Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassen, Vilhelm Herman - Lasser von Zollheim, Joseph - Lasso, kastlina - Lasso, Orlando di (eg. Orlandus l. Roland de Lassus) - Lasson, Peder Karl - Lasson, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1293
Lasser von Zollheim-Lasson
1294
en rätt uppfattning af grundlagen. I den lilla
skriften Offentligt fceste. Jord til arbejclere
(1894) föreslog han en ny lösning i fråga om
"husmandsbe-vaegelsen" ("torparrörelscn") och
sökte ifrigt draga småbrukarna in i det politiska
lifvet. Från 1901 till sin död var han led. af
folketinget. Han vann tidigt inflytande och var 1903
föredragande för lagen om tiondens aflösning. I
jan. 1905 blef han .finansminister, lyckades 1906
upprätta Danmarks hypoteksbank till stärkande
af kreditföreningarna och framkom med förslag om
en ny tulltariff med betydliga nedsättningar och
inskränkning af protektio-nismen samt därmed följande
förslag om socker- och spirituosabeskattning och
om starkt progressiv arfs-skatt, men dog, innan
de antagits. K- tths*
La’sser von Zollheim [fann tsållhajm], Joseph,
friherre, österrikisk statsman, f. 1815, d. 1879,
inträdde tidigt på ämbetsmannabanan och blef 1848
medlem af riksrådet, där han-skaffade sig anseende
som det liberala stör-österrikiska partiets förnämste
talare. Febr. 1861-juli 1865 var han inrikesminister
i Schmerlings och nov. 1871-juni 1878 i Auerspergs
kabinett. 1867 erhöll han friherrlig värdighet.
La’sso (sp. lazo, eg. snara), en 10-15 m. lång och
rund kastlina, en af oxhud eller växtfibrer flätad
rem, som i ena ändan har en lös snara och med andra
ändan är fäst i ryttarens sadel. Lasson, som brukas
i Syd- och Central-Amerika o. s. v., hoprullas
konstfärdigt, svingas öfver fångstmannens hufvud och
slungas omkring halsen på vilda hästar och guanakos
eller kring hornen på bufflar, som skola infångas
(jfr Gauchos och fig. däri). - Bolas (se B o l a)
är en kort rem, som i st. f. snara har en blykula
i hvardera ändan och kastas om benen på djuret. -
Lasso nyttjas äfven vid struts-jakt samt af herdar på
Ungerns slätter. Om den lapska lasson 1. kasttömmen
för infångande af renar se L a p p a r, sp. 1199.
Larsso, Orlando di (eg. Orlandus 1. Roland de Lassus),
den jämte Palestrina berömdaste af 1500-talets
musiker, "den siste neder-ländaren", f. omkr. 1530
i Möns i Hainaut, d. 14 juni 1594 i Munchen, blef
korgosse vid Niko-lauskyrkan i Möns och åtföljde
omkr. 1542 Siciliens vicekonung, Ferdinand Gonzaga,
till Sicilien och Milano. Efter 1548 gjorde han en
längre resa till England och Frankrike samt slog
sig 1555 ned i Antwerpen, där han utgaf sina första
ma-drigaler. 1556 kallade honom hertig Albert V af
Bajern till medlem och sedan (1562) till ledare
af Münchens hofkapell (på den tiden det bästa
sångarkapell i Europa), en ställning, som han bibehöll
ända till sin död, ehuru hans verksamhet under de
sista åren förlamades genom en af öfveransträngning
förorsakad melankoli. Kejsar Maximilian II hade 1570
förlänat honom adelskap. - L. kallades af sina samtida
"musikens furste" och hör ej blott kvalitativt, utan
äfven genom sin nästan exempellösa produktivitet till
musikhistoriens märkesmän. Hans verk uppgå till öfver
2,000, bland dem omkr. 1,200 motetter, 100 magnificat
(fyra-åttastämmiga), 52 mässor m. m. Framför allt
märkas de 7 femstämmiga Psalmi Davidis poenitenliales
(tr. 1584 och 1838), ett arbete, hvilket blef lika
berömdt som Palestrinas "Im-propericr", och hvars
med miniatyrmålningar rikt utrustade manuskript
(1560-70) hör till Munchen-bibliotekets praktverk. Ett
annat praktverk är Patro-cmium musices, tryckt i
5 bd 1573-76 på hertigens bekostnad. Vidare märkas
Jubilus Beatce Vir-ginis (1619), Magnum opus musicitm
(1604) m. m. Många chansons, madrigaler och (ofta
uppsluppet humoristiska) tyska sånger af L. utkommo
eller eftertrycktes hos italienska, tyska, franska
och nederländska förläggare. - L. var mångsidigare,
mera universell än Palestrina och lika berömd i den
världsliga som i den andliga sången. I kyrklig renhet
och stränghet, i afrundning står han efter Palestrina,
som däremot ej öfverträffar honom i tonspråkets
styrka, harmoniernas och klangens väldighet,
stämningens höghet, fantasirikedom och förmågan att
äfven med enkla medel åstadkomma sant konstnärliga
verkningar. Ej oberörd af inflytanden såväl från den
tyska musiken som från den italienska, särskildt
venezianernas, står L. visserligen kvar på den
gamla nederländska ståndpunkten, där den konstfullt
bundna stämkombinationen har företräde framför den
fria, uttrycksfulla melodiska rörelsen. Men å andra
sidan förebådar han äfven, synnerligen genom vissa
harmoniska egenheter, i sina världsliga sånger en ny
tid. - Nya partitur-upplagor af L:s arbeten finnas
i samlingar af Proske, Gömmer, Dchn, Rochlitz,
Winterfeld, Bäuerle m. fl. En kritisk upplaga af
hans samlade tonverk (beräknad till 60 bd) utges
sedan 1894 af Haberl och. Sandberger på Breitkopf &
Härtels förlag. Biografier öfver L. ha skrifvits
af Delmotte (1836), Mathieu (1838), Kist (1841),
Bäumker (1878), Decléve (1894), Destouches (s. å.),
Sandberger (1894-95) och Mantovan i (1895). Hans bref
utgaf vos af E. van der Straeten (1891). Statyer
öfver honom restes i Munchen 1849 och i Möns 1853.
A. L. (E. F-t.)
La;sson, Peder Karl, norsk jurist, f. 14 nov. 1798 i
Bscrum (Akershus amt), d. 5 juni 1873 i Kristiania,
blef höjesteretsadvokat 1828, assessor i Höjesteret
1837, sorenskriver i Åker 1848 och justi-tiarius i
Höjesteret 1855. Under Oskar I:s sjukdom 1852-53 var
L. t. f. statsråd, men afslog senare anbud att inträda
i statsrådet som chef för justitiedepartementet. Han
var en skarpsinnig jurist och deltog med utmärkelse i
flera kungliga lagkommissioner. Skrifter: Haandbog i
den norske proces (1835 -43), Om eiendomsindgrebene
(1842), Geistlighedens lönning (1846), Haandbog i
criminalretten (1848- 51, suppl. 1858), Fremstilling
af lovgivningen om huusmcend (1850), Om straff
er etspleiens historie i celdre tider (1858),
Om appel i civile säger (1869) och En samling af
bidrag til strafferetten (1871-72). I förening med
K. \V. Hjelm och B. H. von Munthe af Morgenstjerne
utgaf L. (1826-30) "Juridiske samlinger" och var
en bland grundläggarna af "Norsk retstidende"
(1836), som han ensam redigerade 1837-48.
O. A. ö.
Larson, Adolf, tysk filosof, f. 1832, 1859-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
