Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Latour. 1. Maximilian Baillet von L. - Latour. 2. Theodor Baillet von L. - Latour d'Auvergne - Latour-Maubourg. 1. Charles Cesar de Fay, grefve de L. - Latour-Maubourg. 2. Armande Charles Septime de Fay, grefve de L. - Latour-Maubourg. 3. Marie Victor de Fay, markis - Latr. - La Trappe - Latreille, Pierre André - La Trémoille l. La Trémouille, fransk adelsläkt - La Trémoille. 1. Georges de L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förde öfverbefälet därstädes från början af 1797
till fredsslutet i Campo Formio (17 okt. s. å.).
— 2. Theodor Baillet von L., grefve,
den föregåendes son, österrikisk militär, f. 1780,
blef 1846 "feldzeugmeister" och 29 april 1848 chef
för krigsministeriet. I dess byggnad i Wien blef
han vid upprorets utbrott 6 okt. s. å. på det
grymmaste sätt mördad af den inträngande pöbeln. —
Hans sonson, grefve Vincent Karl Max
Baillet von L., f. 5 okt. 1848, var några
månader 1897–98 undervisningsminister i ministären
Gautsch och är sedan 1900 medlem af österrikiska
herrehuset.
Latour d’Auvergne [-tōr dåvä´rnj], fransk
adelssläkt, känd sedan 1200-talet, erhöll genom giften
stora förläningar och var från 1400-talets slut delad
i två hufvudgrenar. Den äldre, som kom att omfatta
vikomter af Turenne, hertigar af Bouillon, Albret
och Château-Thierry och som bland sina medlemmar
räknade den ryktbare fältherren Turenne
(se d. o ), utslocknade 1802. Den yngre grenen,
till hvilken hörde seigneurer af Murat och Quaires,
grefvar af Apchier, hertigar af L. d’A., lefver
ännu. Från en oäkta ättling af den äldre linjen
härstammade "Frankrikes förste grenadjär",
Théophile Malo Corret de Kerbauffret de L. d’A.,
f. 1743. Han erhöll 1785 tillåtelse
att upptaga släkten L. d’A:s namn och vann
1792 hjälterykte som befälhafvare öfver den af
grenadjärer bestående s. k. "helveteskolonnen", som
merendels utgjorde den östpyreneiska arméns avantgarde.
Senare blef han under en sjöresa tillfångatagen
af engelsmännen, men frigafs efter ett år.
1799 inträdde han som man i ledet i Massénas här
i st. f. en ungdomsväns ende kvarlefvande son, som
utskrifvits till krigstjänst. Han stupade 27 juni
1800 vid Oberhausen, nära Neuburg i Bajern.
L. d’A. betraktades som typen för en äkta soldat och
erhöll af Bonaparte ofvannämnda hederstitel, då
han envist undanbad sig hvarje befordran till högre
militära grader. Ända till 1814 stod hans namn
kvar i rullorna och uppropades hvarje dag vid
appellen, hvarvid kompaniets äldste sergeant
svarade: "Död på ärans fält". 1889 fick hans stoft
sitt hvilorum i Panthéon. L. d’A. var äfven en
skicklig språkkännare och skref Recherches sur la
langue, l’origine et les antiquités des Bretons (1792;
2:a uppl. 1801). — En gammal utgrening af släkten
är sannolikt den 1896 på svärdssidan utslocknade
ätten L. d’A.-Lauraguais, till hvilken hörde
den franske diplomaten hertig Henri de L.
d’A.-Lauraguais (f. 1823, d. 1871), som
1863 blef fransk minister i London, som sådan
företrädde Frankrike vid de viktiga konferenserna om
danska frågan 1864 och den Luxemburgska 1867
samt juni 1869–jan. 1870 och 10 aug.–4 sept.
1870 var Frankrikes utrikesminister. Jfr Burin des
Roziers, "La baronie de L. d’A." (1892).
Latour-Maubourg [-tōr måbōr]. 1. Charles
César de Fay, grefve de L., f. 1758, d. 1831,
var som medlem af konstituerande nationalförsamlingen
(1789–91) en af de förste att uppoffra
adelns privilegier och utsågs att jämte några andra
återföra Ludvig XVI till Paris efter hans
misslyckade flyktförsök (1791). Jämte Lafayette, i
hvars armé han tjänstgjorde som brigadgeneral, blef
L. 1792 häktad af österrikarna och kvarhölls i
fängelse till 1797. Under första kejsardömet var
L. senator, under restaurationen utnämndes han
1819 till pär. — 2. Armande Charles
Septime de Fay, grefve de L., den föregåendes
son, f. 1801, d. 1845, utmärkte sig för stor
diplomatisk skicklighet som sändebud i Bruxelles,
Madrid och Rom samt erhöll 1841 pärsvärdighet.
— 3. Marie Victor de Fay, markis, broder
till L. 1, fransk general, f. 1768, d. 1850, var
adjutant hos general Kléber i Egypten (1798–1800).
Genom sin vid fälttågen mot Österrike, Ryssland
och Preussen 1805, 1806 och 1807 ådagalagda
tapperhet avancerade han till divisionsgeneral och
deltog 1808–11 i kriget i Spanien. Under 1812 års
fälttåg i Ryssland förde han 4:e kavallerikåren och
deltog med utmärkelse i slaget vid Borodino. Äfven
under 1813 års fälttåg visade han sig vara en af
Napoleons mest begåfvade kavallerianförare. Han
sårades vid Leipzig. Efter restaurationen (1815)
blef L. medlem af pärskammaren, markis, 1819
krigsminister och 1822 guvernör öfver Invalidhotellet.
Efter julirevolutionen (1830) lämnade han Frankrike
och delade landsflykten med bourbonerna.
Latr., vid djurnanm förkortning för franske zoologen
P. A. Latreille (se denne).
La Trappe [trapp], en af skog och klippor innesluten,
svårtillgänglig dal i franska dep. Orne, vid
ån Iton, bekant som den ort, där trappistorden (se
d. o.) stiftades.
Latreille [laträ’j], Pierre André, fransk
zoolog, f. 1762 i Brive (Corrèze), d. 1833 i Paris,
präst 1786, blef 1829 Lamarcks (se d. o.) efterträdare
som professor vid museet i Jardin des
plantes, där han redan förut varit verksam. Han
egnade sig företrädesvis åt leddjurens studium och
inlade på detta område stora förtjänster äfven med
afseende på kännedomen om sagda djurs lefnadssätt.
Hans kanske mest bekanta arbete är bearbetningen
af leddjuren i den af Cuvier (se d. o.)
utgifna "Le règne animal". Bland hans öfriga
många arbeten märkas: Precis des caractères
génériques des insectes disposés dans un ordre naturel
(1796), Histoire naturelle générale et particulière
des crustacés et insectes (14 bd, 1802-05), Genera
crustaceorum et insectorum (4 bd, 1806-09), De
la formation des ailes des insectes et de l’organisation
extérieure de ces animaux (1820), Histoire naturelle
et iconographie des insectes coléoptères d’Europe
(1882) och Cours d’entomologie (1831). L-e.
La Trémoille 1. La Trémouille [-mōj],
fransk urgammal adelssläkt från Trémoille i Poitou,
till hvilken hörde prinsarna af Talmont, hertigarna
af Noirmoutiers, vikomterna af Thouars etc. —
1. Georges de L., d. 1446, blef på grund af
konnetabelns af Richemont rekommendation gunstling
hos franske konungen Karl VII, hvarefter han
störtade sin förespråkare och utöfvade ett högst
menligt inflytande på konungen, bl. a genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
