Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lathyrus - Latiano - Laticlavii - Latien - Latifundium - Latimer, Hugh - Latinæ feriæ - Latinare. 1. Invånare i Latium - Latinare. 2. Person, som idkar studier i eller behärskar latin - Latinare. 3. Lärljunge på latinlinjen - Latinare. 4. Stundom romerskkatolska folk - Latiner - Latingymnasium - Latini, Brunetto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1313
Latiano-Latini
1314
nosoe, afd. Papilionatce med öfver 100 örter
hufvudsakligen på norra hemisfären. De äro låga
eller med klangen klättrande örter med vanligen
fupariga blad och i klasar sittande eller ensamma
röda, blåa, violetta, gula eller hvita, ofta ganska
stora blommor. Stjälken är ofta vingad. Släktet
delas i två sektioner: ArcLilalhyrus med klänge
och Orobus utan klänge. I Sverige finnas 10
arter. L.pralensis,gu\-Y i a l (fig. 1), med gula
blommor, är allmän på våra ängar och är liksom andra
arter af släktet en utmäikt foderväxt. L. monlanus
(Orobus tuberosus), gökmat (fig. 2), med violcttröda
blommor och med vid förgreningsställena knöllikt
uppsvälld rotstock, är en allmänt bekant, på ängar
och backar förekommande vårväxt. L. tuberosiis,
jordmandel, knöl-vi a l, med stora, ätliga knölar
på rotstocken, odlas och förekommer flerstädes
förvildad i södra Sverige. L. saliviis och L. Cicera
ha välsmakande, ärtlika frön och odlas därför i
Syd-Europa. I otaliga former odlas L. ofloratus,
luktärter 1. blomster-ärter (fig. 3), inhemsk på
Sicilien, som prydnadsväxt i de flesta trädgårdar;
äfven andra arter med vackra blommor, såsom
L. lalifolius m. fl., användas som prydnadsväxter.
G. L-m.
Latiano f-änå], stad i italienska
prov. Lecce (Apu-lien), vid järnvägen
Brindisi-Taranto. 7,494 inv. (1901). Olivodling.
J. F. N.
Latlclävii, lat. (af lätus, bred, och cläws, bård),
kallades hos romarna de män, som till tecken
af sin senatoriska värdighet buro tunika med
breda purpurkanter i motsats till angusticlavii
(af angu’-stuSf smal), som till tecken af sin
riddarvärdighet buro tunika med smala purpurkanter.
La’tien. Se La t i u m.
LatitVndium, lat., hos romarna benämning på en
vidsträckt jordegendomskomplex, som odlades
genom slafvar. Det var de rike och i staten
mäktige, som särskildt efter de puniska krigen
skaffade sig stora jordagods genom förvärfvande
på mer än ett sätt af smärre gårdar. Tillgången
på slafvar möjliggjorde storbruk, och man
öfvergick alltmer från odling af spannmål till
boskapsskötsel. Tillståndet i Italien, där de frie
arbetarna och småbruken alltmer undanträngdes,
bidrog i hög grad till att framkalla Grac-chernas
uppträdande (133 f. Kr.). I nyare tider begagnas
ordet särskildt i Italien (se d. o., sp. 1032-33)
i betydelsen vidsträckt jordagods i allmänhet.
