Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 819-820 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molander - Molander, Johan Harald - Molander, Klas Herman - Molanus, Mattheus - Molarer, bakre kindtänder. Se Tänder - Molasin, ty. Se Melassfoder - Molass, geol. - Molas y Casas, Juan - Molatycze, ort i Litauen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nov. 1900, idkade studier vid Uppsala universitet
1877–81, var anställd som regissör vid Nya teatern i
Stockholm spelåren 1884–86 och som intendent vid Nya
teatern i Helsingfors 1886–93, ledde teaterturnéer
1893–94 samt blef intendent 1896 vid Vasateatern och
1898 vid Svenska teatern i Stockholm. Han inlade som
kommissarie betydande förtjänst om iverksättandet
och ordnandet af teater- och musikutställningen vid
Stockholmsutställningen 1897, och han uttänkte äfven
planen för de s. k. folktåg, som för billigt pris på
järnväg förde dit skaror af besökande från aflägsnare
landsändar och från Norge. M. var en skicklig, ehuru
icke särdeles djup dramatisk författare. Högst står
kanske rent af hans förstlingsverk, den lilla fina
pastichen Rococo, en treaktskomedi (1882), därefter
följde Furstinnan Gogol (1883), ett sorgespel, som
närmade sig modern fransk dramatik, komedien Vårflod
(1884), skådespelet Beatrice (1887), lustspelet
Flirtation (1893) samt historiebilden En lyckoriddare
(1900), som egentligen är en dramatisering af
hans lifliga och färgrika roman med samma namn
(1896; 3:e uppl. 1907), i hvilken han upptagit Lars
Wivallius’ lefnadshistoria. Alldeles mästerlig var
M. som öfversättare, bl. a. af Rostands "Cyrano
de Bergerac" på ypperliga alexandriner. Bland
M:s berättelser, som samlades efter hans död i
Strödda skisser och berättelser (1901), finnes en
träffsäker karakteristik af en stockholmsk ungkarl,
Farbror Kuno Ottokar (från 1891), som tillhör tidens
bästa novellistik. M. var känd som en förträfflig
teaterregissör, med sinne för det historiska, och
som god instruktör. Se O. Levertins inledning till
den postuma novellsamlingen.

M:s hustru, skådespelerskan Lydia Sofia Katarina M.,
född Wessler, f. 1851 i Gäfle, anställd vid Svenska
teatern i Helsingfors 1874–94, gift med M. 1888,
tillhör Svenska teatern i Stockholm sedan 1901. –
Åt skådespelarkonsten ha egnat sig äfven deras son
Gustaf Harald M., f. 1888, och hans hustru, Karin
Margareta Elisabet M., född Edwertz, f. 1889,
bägge 1911 anställda vid Intima teatern i Stockholm.
K. W-g.

Molander, Klas Herman, friherre, finsk
ämbetsman, f. 17 febr. 1817 i Kesälaks, Savolaks,
d. 3 dec. 1897 i Helsingfors, vardt student
1836, filos. magister 1840, auskultant i Åbo
hofrätt 1843, förste expeditionssekreterare vid
statssekretariatet i Petersburg 1854, direktor
för generalguvernörskansliet i Helsingfors 1858,
guvernör i Tavastehus län 1865, senator och chef för
Kammar- och räkenskapsexpeditionen 1869. Från 1871
till sin död var M. chef för Finansexpeditionen. Som
finanschef tog han sällan personligen initiativ till
reformer af mera genomgripande art, men verkade genom
arbetsamhet och sträng redbarhet inflytelserikt till
upprätthållande af ett godt finansläge. På hans tid
skedde öfvergången från silfver- till guldmyntfot. I
den ömtåliga frågan om den finsk-ryska tulltariffen
bevakade han omsorgsfullt Finlands intressen,
och i de 1890 tillsatta "blandade kommissionerna"
för närmande till Ryssland i tull- och myntväsendet
motsatte han sig med hofsamhet och fasthet de ryska
förslagen. M. adlades 1863, erhöll 1875 geheimeråds
titel och upphöjdes i friherrligt stånd 1887.
M. G. S.

Molanus, Mattheus, flamsk, af Paulus Bril och
Jan Brueghel påverkad landskapsmålare, verksam
under förra delen af 1600-talet. Han målade
med förkärlek små, sirligt utförda och med rikt
staffage försedda vinterstycken, som förvärfvade
honom namnet "Snö-Brueghel". En af hans sällsynta
målningar, Nederländsk by vintertiden plundrad af
spanska soldater, eges af stadsmäklare H. Schultz i
Stockholm. Jfr O. Granberg, "Trésors d’art en Suède"
(1911–12).
O. G-g.

Molarer (af lat. mola, kvarn), bakre kindtänder,
oxeltänder. Se Tänder.

Molasin, ty. Se Melassfoder.

Molass (fr. molasse), geol., lokalbenämning för
en i Schweiz förekommande, till tertiärsystemet
hörande lagerserie, som hufvudsakligen består af
grönaktig, lös sandsten jämte konglomerat m. m. Äfven
själfva sandstenen kallas som bergart molass.
E. E.

Molas y Casas [må’las i ka’sas], Juan, katalansk
dramatiker, f. 1855 i Barcelona, har skrifvit ett
40-tal teaterstycken, öfvervägande komedier och
zarzuelas på vers, af hvilka de mest populära äro
Carambolas! (1876), Endevant las atxas (1877),
De Nadal á San Esteve (1878), De la terra al sol
(1886), Ral per duro (1880), La nit de nuvis (1882),
Una senyora sola (1882), La hortelana de Born (1883),
Las cuas, Lo rustich Bertoldo, La mal del inglés. La
Virgen de las Mercedes, Cada casa es un mon. Han
har äfven varit verksam tidskriftsutgifvare.
Ad. H-n.

Kartskiss öfver träffningen vid Molatycze. De ostreckade rektanglarna beteckna ryska trupper.

Molatycze [-ti’tje; ry. Moljatitji, i äldre
sv. litt. vanl. Malatitze], ort i östligaste delen af
det forna Litauen (guv. Mohilev), bekant genom
en skarp strid mellan svenskar och ryssar 1708.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>