Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mira Bai, en indisk dam på Akbars tid - Mirabeau - Mirabeau 1. Victor de Riquetti - Mirabeau 2. Gabriel Honoré de Riquetti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gift med höfdingen af Udaipur, men blef
förskjuten på grund af sin religion. Hon författade
religiösa sånger, som ännu sjungas af vissa sekter i
Indien. Under en pilgrimsresa till Dvârakâ försvann
hon i en gudabild och åtnjuter sedan dess gudomlig
dyrkan. Se Wilson, "Sketch of the religious sects
of the Hindus" (1832).
Mirabeau [-bäj. 1. Victor de Riquetti, markis de M.,
fransk politisk skriftställare, f. 4 okt. 1715 i
Pertuis (Provence), d. 11 juli 1789 i Argenteuil
(nära Paris), tillhörde en provensalsk borgarsläkt,
som 1570 genom köp förvärfvade godset Mirabeau i
Provence, samtidigt gjorde anspråk på adelskap och
1685 fick godset upphöjdt till markisat. Sedan
släkten genom upptagandet i Frankrikes "höga adel"
fått en mera framskjuten ställning, gjorde sig
flera af dess medlemmar bemärkta genom begåfning,
våldsamma lidelser och excentricitet. Efter att i
sin ungdom ha varit militär egnade M. sig med rastlös
ifver åt skriftställen och godsförvaltning i förening
med egendomsspekulationer. 1756 utgaf han L’ami des
hommes, ou traité de la population ("Människovännen
eller afhandling om befolkningen"), ett oredigt, men
idérikt arbete, som beredde honom europeisk ryktbarhet
och efter hvilket han själf plägat kallas L’ami des
hommes. Rojalist och aristokrat, men fiende till den
byråkratiska centralisationen, till hofadeln och till
merkantilsystemet, ifrade han här för jordbrukets och
bondeståndets höjande. Det var delvis samma åsikter,
som samtidigt började förkunnas af den fysiokratiska
skolans grundläggare Quesnay (se Fysiokrater),
men M. hade själfständigt kommit till sina. Först
efter arbetets utgifvande sammanträffade M. och
Quesnay (1757). M. blef då Quesnays hängifne anhängare
och sedan en af de mest verksamme och framgångsrike
utbredarna af "skolans" idéer. Äfven till Sverige
sträckte sig hans inflytande. Den politiske
Arbogaborgmästaren Renhorn (se d. o.) citerade så
ifrigt "L’ami des hommes", att han själf på spe
kallades så, och det var M:s skrifter, som gåfvo
uppslaget till de reformer i fysiokratisk anda,
som Gustaf III företog, förnämligast på inrådan af
K. F. Scheffer (se denne). Vid Vasaordens stiftande
gjorde Gustaf III M. till kommendör af dess storkors
(28 maj 1772) för att, såsom han skref i sitt
bref härom till honom 18 aug. s. å. (dagen före
revolutionen), betala sin del i den tribut, som
alla nationer voro honom skyldiga. Det lysande rykte
M. vunnit som skriftställare fördunklades emellertid
genom vidriga ekonomiska och husliga förhållanden,
som åtminstone delvis voro själfförvållade. Han
hade 1743 gift sig med en rik arftagerska. Hustrun
förbittrade genom slöseri, råhet och sedeslöshet
hans lif; arfvet, på hvilket han antagligen räknat
vid sina äfventyrliga finansspekulationer, skulle
fullständigt utfallit först 1770, och då väckte
hustrun en skilsmässoprocess, hvari hans barn på
ett skandalöst sätt inblandade sig, som släpade
hans namn i smutsen och som han slutligen (1781)
förlorade. Fullständig ekonomisk ruin undgick
han endast genom understöd af sin yngre broder,
malteserriddaren (efter sitt ordensämbete kallad "le
bailli") J. A. J. C. E. de M., den mest normala inom
familjen. Trots det henne tilldömda arfvet blef äfven
hustrun ruinerad. Hon dog i fängelse under skräck-
väldet 1794. Jfr L. och Ch. de Loménie, "Les
Mirabeau" (1878–91).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
