af föregående praktisk utbildning vid arbetande mejerier. H. J. Dft. Mejerska, arbeterska vid eller förestånderska för ett mejeri. Mejical [mechika'l] l. Mezcal, rusdryck. Se Cactaceæ, sp. 935. Méjico [me'chikå], spansk namnform för Mexico (se d. o.). Mejillones [mechiljå'nes], stad i det 1882 af Bolivia till Chile afträdda området Antofagasta, vid Stilla hafvet under 23° 8' s. br., den bästa hamnen på hela Syd-Amerikas västkust, skyddad af en mot n. riktad udde, Morro de M. I trakten finnas stora guanolager och koppargrufvor. Staden anlades i början af 1870-talet i en fullständig ödemark, hade 1874 2--3 tusen inv., men förstördes nästan helt och hållet af ett jordskalf 9 maj 1877 och har nu öfverflyglats af Antofagasta. (J. F. N.) Mejlaender. 1. Otto Georg M., norsk jurist och lagutgifvare, f. 19 aug. 1829 i Kristiania, d. där 2 febr. 1899, tog juridisk ämbetsexamen 1854, blef 1866 assessor och 1877 justitiarius i Kristiania byret. Han utgaf "Love, anordninger etc. for kongeriget Norge" (12 bd, med register, 1849-95), sammandraget "Almindelig norsk lovsamling" (1860-90; 2:a uppl. 1885-93), supplement till bägge dessa verk för 1892-96 (1900), "Christian V:s Norske lov" (1883; 2:a uppl. 1892) och dessutom en lång rad editioner af de enstaka årens lagar samt af större separatlager. 2. Marie Wilhelmine M.-Hellesen, den föregåendes dotter, norsk skådespelerska, f. 8 nov. 1866 i Kristiania, har studerat i Paris, för S. Hebbe och fru Winterhjelm och debuterade 1891 som Svanhild i "Kärlekens komedi" på Dram. teatern i Stockholm. 1892-99 var hon engagerad vid Kristiania teater, 1899-1903 vid National-theatret och 1903-11 vid Fahlströms teater. Hennes hufvudroller ha varit Svanhild, Hjördis i "Hser-msendene paa Helgeland", Hedda Gabler, Maria Stuart i Björnsons drama, Virginia i Bojers "Bru-tus", Ragnhild och fru Guldborg i "Svend Dyrings hus", Magda i "Hemmet", Sväva i "En handske", fru Bornemann i Bergströms "Karen Bornemann" och Brita-Stina i "Lars Anders och Jan Anders". Hon har gjort sig gällande företrädesvis i det moderna problemdramat, men har ock med framgång spelat komiska och humoristiska roller. Sedan 1899 är hon gift med läkaren E. Hellesen (f. 1871) i Kristiania. 1-2. K. V. H. Mejning, artill. Se Luft k re v a d, sp. 1300. Mejonit, miner. Se S k a p o l i t. Mejram, bot. Se M a j o r a n a. Mejsel. 1. Tekn., kilformigt eggverktyg af stål, som nyttjas för bearbetning af hårda ämnen (metaller, sten o. d.), hvarvid det med hammarslag indrifves i arbetsstycket för att sönderdela detta eller uthugga smärre flisor eller spånor därur. Mejselns ena ända är härdad och har en egg med en skärvinkel om 45--70°; den andra, något bredare ändan är ohärdad för att kunna motstå hammarslagen utan att springa sönder. Den vanliga mejselns egg är rak och parallell med tvärsektionens längsta sida, kryssmejselns egg är vinkelrät mot denna. Skrotmejseln är en med öga och skaft försedd större mejsel. För olika ändamål användas mejslar med halfrunda eller på annat sätt formade eggar. Mejslar för bearbetning af trä kallas stämjärn (se d. o.). -- Skrufmejsel är ett mejselliknande verktyg, hvarmed mindre skrufvar, hvilkas hufvud för detta ändamål äro försedda med spår, kringvridas vid infästning eller lossning. 2. Arkeol. Mejseln uppträder redan under stenåldern, tillverkad af flinta och andra stenarter eller af ben och hjorthorn (fig. 1). Under

Fig. 1. Flintmejsel från Skåne och skiffermejsel från Västerbotten.

Fig. 2. Bronsmejslar från bronsåldern i Frankrike.

bronsåldern är mejseln mycket vanlig (fig. 2). Den består af koppar eller brons. Alltefter eggens bredd och beskaffenhet skiljer man mellan bred-, smal- och hålmejslar af sten. De förstnämnda äro egentligen endast små yxor. Bred- och smalmejslarna kunna vidare vara rät- eller tvärmejslar, beroende på eggens läge i midtlinjen eller närmare ena bredsidan. Den eggen motsatta ändan, nacken, kan vara tjock eller smal. Praktfulla och välpolerade benmejslar af svin, nötkreatur, älg, kronhjort och rådjur ha anträffats i pålbyggnaden vid Alvastra. Unik är en mejsel af bäfvertand från samma plats. Sten- och benmejslar äro anträffade mångenstädes i norra och västra Europa samt i Siebenbürgen. Från bronsåldern föreligga smalmejslar, nära besläktade (se fig. 2) med de samtida yxorna (skaftcelter och hålcelter). Eggen kan vara rät eller från sidan konkav. De förekomma öfverallt i Europa alltifrån bronsålderns första tid. 1. G. H-r. 2. T. J. A. Mekanik (af grek. mechané, verktyg, maskin), vetenskapen om de lagar, som äro gällande vid förändringar i kropparnas lägen, och de krafter, som därvid utöfva inflytande. Mekaniken är således en del af den allmänna naturläran. Stundom betraktas den som en gren af fysiken, men den är dock en fullt själfständig vetenskap. De metoder man begagnar för utforskande af mekanikens sanningar öfverensstämma likväl med dem, som man begagnar i fysiken, ehuru de matematiska hjälpmedlen äro af ännu större betydelse i den förra vetenskapen, under det att de experimentella hjälpmedlen hittills där fått spela en tämligen under-