vinberg. Under badsäsongen på eftersommaren är trakten en af den ryska adeln omtyckt vistelseort, och milsvidt sträcka sig längs stranden de vackraste villor och slott. 1 o. 2. (J. F. N.) Livadien. Se Livadia 1. Livens [lifens]. Se Lievens Livenza [-ve'ntsa]. 1. Flod i öfre Italien, upprinner vid foten af Monte Cavallo vid Polcenigo i prov. Udine och faller vid Porto Santa Margherita ut i Adriatiska hafvet. Längd 115 km., hvaraf 78 km. äro segelbara. -- 2. Ett litet tillflöde till Anio (se d. o.). 1. J- F. N. Liver kallas Livlands ursprungliga, med finnarna besläktade inbyggare (jfr Liviska språket). Undanträngda af letterna, ha de på livländsk botten förlorat språk och rastyp samt h. o. h. uppgått i letterna, men i nordligaste Kurland finnes en ringa återstod (nu omkr. 2,000 individer), som bebor den smala, sandiga, af ett bredt sumpigt skogsområde från det lettiska inlandet skilda kustremsan utmed inloppet till Rigaviken emellan Lyserort och Domesnäs. Benämningen liver l. liber (lat. livones, livii) kommer af det lettiska namnet på liverna lib-ieschi; själfva kalla de sig endast randalist, "strandbor". Betydelsen af stamstafvelsen lib är osäker, men sammanhänger sannolikt med estn. liv, "sand", "nät". Till liverna hörde äfven de numera utdöde krevinerna, och enligt all sannolikhet voro liver och kurer, Kurlands äldsta bebyggare, urspr. samma folk. Utgångspunkten för de livisk-kuriska stammarna torde, enligt hvad språkförhållandena utvisa, vara områdena omkring inre delen af Finska viken. Våra tidigaste underrättelser om detta folk (i den ryska s. k. Nestorskrönikan samt hos Adam af Bremen och Saxo grammaticus) äro alla mytiska och värdelösa. Först med tyskarnas inträngande i Livland erhålla vi säkra fakta, ty från denna tidpunkt, 1159, till 1226 ega vi af den bekante kronisten Henrik af Livland ("Annalen", utg. af Gruber, 1740) en utförlig beskrifning om tyskars, letters, litavers och livers inbördes strider och förbund. Äfven de följande århundradenas historiska urkunder (se härom Bunge, "Liv-, est- und kurländisches urkundenbuch", 6 bd. 1873) innehålla icke något annat, så länge liverna voro ett själfständigt folk, och sedan sammansmälter deras historia med Livlands och Rysslands. De nuv. liverna, som 1817 befriades ur lifegenskapen, dock utan att återfå sin forna jord, stå fortfarande i ytterligt beroende af de adlige (tyske) egarna till den jord de förpakta och lifnära sig till största delen af fiske. - Jfr Wiedemann, "Einleitung" till Sjögrens "Livische grammatik" (1861), och Koskinen, "Sur l'antiquité des lives en Livonie" (i "Acta soc. scient. fenn.", 1866). Det nyaste och viktigaste om liverna och liviskan hos Thomsen, "Beröringer mellem de finske og de baltiske sprog" (1890). H. A. (K. F. J.) Liverpool [li'vəpōl], stad och eget grefskap (county borough), 67,3 kvkm., i västra England, före 1888 hörande till grefsk. Lancaster, ligger (se fig. 1) på östra (högra) stranden af Mersey, som där har en bredd af 1--3 km. och 5 km. nedanför staden mynnar ut i Irländska sjön. Framför mynningen ligga stora sandbankar, mellan hvilka leda två inloppskanaler (Queen's och Formby). Staden ligger utsatt för västerhafvets vindar på sluttningen af en sandstenskulle och har därigenom ett af naturen sundt läge. Förstäder med landthus och trädgårdar omge staden åt landsidan: i s. Toxteth, i ö. Wavertree, West Derby, Everton och Edgehill, i n. Kirkdale, Walton on the hill, <wp>Bootle och Waterloo, de båda senare vid Mersey. Äfven Birkenhead (se d. o.), midt emot L., kan räknas som en förstad. L:s hufvudgator, såsom Bold, Church, Basnett, Castle och Dale street samt den med fortsättningar i n. och s. mer än 6 km. långa Scotland road äro breda; dock utmynna i den äfven trånga, smutsiga gränder, som äro hemvist för fattigdom. Dess vackraste del är den sydöstra med sina bulevarder och parker: Prince's park, Toxteth park och Sefton park. I stadens östra kant och utanför stadsgränsen ligga ock stora parker: Wavertree (med botanisk trädgård), Newsham, Stanley och Calderstones park. Sammanlagda arealen af stadens parker och trädgårdar är omkr. 350 har. Knappast någon af stadens offentliga byggnader är mer än 200 år gammal. Den äldsta är stadshuset (town hall), fullbordadt 1754, men sedermera förändradt och utvidgadt -- en storartad byggnad i renässansstil, med en korintisk pelarhall och en 32 m. hög kupol. Midtemot detta ligger börsen (ombyggd 1864--67), också i renässansstil. Vid S:t John's gardens i midten af staden ligger L:s största och vackraste byggnad, S:t George's hall (byggd 1838--54 i form af ett grekisk-romerskt tempel, omkr. 150 m. lång och 50 m. bred; se fig. 2), innehållande bl. a. en stor sal för konserter och allmänna sammankomster (med flera statyer af lokalt och allmänt ryktbara personer) samt sessionsrum för assisdomstolen. Framför byggnaden stå statyer af drottning Viktoria, earlen af Beaconsfield och prins Albert och n. ö. om densamma Wellingtonmonumentet (en 34,5 m. hög pelare). Andra märkligare offentliga byggnader äro tullhuset (1828--39), framför detta staty af W. Huskisson, posthuset (1899), municipal offices (1860), spannmålsbörsen (1853), bomullsbörsen (1907) och dockförvaltningens hus (1907). L. blef 1880 säte för en anglikansk biskop, och grunden till en stor katedral lades 1904. Af statskyrkans omkr. 100 kyrkobyggnader är ingen framstående. Katolikerna, som fingo egen biskop 1850, bilda ett stort och mäktigt samfund, och man beräknar, att mer än fjärdedelen af stadens befolkning är katoliker. En stor del af dessa är irländska inflyttade och deras ättlingar, men denna del af Lancashire har alltid varit ett fäste för katolicismen, i det många af den jordegande högre medelklassen tillhöra gamla katolska familjer. Sedan 1884 finnes i L. vid Park lane en skandinavisk sjömanskyrka (Gustaf-Adolfskyrkan; fig. 3), till största delen bekostad af Ev. fosterlandsstiftelsen, som verkat bland de skandinaviske sjömännen där sedan 1870. -- Den förnämsta bildningsanstalten är universitetet, grundlagdt 1881 som University college, hvilket med colleges i Leeds och Manchester 1884--1903 bildade Victoria university, men sedan 1903 är ett själfständigt universitet med 5 fakulteter: för konst, matematik och naturvetenskaper, ingenjörvetenskap, juridik och medicin. Andra högre bildningsanstalter äro astronomiskt och meteorologiskt observatorium (underhållet af dockförvaltningen), L. institute (1825, sedan 1905 stadens), L. college (1840, stadens sedan 1907), en läroanstalt för tropiska sjukdomar (1899, underhållen genom frivilliga