Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Méry, Joseph - Merycism, med. - Méryon, Charles - Meryt, hem för konvalescenter invid Onsala - Merz, Georg - Merzbacher, Gottfried - Merzig, kretsstad i preussiska Trier - Mes, kinesisk vikt. Se Kina - Mesa, Mesa, Mescha, Mesja (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L’univers et la maison (1846) och skådespelet Guzman
le brave (1853). M. utgaf 1861–65 Théâtre de salon
(2 bd). Biogr. af Claudin (1868).
Merycism (grek. merikysmos, omtuggning), med.,
födans uppstötning och omtuggning i följd af nervös
matsmältning.
Méryon [meriã’], Charles, fransk etsare, f. 1821,
d. 1868, var en af de ypperste moderne franske
etsarna, utförde bl. a. kraftigt och karaktärsfullt
hållna motiv från Paris’ gamla byggnader, kajer och
gränder. Några af hans etsningar finnas i Sveriges
nationalmuseum.
G-g N.
Meryt, hem för konvalescenter, beläget invid
hafvet i Onsala socken, Hallands län, ung. 10
km. från Kungsbacka. Det inrättades 1901 af fru
Blanche Dickson å Tjolöholm, som vid sin död
1906 donerade 1 mill. kr. att utgöra en "James
Frederick Dicksons minnesfond", hvaraf räntorna
hufvudsakligen skola användas till hemmets underhåll
(se Dickson, sp. 336). Hemmets ändamål är att
under månaderna maj–okt. mottaga och kostnadsfritt
underhålla obemedlade konvalescenter från Allmänna
och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg eller,
vid utrymme, från andra sjukvårdsanstalter inom
Göteborgs och Bohus län äfvensom från Hallands
län. Hvartannat år intagas manliga och hvartannat
år kvinnliga patienter. Anstalten utgöres af en
2-vånings hufvudbyggnad, innehållande de egentliga
bostadsrummen, med en vinkelrätt mot densamma
utskjutande ekonomibyggnad och lämnar utrymme
för 26 pensionärer. Vistelsen vid hemmet får i
allmänhet ej utsträckas utöfver 6 veckor; under
denna tid erhålla pensionärerna fritt underhåll
i alla afseenden, äfven kläder. Hemmet står under
närmaste tillsyn af en examinerad sjuksköterska.
R. W.
Merz [merts], Georg, tysk astronomisk
instrumentmakare och optiker, f. 26 jan. 1793 i
Bichl vid Benediktbeuern, d. 12 jan. 1867, blef
1808 arbetare hos de berömde instrumentmakarna
Fraunhofer (se d. o.) och Utzschneider. Efter
Fraunhofers död (1826) blef han chef för den optiska
afdelningen af det Utzschneiderska institutet,
hvilket han 1839 tillsammans med F. J. Mahler h. o. h.
öfvertog. Efter Mahlers död
(1845) var han, först ensam, sedan tills. med
sina söner Ludwig M. (f. 1817, d. 1858) och
Siegmund v. M. (f. 1824, d. 1908) innehafvare af
firman. M. trädde värdigt i Fraunhofers fotspår och
bragte de från hans institut utgångna instrumenten
(refraktorer, heliometrar och astronomiska
objektiv) till en mycket hög grad af fulländning.
B-d.
Merzbacher [me’rts-], Gottfried, tysk alpinist
och forskningsresande, f. 1848, från början köpman,
reste sedan 1888 i Nord-Afrika, Kaukasus, där han
1891–92 klättrade uppför ett stort antal dittills
ouppnådda toppar, och 1902–03 i Tian-schan, hvarvid
hans försök att bestiga Kan-Tengri misslyckades. 1907
undersökte han med prins Arnulf af Bajern och geologen
Leuchs det centrala Tian-schan, och 1908 utsträckte
han med geologen Groeber sina forskningar till östra
Tian-schan, som han i flera riktningar korsade. Han
har redogjort för sina studier i Aus der hochregion
des Kaukasus (2 bd, 1901, med karta), Forschungsreise
im Tian-Schan (1904 samt suppl. 149 i Petermanns
mitteilungen), An expedition into the Central
Thian Shan mountains (1905) samt i "Zeitschrift der
gesellschaft für erdkunde" (1910).
