Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1087-1088 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marskalken af Sachsen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafvets medeltemperatur varit för juni 14,8°,
juli 17,1°, aug. 16,3° och sept. 15,8°. Tryckande
temperaturer äro äfven under annars heta somrar
sällsynta, och anmärkningsvärd och särdeles
behaglig är den ringa skillnaden mellan dag-
och natt-temperaturen, uppgående till knappt
1 à 1,5°. Hafsvattnets salthalt är betydlig,
i medeltal 2,5 proc., men växlar mellan
2 och 3,5 proc. alltefter olika vind- och
strömriktningar. Badgyttjan, som upptages i
en närbelägen hafsvik å Koön, är af mycket god
beskaffenhet. Kurmedel äro kalla hafsbad och solbad,
varmbad med tång-, gyttje- och tvålmassage, halfbad,
sittbad, s. k. Nauheim- och Kreuznachbad, elektriska
ljusbad, badstubad med simhall och alla slags duscher,
gymnastik och massage, brunnsdrickning af alla vanliga
hälsovatten, naturliga och artificiella. Antalet kur-
och sommargäster har under de senaste åren uppgått
till 3,000–4,000 och steg sommaren 1911 till nära

Fig. 4. Marstrand på 1690-talet, efter Sueciæ-verket.

5,000. – M., hvars bebyggande börjades under
Håkan Håkanssons tid (d. 1263), nämnes som stad
på 1300-talet, blef med kastell, kloster och
kyrka brändt af hanseaterna 1368 och fick sina
privilegier stadfästa af Kristofer 5 juli 1442 samt
sedermera flera gånger förnyade och utvidgade af
danska konungar. Det var på 1500-talet ett mycket
välmående samhälle till följd af det utomordentligt
rika sillfisket. Förstörd af eldsvådor 1586 och 1643,
uppbyggdes staden på nytt och bibehöll sitt välstånd,
äfven sedan sillfisket upphört. Men efter föreningen
med Sverige (1658) gick dess välmåga förlorad på grund
af inskränkning i stadens privilegier, Göteborgs
framåtskridande, krigets härjningar och andra
orsaker. Efter 1750 inträdde åter en blomstringsperiod
för M. genom sillens återkomst. Till välståndet
bidrog kanske ock något, att staden en tid (1775–94)
var förklarad för frihamn (se d. o.). Sillfisket
tog emellertid slut 1808, och därefter började en
ny tillbakagång, som varade till inemot 1880-talet,
efter hvilken tid sillfisket många år varit ganska
rikligt. M. har alltid varit befäst. Under danska
tiden försvarades staden af ett blockhus vid norra
och ett vid södra inloppet samt ett par skansar, S:t
Erik och Antoinette, uppe i bergen. 1566 och
1612 anfölls M. förgäfves af svenskarna. 1645 samt
1656–58 förstärktes befästningarna, och på Fiskholmen
(se d. o.) påbörjades ett nytt verk. Så snart M. 1658
blifvit svenskt, förbättrades blockhusen, påbörjades
tre träskansar i bergen ofvanför staden samt en
liten skans å Malepert (se d. o.) och
fortsattes Fiskholmsskansen (se Hedvigsholmen). 1659
sökte amiral M. Björnsson och sedan generallöjtnant
J. Bjelke intaga M., men misslyckades. 1662 hade
träskansarna "slagit sig", och därför började man
uppmura den högst upp liggande af dem, den s. k.
Wahlenskans, på hvars plats sedermera uppstod
Karlsten (se d. o.). 1673 bestämde Karl XI, att låga
batterier skulle anläggas vid båda hamninloppen och
att uppe på berget skulle byggas, förutom Karlsten,
tre redutter förenade medelst enkla linjer, hvarjämte
en med svåra stycken försedd redutt skulle uppföras på
Koön. Af allt detta var det endast redutten vid södra
inloppet (se Gustafsborg), som hann påbörjas före
krigsutbrottet 1676, då emellertid äfven blockhusen
och Malepertskansen iståndsatts. För elden från de
af Gyldenlöve på Koön byggda batterierna måste 13
juli 1677 Malepert och 15 s. m. Hedvigsholm utrymmas,
18 s. m. öfvergick
Gyldenlöve till Marstrandsön, då Gustafsborg genast
utrymdes, hvarpå blockhus och stad togos med storm;
23 juli föll Karlsten. Sedan M. vid fredsslutet (1679)
återbekommits, fortsattes arbetena på Karlsten och
Hedvigsholm. 1700 befalldes, att Gustafsborg och
S:t Erik skulle raseras. Karlsten var dock i godt
stånd, då Tordenskjold 10 juli 1719 landsteg på
Koön och började bombardera stad och fästning. Det
knapphändigt iståndsatta Hedvigsholm gaf sig genast,
och 12 s. m. anfölls staden, som, efter det norra
blockhuset och skansen Antoinette gifvit sig, utan
svårighet togs, hvarefter kommendanten på Karlsten
tre dagar senare skrämdes att kapitulera. Efter
fredsslutet (1720) var det till en början endast
Karlsten, men sedermera äfven Gustafsborg, som
iståndsattes, och 1734 började vid norra inloppet
Fredriksborg (se d. o. 2) att byggas. 1743 ansågs M:s
försvar vara i godt stånd. I sammanhang med frihamnens
inrättande i M. (1775) förstärktes sedermera
såväl Karlsten som Fredriksborg och Gustafsborg
(hvars jordverk 1835 ersattes med det kasematterade
batteriet Södra Strandverket). Dessa befästningar
underhöllos till 1882, då M. upphörde att vara en
befäst stad. Sedan 1907 har en skeppsgossekår varit
förlagd i M., med lokaler i Karlstens fästningsverk.
Wbg. O. Sdbg. L. W:son M.

Marstrand, Vilhelm Nikolaj,
dansk målare, f. 24 dec. 1810 i Köpenhamn, d. där 25
mars 1873, började 1826 studera vid konstakademien
och 1827 i Eckersbergs ateljé. Redan vid 19 års ålder
började han utställa små genretaflor – den första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>