311 Löwenberg-Löwenfeld 312 T hö ger Jenscn (d. 1538), Hans Tausens medhjälpare vid reformationens genomförande i Viborg, och hans son Peder Thögersen (f. 1532, d. 1594), biskop i Viborg (sedan 1571). E. Ebg. Löwenberg, kretsstad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), vid Bober. 5,682 inv. (1905). Realskola och lärarinneseminarium. J- F. N. Lövenborg, danskt baroni^på Själland, Holbseks amt, består af hufvudgodsenaLövenborg och Vogns-trup samt två afvelsgårdar, tills. 1,150 har, samt 515 har skog och ett fideikommisskapital å 1,650,000 kr. Godset L., beläget 7,5 km. v. om Holtwek, hette fordom Ellinge och tillhörde under medeltiden Roskilde biskopsstol. Vid reformationen indrogs det till kronan och såldes 1547 till Hans Barnekov, som gaf det namnet Birkholm. 1739 köptes det af en rik norsk järnverksegare, Herman Leopoldus (f. 1677, d. 1750, af tysk släkt), som s. å. adlades under namnet Lövenskiold. Hans son konferensrådet Severin Lövenskiold förvärfvade sig ytterligare godset Vognstrup och upprättade 1773 baroniet L., som sedan 1877 innehas af stiftarens sinnessjuke ättling, baron K. H. Lövenskiold (f. Lövenborgs slott. 1836). Hufvudgården L. (se fig.) är ett bland de största och vackraste gamla herresätena i Danmark med en präktig trädgård. E. Ebg. . Lö^enburg, tysk namnform på staden Lem-berg (se d. 6.). Lövendal. 1. Valdemar L., friherre, dansk krigare, f. 25 sept. 1660 i ett hemligt äktenskap emellan U. F. Gyldenlöve (konung Fredrik III:s oäkta son) och Sofie Urne (dotter af riks-marsken Jörgen Urne), d. 24 juni 1740, upptogs 1682 till friherre. Han gick tidigt i främmande krigstjänst och var 1683 i Wien under belägringen. 1700 var han befälhafvare på Fyn, och 1705 besatte han stiftet Lybeck, blef därefter sachsiskt ge-heimeråd och kammarpresident samt medverkade 1709 till af-slutandet af förbundet emellan Danmark och Sachsen mot Sverige. Därefter återvände L. till fäderneslandet, blef 1710 general och ståthållare i Norge samt ledde 1711 infallet i Bohus län och gaf Tordcnskjold hans första chefskommando, på fregatten "Lövendals galej", som L. själf låtit bygga. Redan 1712 tog L. afsked och begaf sig tillbaka till Sachsen, där han sedan var öfverhof-marskalk och statsminister. 2. Ulrik Frederik Valdemar L., don föregåendes son, grefve, krigare, f. 6 april 1700, d. 27 maj 1755, vann stort rykte för tapper-het, fältherreskicklighet och grundliga militära kunskaper. Redan 1714 blef han kapten i Polen och gjorde därefter frivillig tjänst i danska hären i kriget mot Sverige, drog 1716 till Ungern och utmärkte sig mot turkarna vid Temesvårs och Belgrads belägringar, kämpade 1718-20 i kejserlig tjänst på Sicilien samt i kriget mot Spanien. Därefter vände han tillbaka till Sachsen och blef 1728 fältmarskalk. Efter August II:s död (1733) ledde L. med stor skicklighet Krakaus försvar, gjorde de följande åren fälttågen vid Rhen mot Frankrike, gick 1737 i rysk tjänst och kämpade mot turkarna vid Otjakov och Chotin. 1741 blef han upphöjd till tysk riksgrefve och deltog 1742 i fälttåget i Finland, men lämnade därefter Ryssland och utnämndes 1743 till fransk general. I denna egenskap utmärkte han sig under österrikiska tronföljdskriget, dels i slaget vid Fontenoy (1745), dels genom att intaga åtskilliga fästningar i Nederländerna, särskildt Bergen öp Zoom, samt upphöjdes 1747 till marskalk. L. var från ungdomsåren nära förbunden med sin släkting Morits af Sachsen, som han var mycket lik. Hans son F r a n 9 o i s Xavier Josef L., f. 1742, d. 1808, blef 1786 dansk grefve af Danneskjold-Lövendal. Släkten utslocknade redan med dennes son Karl Valdemar (d. 1830). 1-2. E. Ebg. Löweneck, Peter, fortifikationsofficer, f. 1679 i Halland, d. 1735 i Stockholm, blef volontär vid Fortifikationen 1700, deltog i descenten på Själland s. å., i öfvergången af Duna (1701) och i fästningsarbeten i Kurland samt avancerade därunder till löjtnant (1704). Som kapten deltog han i slaget vid Hälsingborg (1710) och började återuppbyggandet af Kristianstads fästningsverk. 1712 medföljde han Stenbock till Tyskland som generalstabskvartermästare, var med i slaget vid Gade-busch och försvaret af Tönning, vid hvars öfver-gång han 1713 blef dansk krigsfånge. Han blef fri redan 1714, tjänstgjorde vid armén i Roslagen och 1718 som generaladjutant vid jämtländska armén under Armfelt; 1722-29 var han fortifikationskapten vid Lifgardet, hvarefter han placerades vid fortifikationskontoret. - L., som adlats 1719 (han hette förut Stockman), var skicklig fortifikationsofficer. Utom i Kurland och Kristianstad uppförde han fästningsverk vid Gäfle och Vaxholm. L. \V.-sonM. Löwenfeld [-fält], Raphael, tysk teaterledare, f. 1854 i Posen, d. 1910 i Berlin, egnade sig efter afslutade universitetsstudier åt skriftställar-skap och lärarverksamhet (slaviska språk), tills han 1894 öppnade en folkteater i östra Berlin under namn af Schillertheater (i f. d. Wallner-teaterns lokal), där han till särdeles billiga pris bjöd småfolket på en förstklassig repertoar (Schil-ler o. a. klassiker samt Tolstoj, Ibsen, Haupt-mann, Sudermann, Fulda, nyare franska dramer m. m.), framförd af goda skådespelarkrafter, och