Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laud, William - Laudabilis - Laudan - Laudanin - Laudanum - Lauda Sion Salvatorem - Laudatio - Laudator temporis acti - Laudatur - Laudera - Lauderdale - Laudes - Laudi - Laudisti - Laudon, slott - Laudon (Loudon), Gideon Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1369
LaudabiJis -Laudon
1633 ärkebiskop af Canterbury. Som sådan sökte han
i sin person koncentrera sitt ämbetes och konungens
andliga myndighet till en systematisk strid mot
puritanismen och för den andliga enhetens vinnande
på den kyrkliga likformighetens väg. Mot hvad han
ansåg för "oordning inom kyrkan" ingrep han med
hänsynslös hårdhet som medlem af Höga kommissionen
och Stjärnkammaren, och genom sitt påbjudande af
kommunionbordets placering längst österut i kyrkorna
samt införandet af äldre, bortlagda ceremonier ådrog
han sig oberättigade misstankar för att arbeta på
katolicismens återinförande i England, mot hvilka
han förgäfves sökte värja sig genom att utgifva
sin Conference wilh Fisher (1639). I politiskt
afseende stod L. sin förtrogne vän Strafford (se W
e n t-w o r t h) synnerligen nära och ifrade liksom
denne för ett målmedvetet bruk af den kungliga
maktfullkomligheten. L:s kyrkopolitiska system
undergräfdes genom hans fruktlösa och inbördeskrigets
utbrott påskyndande strid mot presbyterianismen inom
den skotska kyrkan. När 1640 på grund af de skotska
oroligheterna Långa parlamentet sammankallades,
blef en af underhusets första åtgärder att (18
dec.) väcka åtal mot L. inför öfvcrhusct (genom
impcach-ment). L. insattes (mars 1641) i Tower och
gaf där från sin cellglugg Strafford den sista
välsignelsen på dennes väg till afrättsplatsen
(maj s. å.); båda hade de uppoffrats af den svage
konungen. Först våren 1644 fick parlamentet tid att
syssla med processen mot L., som då anklagades för
att ha sökt införa papism i England och omhvälfva
rikets lagar. Rättegången fördes ytterst partiskt,
och dä den till följd af brist på bevis icke tycktes
leda till målet, slogo L:s fiender in på en annan
väg. Genom en af underhuset (nov. 1644) antagen
Ull of attainåer, som af öfverhuset biträddes 4
jan. 1645, förklarades L. för landsförrädare,
hvarefter han 10 jan. s. å. afrätta-des, in i
det sista bedyrande, att han "alltid lefvat i
Englands protestantiska kyrka". - L:s historiskt
värdefulla dagbok utgafs 1695 af Wharton; hans Works
äro senast ute:, i 7 bd 1847-60. Jfr Gardiner,
"History of England 1603-1642" och "Hi-story
of the great civil war", biografier öfver L. af
A. C. Benson (1887) och W. H. Hutton (1895) samt
C. H. Simpkinson, "Life and times of L." (1894).
V.S-g.
Laudäbilis, lat., förtjänt af beröm (betygsgrad vid
danska och norska examina). Se H a u d i 11 au-d a
b i l i s.
Laudan, saltträsk. Se Aral-sjön.
Laudanin. Se Opium.
LäiTdanum (lat. lädanum), -farm., med., benämndes
fordom ett vanligen med vatten eller stundom med
vin beredt extrakt af opium (Laudanum solidum). I
våra dagar betecknar detta namn ett "sammansatt"
opium vin (vimim opii compositum), i hvars beredning,
jämte opium som hufvudbestånds-del, ingå åtskilliga
aromatiska ämnen. Ett sådant preparat är det
efter den engelske läkaren T. Syden-ham uppkallade
Landamim Hquidum Sydenhami, som i de skandinaviska
farmakopéerna motsvaras af mmim thebaicum crocat^m
1. rinum opii crocatiim, hvilket opiumvin innehöll det
lösliga af l del äkta kanel, l d. kryddnejlikor, 5 dlr
saffran och 15 dlr opium utdraget genom maceration
under 5 dagar med 150 dlr malagavin. Detta medel
ersattes numera i Sv. f armakopén af opiumdroppar
med saff-
ran, Tinctura opii crocata. som beredes med
utspädd sprit i st. f. vin, men f. ö. af samma
ingredienser som det nämnda opiumvinet, fastän i
andra proportioner. Opiumvin och L. liqu. Sydenhami
begagnades som smärtstillande och sömngifvande medel
på samma sätt som opiumtinktur i dos af 10-15 droppar
för fullvuxna. - Ett annat opiumpreparat, benämndt
L. de Rousseau (efter en abbé med detta namn), var
beredt genom jäsning (medelst öljäst) af opium och
honung i varmt vatten. Det innehöll inemot dubbelt så
mycket opium som Sydenhams lau-danum. "Laudanum" är
det i England af allmänheten mest begagnade opiatet,
hvilket äfven ofta missbrukas till förgiftningar.
