Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnagat, miner. Se Agat - Molnighet. Se Moln - Molnkommission. Se Meteorologiska kongresser - Molo, hamnarm l. fördämning - Molobrus pecoris, zool. Se Icteridae - Moloch horridus, zool. Se Agamidae - Mologa - Mologa 1. Biflod till Volga - Mologa 2. Kretsstad i ryska Jaroslav - Molok (Bibeln) - Molokai, en af Hawaiiöarna - Molokaner, rysk sekt - Moloken, Moloch horridus, zool. Se Agamidae - Molokini, en af Hawaiiöarna - Molorchus, zool. Se Långhorningar - Moloss, metr., i klassisk metrik en versfot - Molosser, en stam af icke-grekisk härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Molnagat, miner. Se Agat (fig.).
Molnighet. Se Moln, sp. 864.
Molnkommission. Se Meteorologiska kongresser.
Molo [målå; it., af lat. moles, tung massa,
dammbyggnad], hamnarm l. fördämning (af sten-
l. betongblock o. s. v.), byggd i vattnet för att
tjäna dels som vågbrytare, dels som förtöjningsbro,
dels ock ibland som skydd mot anfall från sjösidan. Å
molons bredare ändpunkter (brohufvuden) finnas
somligstädes befästningar, fyrtorn och vindspel för
fartygens inhalning. Se t. ex. Hälsingborg (kartan
och fig. 2 till denna art.).
(H. W-l.)
Molobrus pecoris, zool. Se Icteridæ.
Moloch horridus, zool. Se Agamidæ, sp. 324.
Mologa [mala-]. 1. Biflod fr. v. till Volga, upprinner
i ryska guv. Tver och mynnar ut i Volga på det
ställe, där denna når sin nordligaste punkt. Den
är 582 km. lång och till stor del segelbar. –
2. Kretsstad i ryska guv. Jaroslav, vid floden M.,
nära dess förening med Volga. 4,256 inv. (1897).
1 o. 2. (J. F. N.)
Molok (hebr. molek, Sept. Μὀλοχ ,Vulg. Moloch),
förekommer i G. T. öfverallt med artikel: hammolek,
utom på ett enda ställe, 1 Kon. 11: 7, där texten dock
sannolikt bör korrigeras till milkōm, jfr v. 5. Det
(senare uppkomna) hebreiska uttalet mōlek är sannolikt
bildadt på konstgjord väg för att anspela på boschet
(skam, jfr Baals utbytande mot boschet: Mefi-boset för
Meri-baal o. s. v.). De gamle israeliterna uttalade
ordet säkerligen som melek. Septuaginta, som vanligen
skrifver Μολὀχ, har på några ställen låtit förstå,
att det gamla uttalet ej var helt utdödt på dess tid,
jfr t. ex. Jer. 32: 35, där det hebr. ordet återges
på dubbelt sätt, dels genom (det senare insatta)
Μολὀχ, dels genom (det ursprungliga) βασιλεὐς, och
3 Mos. 18:21; 20: 2 ff., där det öfversättes med
ἄρχως. Beteckningen hammmelek (konungen) har alltså
ursprungligen sannolikt haft appellativbetydelse och
förekommer som gudsnamn hos israeliternas grannar
under formen malk, melk, malik, hvarmed sammanhänger
feniciernas Melkart (eg. melek-karat: stadskonung)
och Milkom, ammoniternas gud. Flera nomina propria
i G. T. ådagalägga, att israeliterna under en tid
måste ha begagnat melek som en beteckning på sin Gud,
Jahveh. Sådana namn äro t. ex. Achimelek ("Meleks
broder", 1 Sam. 22: 9 ff.), som på Sauls–Davids
tid var präst i Nob – en senare reflexion införde,
med tanke på den uppkomna ”moloks-dyrkan”, på vissa
ställen förändringen af namnet till Achijja (”Jahvehs
broder”, alltså utbytandet af melek mot Jahveh;
jfr 1 Sam. 14: 3, 18), Abi-melek (”Melek är fader”),
Malkischua’ (”Melek är frälsning”). Då detta senare
namn bäres af en son till konung Saul (1 Sam. 14: 49;
31: 2), inom hvars familj någon afgudadyrkan säkert
icke förekom, följer däraf, att Melek här måste vara
beteckning för Israels Gud, på samma sätt som Ba’al
en tid måste ha varit. I betraktande häraf ha flera
