Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minde, da. och no., mynning - Mindelheim, kretsstad i bajerska Schwaben - Minden - Minden 1. Regeringsområde i Westfalen - Minden 2. Hufvudstad i M. 1. - Mindepartement, sjöv. Se Varfsdepartement - Minde-Pouet, Georg - Minderers spiritus. Se under Solutio - Minderårig, enligt romersk terminologi person under 25 år - Minderårig, Jfr Arbetarfrågan, Fabrikslagstiftning - Minderårig, Jfr Myndighetsålder och Öfvermage - Minderåriga brottslingar, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minde [minne], fno. mynni, da. och no., mynning.
Mindelheim [-hajm], kretsstad i bajerska
reg.-omr. Schwaben i Algau, vid Donaus tillflöde
Mindel. 4,401 inv. (1905). Nunnekloster
af franciskanorden. Maskinindustri. Där
föddes och dog Georg von Frundsberg (se
denne), hvars släkt egde M. till 1586.
J. F. N.
Minden. 1. Regeringsområde i nordöstligaste delen af
preussiska prov. Westfalen, har en areal af 5,262
kvkm. 736,128 inv. (1910), 1/3 katoliker. Det är
indeladt i 11 kretsar. – 2. Hufvudstad i nämnda
reg.-omr., vid vänstra stranden af den segelbara
Weser och vid linjen Berlin–Hannover–Köln af
statsbanorna. 26,455 inv. (1910). De äldre delarna
af staden bevara ännu ett gammaldags utseende,
med sina smala och krokiga gator; nya stadsdelar
intaga de forna fästningsverkens plats. Bland
offentliga byggnader utmärker sig den i senare
hälften af 1000-talet uppförda katolska domkyrkan
(ett mästerverk i den äldre gotiska stilen,
restaurerad 1832). Gymnasium, högre realskola,
lärarinneseminarium, landtmannaskola. Viktigaste
industrigrenarna äro tobaks- och cigarrfabrikation,
tillverkning af maskiner, velocipeder, cement och
kemikalier. – M. var redan på Karl den stores tid
en betydande stad. I Trettioåriga kriget besattes
staden 1626 af Tilly och intogs 10 nov. 1634 af
Georg af Lüneburg samt öfverlämnades i juli 1636
åt svenskarna, hvilka genom generalkvartermästarna
Lossius och Fritz betydligt förstärkte befästningarna
samt sedan behöllo M. ända till 1650. Vid byn
Todenhausen, ett stycke n. om staden, vunno 1
aug. 1759 de förbundna engelska och braunschweigska
trupperna under hertig Ferdinand af Braunschweig
en lysande seger öfver de af marskalk Contades
anförde fransmännen. (Slaget uppkallas äfven efter
byn Gohfeld, se d. o.) Efter Sjuåriga kriget (1763)
lät Fredrik II slopa M:s fästningsverk; efter 1816
återställdes dessa, men 1873 raserades de ånyo. –
3. Biskopsstift, sedermera furstendöme, stiftades
af Karl den store och sekulariserades i westfaliska
freden samt gafs åt Brandenburg (Preussen) som
furstendöme. Det hade en areal af 1,100 kvkm. och
utgör nu en del af reg.-omr. M.
1 o. 3. (J. F. N.) 2. (J. F. N. L. W:son M.)
Mindepartement, sjöv. Se Varfsdepartement.
Minde-Pouet [-poe], Georg, tysk litteraturhistoriker,
f. 1871 i Berlin, filos. doktor 1895, bibliotekarie
vid stadsbiblioteket i Bromberg 1903, har författat
ett utmärkt arbete om H. von Kleists språk och stil
(1896–97), arbeten om Posen och Fredrik den store samt
redigerar "Aus dem Posener land". Jämte E. Schmidt
och R. Steig har han utgifvit en Kleistupplaga (1905 ff.).
R-n B.
Minderers spiritus. Se under Solutio.
