Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 393-394 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madagaskar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan öfvergå till öken. Floran erinrar mest
om Syd-Afrikas eller floran på östra Afrikas
högslätter. Gräsen utgöra omkr. 70 proc. och
kompositéerna 13 proc. af floran.


Fig 1. Landskap på Madagaskar, med Ravenala
madagascariensis ("de resandes träd").

3) Den södra och sydvästra delen, som har torrtid 3/4 af året och
nederbörd under den återstående delen, har en typiskt
xerofil flora, i synnerhet längst i s. Karaktärsväxter
äro Didierea- och Adansonia-arter äfvensom Pachypodium
och euforbiacéer. 4) Nordvästra delen, som har
torrtid ena hälften af året och regntid den andra,
har en vegetation, som utgör en blandning af de
tre andra områdenas. Torra urskogar förekomma här
och där, men vidsträckta grässlätter, beströdda med
enstaka träd och dungar, äro förhärskande. Ett några
mil bredt bälte utmed kusten karakteriseras af rik
palmvegetation. Hittills äro enligt R. Baron 4,100
kärlväxter kända på M. – af hvilka omkr. 3/4 äro
endemiska för ön –, nämligen 3,492 dikotyledoner,
248 monokotyledoner och 360 akotyledoner. Rikast
representerade äro Leguminosae (346), Filices (318),
Compositae (281), Euphorbiaceae (228), Orchidaceae
(170) och Cyperaceae (160 arter). Bland näringsväxter
må nämnas ris (befolkningens viktigaste födoämne),
majs, hirs, maniok, jams, batater jämte en mängd från
Europa införda vegetabilier. De flesta fruktarter,
som finnas på ön, äro införda.

M:s djurvärld visar med afseende på däggdjuren den
egendomligheten, att – om vi bortse från senare
invandrade djurformer – endast lägre typer af de
representerade grupperna förekomma.

Af aporna lefva sålunda på M. endast halfaporna, af
rofdjuren endast skunkdjuren, af råttdjuren
endast en lågt stående grupp (Nesomyinae).
På liknande sätt lära skalbaggarna förhålla sig.
Då nu den närbelägna afrikanska kontinenten
härbärgerar de högsta aporna och rofdjuren i
stor mängd och dessutom utmärkes genom förekomsten
af talrika egendomliga hofdjur, som alldeles
saknas på M., nödgas man antaga, att M., som
tämligen säkert en gång stått i landförbindelse
med Afrika, blifvit skildt från denna världsdel,
innan densamma erhållit sin nuv. fauna. Äfven för
en fordom bestående landförbindelse med Syd-Amerika
talar en del viktiga zoogeografiska företeelser:
de enda på Madagaskar som inhemska förekommande
insektätarna (Centetidae, se d. o.) ha sina närmaste
lefvande släktingar i Västindien; af fam.
Iguanidae bland ödlorna förekomma förutom
amerikanska former två släkten (Chalarodon och
Hoplurus) på M. och ett på Fidjiöarna;
sköldpaddsläktet Podocnemis är företrädt blott i
Syd-Amerika och på M.; släktet Boa bland
ormar förekommer endast i Syd- och Central-Amerika
samt på M. Bland för M. egendomliga djur
märkes, som nämndt, vidare den utdöda
Æpyornis (se <sp>Æpyornithes</i>). Krokodiler af rätt
ansenliga dimensioner (6 à 7 m.) förekomma allmänt
i sjöar och floder. I fråga om öfriga reptilier
finnes stor rikedom på kameleonter, geckoödlor
och giftlösa ormar (af giftiga känner man
blott några tillhörande fam. Opistoglyphae).
I vissa delar af ön förekomma sköldpaddor i
stor mängd. M:s sötvattensfiskar tillhöra
i synnerhet fam. Chromidae, hvaremot fam.
Cyprinidae och Characinidae, som eljest
äro mycket vanliga i andra världsdelar, saknas
fullständigt.

Bland de ryggradslösa djuren äro molluskerna närmast besläktade med Bortre
Indiens och Syd-Amerikas. På insekter och
spindlar eger ön stor rikedom. Som husdjur
användes den afrikanska puckeloxen (Bos africanus),
som infördes för flera hundra år sedan och nu finnes
i stora hjordar öfver hela ön. Äfven svin, getter
och fettsvansade får ha acklimatiserats; mycket
fjäderfä hålles. Äfven strutsar ha införts de
senaste åren. Många expeditioner af fransmän,
holländare och tyskar ha utforskat M. Bland
svenskar, som i vetenskapligt syfte besökt M.,
må nämnas d:r Valter Kaudern (1906-07, 1911-12).

Öns hela befolkning räknade 1909 2,965,508 pers.,
af hvilka 15,118 voro européer (7,606 fransmän) och
2,691,381 malagasser, som den infödda befolkningen
med ett gemensamt namn kallas. De tillhöra
ett större antal stammar och äro en gren af den
malajisk-polynesiska folkfamiljen, hvilket framgår i
synnerhet af språket (se Malagassiska språket). På
västra kusten är befolkningen uppblandad med afrikaner
och, i några trakter, med araber och hinduer. Man tror
sig ha funnit spår af en urbefolkning, som innehade
delar af det inre höglandet före den nuv. befolkningen
och som synes ha varit småväxt samt mera ljuslätt än
de nuv. malagasserna. Dessa senare kunna delas i 3
afdelningar: en östlig, omfattande bl. a. stammen
betsimisaraka (omkr, 290,000), en central, dit
bl. a. hova (850,000) och betsileo (400,000)
höra, samt en västlig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>