nyare forskare gjort gällande, att den ”dyrkan” af
Melek (”Moloks”-dyrkan), som på konungarna Ahas’ och
Manasses tid infördes i Jerusalem, icke egentligen
gällde en främmande gudomlighet, utan Jahveh själf
(2 Kon. 21: 6; 23: 10), en åsikt, för hvilken man
också åberopar Hes. 20: 25 f. och Jer. 7: 31, som onekligen
synas visa detsamma. Men äfven om så var förhållandet,
innebar dock denna dyrkan öfverförandet på
Jahveh, Israels Gud, af egenskaper, som svuro mot
hans egentliga väsen, om de ock där egde vissa
anknytningspunkter, t. ex. i hans kraf på det
förstfödda af både människor och djur;, och därför
ha judarna med all rätt ansett denna gudsdyrkan som
i grunden afgudatjänst. Andra betrakta Melek som
en främmande gudomlighet, troligen af kananeiskt
ursprung, medan andra åter tänka på assyriskt
inflytande. Den ifrågavarande gudsdyrkan bestod i
offrandet af barn (gossar och flickor, 2 Kon. 23: 10)
till gudomligheten; det stående uttrycket ”låta dem
gå genom eld” torde bäst förklaras så, att barnen
först dödades och kropparna sedan uppbrändes (jfr
Jer. 7: 31, där det talas om att ”uppbränna sina
söner och döttrar i eld”). Andra förmoda, att det
endast var fråga om ett passerande genom eld, alltså
ett slags reningsakt, hvarpå exempel förekomma hos
flera folk. Den mest beryktade platsen för denna
grymma gudsdyrkan var Tofet i Hinnomsdalen (Jer. 7:
31; 19: 6), hebr. ge-(ben- l. bene-)hinnom, hvaraf
sedan just af denna grund Gehenna (se d. o.) uppstått.
E. S-e.
Molokai [måulåukåY], en af Hawaiiöarna, 676 kvkm.,
2,504 inv. (1900), tills. med Lanai. På en halfö
på norra sidan af ön, på ett begränsadt område
af omkr. 25 kvkm., finnes sedan 1866 en asyl för
spetälska, bland hvilka särskildt belgiern fader
Damien (f. 1840, d. i spetälska 1889} sedan 1873
utöfvade en välsignelserik verksamhet. Patienterna äro
till allra största delen infödingar från Hawaiiöarna,
och deras antal minskas, om ock långsamt. 1908
var antalet 791, vårdade af 73 icke spetälska
tjänare samt katolska bröder och systrar. 1905
anslog unionsregeringen 100,000 doll. till
station och laboratorium för studium af sjukdomens
öfverföringssätt, orsaker och behandling: samt 50,000
doll. om året för dess underhåll. 1907–08 inrättades
i Honolulu ett hem för friska barn af leprösa föräldrar.
Wbg.
Molokaner (Malakaner), rysk sekt, utbruten
ur duchobortsernas religiösa samfund, bildades
på 1700-talet af Semen Uklein, en bonde i
guv. Tambov. Namnet är kommet af mleko (mjölk) som
en sinnebild af det himmelska ordet. Dess anhängare
förneka den ortodoxa kyrkans sakrament, ritual och
helgondyrkan. I några punkter ha de blifvit påverkade
af protestantismen genom Tveritinov (se d o.). Ur
detta samfund framträdde sedermera sopunernas (de
”snarkandes”) och prygunernas (de ”hoppandes”)
besynnerliga sekter.
A-d J.
Moloken, Moloch horridus, zool. Se Agamidæ, sp. 324.
Molokini, en af Hawaiiöarna (se d. o.).
Molorchus, zool. Se Långhorningar.
Moloss (grek. molossos, af Molossia, ett landskap
i Epirus), metr., i klassisk metrik en versfot,
som består af tre långa stafvelser (– – –), t. ex.
läkdomsört, solskensdag. Molosser förekommo endast
blandade med rörligare rytmer.
Molosser (grek. molossoi), en stam af icke-grekisk
härkomst, som spelat hufvudrollen i det forntida
Epirus (se d. o.). Före molosserna voro de vid kusten
boende stammarna de härskande i landet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