O. T. S. (C. G. S.)
LäiTda Sion Salvatörem, lat., "lofva, Sion,
åter-lösaren", en sekvens (se d. o.), som
i romersk-katolska kyrkan afsjunges vid Kristi
lekamens fest.
Laudätio, lat., beröm. Se Kria. - L. f u’n e-bris. _Se
Epitafios, sp. 718.
Laudätor temporis acti, lat., "loftalare öfver gångna
tider". Uttrycket är hämtadt från Horatius’ skildring
af ålderdomen i "De arte poetica", v. 173.
Laudatur, lat., "han (eller hon) bcrömmes", b e r
ö m l i g, det högsta af de tre hufvudbetyg, som
användes vid svenska undervisningsanstalter. Det
motsvarar tre betygsenheter (jfr A p p robatur
och Gum laudc). Såsom en stegring af "laudatur"
begagnades förr betyget Egrefgie laudatur ("han är
förtjänt af ett utomordentligt högt beröm"). Ett ännu
högre vitsord var Par nobis ("vår - examinatorernas -
jämlike"). Se vidare Betyg.
Laudera (lat. laudäre), lofprisa, berömma; gifva
betyget laudatur (se d. o.).
Lauderdale [lå’dodöil], earl- och hertigtitel inom
den skotska adelssläkten Ma i t lan d (se d. o.).
Lau;des (lat., lofsång), detsamma som m a t u-tina. Se
Horse c a n o n i c se.
Lau’di, it. (antagl. af lat. laltfda, lofprisa!),
mus., ett slags fromma och hymnartade, enstämmiga
körsånger, som det under 1200-1500-talen i Florens
verksamma sångargillet (brödraskapet) L a u
d i s t i plägade sjunga, i hvita dräkter och
med brinnande ljus i händerna, framför kyrkor
o. s. v. Man har i laudi velat finna en af
oratoriemusikens rötter. Jfr A n i m u c c i a.
E. F-t.
Lautfi’sti, it. ("laudister"). Se Laudi.
LäiTdon, slott i södra Livland vid Evst, eröfrades
af svenskarna 1625, återtogs af polackerna
1626 och utrymdes af dem 1627. 1639 beslöts dess
förstärkande, men kort därefter slopades befästningen.
L. W:son Al.
Lau’don (Loudon), Gideon Ernst von, friherre,
österrikisk fältmarskalk, f. 2 febr. 1717 i Tootzen
i Livland, d. 14 juli 1790 i sitt högkvarter i
Ncutitschein (Mähren), tillhörde en urspr, skotsk
familj. [Namnets engelska uttal är lådan.] L. började
sin militära bana i rysk tjänst och deltog
bl. a. 1737-39 i kriget mot turkarna, efter hvars slut
han som öfverstelöjtnant lämnade Ryssland och fick
1742 anställning i österrikisk tjänst och utmärkte sig
i det då pågående österrikiska tronföljdskri.sret i
det "lilla kriget". Detta blef ännu mera fallet under
Sjuåriga krigets första år. Bland hnns bedrifter
då må särskildt nämnas öfvorfallet vid Hirschfeld
20 febr. 1757, hans deltagande i slaget vid Prag
(6 maj s. å.), efter hvilket han blef generalmajor,
det af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