Minderårig (lat. minor) kallades efter romersk
terminologi sådan person, som hunnit pubertetsåldern,
men ännu icke fyllt 25 år. Pubertetsåldern var för
männen visserligen äfven myndighetsåldern, och såväl
män som kvinnor skulle med pubertetsåldern rätteligen
ha tillträdt förvaltningen af sin egendom. Men då de
ej ansågos mogna därtill, ställdes de till uppnådda
25 år under kuratel (se d. o.). Så till vida som
ifrågavarande romerska anordning efterbildats i de
moderna rättssystemen, har uttrycket minderårig bibehållit
nämnda tekniska betydelse. En mera fri användning
däraf förekommer dock äfven. I sin motsättning
till fullårig har minderårig nämligen kommit att
i allmänhet utmärka alla dem, som med anledning af
sin ungdom befinna sig i en undantagsställning i ett
eller annat rättsligt afseende. Äfven där, hvarest man
förblifvit främmande för berörda romerska institut,
återfinnes därför likväl uttrycket. Detta gäller
jämväl Sverige. Där tillhör det dock mera det dagliga
talet än det egentliga rättsspråket. Lagstiftarna ha
i allmänhet undvikit detsamma. H. o. h. har det dock
icke skett. I äldre lagar rörande statsförfattningen
användes ordet i fråga om konungens person som
en annan beteckning för omyndig. I en och annan
administrativ författning utmärker åter "minderårig",
såsom i 1871 års fattigvårdsförordning, person
under 15 år. Och då man till skydd för personer i
uppväxtåldern ansett sig böra i viss mån hindra ett
alltför tidigt, farligt eller utsträckt användande
af deras arbetskrafter, har hithörande lagstiftning,
hvilken i svensk rätt afser alla dem, som äro under
18 år, om dem nyttjat benämningen minderåriga, så
t. ex. k. förordn. 18 nov. 1881 ang. minderårigas
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan
handtering och lag 17 okt. 1900 ang. minderårigas
och kvinnors användande till arbete i industriellt
yrke samt nu senast lag om arbetarskydd 29 juni
1912. Ordets bemärkelse är alltså hos oss tämligen
sväfvande. Allmänneligen förbinder man väl därmed
föreställningen om en ålder, som faller under och ej
öfver myndighetsåldern. Jfr Arbetarfrågan, sp. 1331,
Fabrikslagstiftning, sp. 1228, Myndighetsålder och
Öfvermage.
A. W.
Minderåriga brottslingar, jur. De minderårige
brottslingarna tilldraga sig i nutida kriminalpolitik
(se d. o.) en särskild uppmärksamhet icke blott
på den grund, att brottsligheten i denna ålder är
relativt störst, utan äfven på den grund, att denna
kriminalitet i de flesta länder visat en stark tendens
att ytterligare stegras. Till väsentlig del beror
sistnämnda förhållande på de sociala omhvälfningar,
som stå i samband med industrialismens framträngande,
i det att jämväl mödrarna drifvas in i fabriksarbetet
och barnen lämnas utan tillsyn och vård från hemmens
sida. Huru dessa skadliga förhållanden skola lämpligen
motverkas, är därför en fråga af stor betydelse för
de moderna samhällena, men icke mindre viktig för dem
är den frågan, huru reaktionen mot de minderåriges
brottslighet lämpligen skall ordnas. Redan den
omständigheten, att de fleste återfallsförbrytare
som minderåriga beträdt brottets bana, gör ett
effektivt bekämpande af ungdomskriminaliteten till den
centrala uppgiften för kriminalpolitiken. Den äldre
strafflagstiftningen beaktade denna kriminalitet
endast i den mån den förklarade personer under en
viss ålder för otillräkneliga och straffria samt
föreskref, att gärningar, begångna af personer i
en något högre ålder, skulle på grund af minskad
skuld beläggas med lindrigare straff. Den ålder, vid
hvilken straffbarhet inträder, är väsentligt olika i
olika länder. Från 7 år (England) stiger den i andra
länder till 10 (Danmark), 12 (Tyskland), 14 (Norge,
förut äfven Sverige) och ända till 15 år (Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