R. Trlll.
Latimer [lä’timo], H u g h, engelsk teolog och martyr,
f. omkr. 1480, studerade i Cambridge och var i början
en häftig motståndare till reformationen, men ändrade
sedan åsikter och blef en af dennas verksammaste
befordrare i England. Af kardinal Wolsey fick han
särskildt tillstånd att predika i hela England. 1530
blef han utnämnd till kunglig hofpredi-kant, och 1531
erhöll han pastoratet West Kington i Wiltshire. 1532
blef han kallad inför präst-mötet (convocation),
exkommunicerad och fängslad,
Tryckt den 16/s 11
men genom konungens bemedling frigifven. Efter
Cranmers utnämning till ärkebiskop (1533) ändrades
L:s ställning, och sedan Henrik VIII 1534 afkastat
den påfliga suprematien, blef L. jämte Cranmer
och Cromwell konungens förnämsta medhjälpare
i upp-tänkandet af de lagstiftningsåtgärder,
som gjorde skilsmässan från Rom fullständig och
oåterkallelig. Det var till stor del L:s predikningar,
som rotfäste reformationens grundsanningar i folkets
sinnen, och af hans föredrag erhöll rörelsen sin
förnämsta riktning. 1535 blef L. utnämnd till biskop
i Worccster, men afsadc sig 1539 detta ämbete, enär
han ogillade de då utfärdade sex "blodsartiklarna"
och blef slutligen insatt i Tower. Vid Edvard VI
:s tronbestig-ning (1547) återfick L. friheten, men
återtog ej sitt biskopsämbete, ehuru underhuset därom
särskildt anmodade honom. I stället verkade han med
än större framgång än förr genom predikningar. Han
var rent evangelisk till sin åskådning; sedan 1548
hade han. förts till den kal vinska nattvardsläran,
men förkastade predestinationen. Sanningskärlek,
rättrådighet, oförskräckthct och ödmjukhet
kännetecknade honom; han är en af Englands mest
folkkära predikanter, med om Luther påminnande
drastiskt sätt att uttrycka sig. Kort efter Marias
tronbcstigning (1553) fick han kallelse att inställa
sig inför rådet i Westminster. Ehuru han kunde ha
räddat sig genom flykten, åtlydde han med glädje
kallelsen. Jämte Ridley blef han 16 okt. 1555 bränd i
Oxford. En fullständig samling af hans "Works" utkom
i 2 bd 1844- 45. Litt.: Demaus, "Life of H. Latimer"
(2:a uppl. 1881), A. F. Pollard, "Cranmcr and the
reformation in England" (3:e uppl. 1910, utmärkt),
H. Gee, "The reformation period in England" (1909),
J. Gairdner, "Lollardy and the reformation in England"
(1908), och Pollard, "History of England in 16:th
century" (1911). So äfven litt. till E p i-skopal
kyrkan. A. B. B. (Hj. U-t.)
Latlnae feriee. Se F e r i se. Suppl.
Latinare. 1. Invånare i Latium. - 2. Person,
som idkar studier i eller behärskar latinska
språket. - 3. Lärjunge på latinlinjen i de allmänna
läroverken. Se Skolväsen. - 4. Stundom romerskkatolska
folk i motsats till de grekisk-katolska.
Latiner (lat. lallni), invånare i Latium. Se 11
a-liska folk, Italiens fornspråk och Latium.
Latingymnasium. Enligt stadgan för rikets allmänna
läroverk af l nov. 1878 skulle undervisningen
fr. o. m. 4:e klassen meddelas på två linjer,
latinlinjen och r e a l l i n j e n, antingen vid
samma eller olika (särskilda latin- och r e a 1-)
läroverk. Genom lärovcrksstadgan af 18 febr. 1905
ändrades detta därhän, att skillnaden mellan latin-och
reallinjen numera inträder först å gymnasiet,
fr. o. m. dettas första ring. Man talar sålunda
r>m latin- och realgymnasium. Se vidare Skolväsen.
R N-n.
Latini, B r u n e 11 o, italiensk lärd och
skriftställare, skalden Dantes lärare f. omkr. 1220
i Florens, d. 1291 eller 1295, hörde till
gu-lfernas parti. Landsförvisad 1260 af de segrande
ghibel^inorna, bosatte han sig för en fö]jd af år i
Frankrike. lian inverkade mycket på den unge Dante och
ingaf honom bl. a. c.rnnk för "lingua vulgäre". Under
vistelsen i Frankrike skref L. Li livrés dou Irésor
(utg. i franska origina’skriften först 1863, men efter
manuskriptet öfv. till italienska 1474, 1533 och 1878-
15 K 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
