Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melin, Karl Alfred - Melinda (Malindi), hamnstad i Brittiska Öst-Afrika - Méline, Felix Jules - Melinit, sprängämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsalatiden gjorde sig känd som en lyriker af fin
läggning (bidrag till "Vitter kalender" 1872
och till en samma år anonymt utgifven diktsamling
"Lyrik"), offentliggjorde då och då skaldestycken och
framträdde 1882 med en diktcykel, Humleplockningen
(3:e uppl. 1903), där han begagnade den folkliga seden
i vissa bygder att vid humleplockningen underhålla
hvarandra med sagor som ram kring versifierade
berättelser och smådikter; han låter här de
församlade hvar för sig förtälja något, hvarvid
de olika individerna på ett lyckligt sätt variera
berättarstilen eller sången; bl. a. förekommer den
vackra, populära, senare af Norman tonsatta visan
I svaneliden. Diktsamlingen röjde fin känsla och
melodisk form och tillika sinne för det storvulna
hjältedraget i Sveriges historia och en varm
medkänsla med samhällets "små". Närmast följde dels
den i folkviseton hållna sagodikten Prinsessan och
svennen (1885), som naivt, enkelt och i en något
arkaistisk ton berättar den gamla kända sagodikten,
dels synnerligen vällyckade tolkningar af Några
dikter af Thomas Moore (s. å.). 1888 utkom den
första samlingen lyriska Dikter (2:a uppl. 1909),
hvaribland så musikaliskt kända poem som "Jerusalem"
och "Romantik", en fosterländsk forntidsdikt som
den om Styrbjörn Starke, en sonett som "Icarus",
men framför allt innehöll denna samling en flock
"skärgårdsbilder", där M. – möjligen något påverkad
af Bret Hartes berättande lyrik och af "Terje Vigen"
– visar sig som en förträfflig poetisk berättare
och naturskildrare från hafsbandet, behärskande
realistiska folklifsmotiv, här ur sjömanslifvet,
och gifvande dem en poetisk, stundom ock en kärft
humoristisk tolkning; bland de bästa märkas "Så
skall en sjömanshustru vara" och skepparhistorien om
"Nisse Borin". 1891 utkommo dessa Skärgårdsbilder
(2:a uppl. 1911), tillökade med några nya, i särskild
samling. Vidare märkas bland hans arbeten det lilla
historiedramat Vid Breitenfeld (tr. och uppf. 1893;
ny uppl. 1900), som ofta uppförts på Dram. teatern,
det poetiska sagospelet Snöhvit (1897), med sin
veka stämningspoesi, samt den andra samlingen
Dikter (1904), hvari bl. a. meddelas den ypperliga
minnesrunan öfver Fr. Fehr; på sista tiden har
M. utgifvit tvenne vällyckade friska ungdomsböcker:
De svarte vikingarnas saga (1910) och Tjuvbandet
i Dägerö skärgård (1911). M. invaldes 1898 i
Svenska akad. efter K. A. Kullberg och är sedan
1903 medlem af dess Nobelkommitté. Ett flertal af hans
dikter är tonsatt af Norman, Åkerberg, Svedbom och
Stenhammar. Han har utom nämnda skrifter utgifvit Om den
tragiska skulden (doktorsafh. 1875), en metrisk undersökning
Om sonettdiktningen under det s. k. Stjernhjelmska tidehvarfvet
(1887) samt (tills. med H. Hernlund) "Svensk läsebok" för allmänna
läroverkens mellanklasser (1880; 3:e uppl. 1907) och (tills. med
Calwagen) ett urval tysk läsning för skolbruk (1890 ff.).
K. W–g.
![]() |
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>