Wbg.
Merzig [me’rtsich], kretsstad i preussiska
reg.omr. Trier (Rhenprovinsen),
vid Saar. 7,507 inv. (1905). Betydande
terrakotta- och lervaruindustri, tillverkning
af tobaksvaror och kemiska artiklar m. m.
J. F. N.
Mes (eng. mace), kinesisk vikt, detsamma som tsien
(se Kina, sp. 43).
Mesa, Meša, Mescha, Mesja (hebr. Mescha;
"räddning"), den under Israel (i 9:e årh. f. Kr.) med
ull efter 100,000 lamm och 100,000 vädurar
skattskyldige moabitkonungen, som afföll vid Ahabs
död och därför af dennes son Joram hemsöktes med
krig (2 Kon. 3). Från denne konung M. härrör den
ryktbara Mesainskriften, den utan all jämförelse
äldsta och största hittills funna, både i historiskt
och i språkligt hänseende lika viktiga hebreiska
inskriften. Dess hufvudsakliga innehåll är,
att M. låtit rista inskriften till guden Kamoschs
ära, sedan han krossat det ok, som pålagts Moab af
israeliternas konung Omri, och eröfrat en mängd af
Israels städer. I språkligt afseende visar det sig,
att i öfverensstämmelse med den judiska traditionen,
enligt hvilken moabiterna egentligen vore en
utgrening af den abrahamitiska invandringen, deras
språk bör anses som en dialekt af hebreiskan, liksom
ock inskriftens bokstäfver likna den äldre hebreiska
skriften. Den sten, i hvilken inskriften (34 rader) är
ristad, Mesastenen, ett 113 cm. långt och 70 cm. bredt
basaltstycke, påträffades i aug. 1868 af pastor Klein
vid ruinerna af Diban på andra sidan Jordan (den först
gaditiska, sedan moabitiska staden Dibon, Mesas
hemort). Efter en mängd underhandlingar af tyskar
och fransmän med den kring ruinerna nomadiserande
arabstammen beni hamide om inköp af stenen, blandade
sig turkarna i saken, hvilket ledde till, att araberna
genom upphettning och afkylning sprängde stenen i
flera bitar. Den franske arkeologen Clermont-Ganneau,
som förut lyckats taga ett af tryck i papper från
stenen i oskadadt skick, inköpte styckena för
Louvres räkning, där Mesastenen sedan hopsattes
och uppställdes. Ett litet stycke med sex i en rad
felande bokstäfver anträffades 1876. En egendomlig
följd af Mesastenens försäljande har blifvit, att
sedan dess ha stora massor af med inskrifter försedda
fornlämningar (mest lersaker) af beduinerna från
andra sidan Jordan försålts i Jerusalem, hvarifrån
de sedan afyttrats till preussiska staten under
namn af moabitiska fornsaker. Äfven Mesastenens
äkthet har betviflats. Bland de vetenskapsmän,
som, likväl utan framgång, velat bevisa, att hela
inskriften är ett falsarium, märkes den tyske
orientalisten G. Jahn. Rörande denna fråga hänvisas
till "Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft", bd 59. – Jfr Clermont-Ganneau, "La
stèle de Dhiban" (1870), Schlottmann, "Die siegessäule
Mesa’s" (1870), Nöldeke, "Die inschrift des königs
Mesa erklärt" (s. å.), Kaempf, "Die inschrift auf
dem denkmal Mesa’s" (s. å.), Hitzig, "Die inschrift
des Mesha" (s. å.), och K. G. A. Nordlander, "Die
inschrift des königs Mesa von Moab" (1896), jämte
ett stort antal uppsatser i åtskilliga vetenskapliga
tidskrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
