Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montelius - Montelius 1. Gustaf Oskar Augustin M. - Montelius 2. Agda Georgina Dorotea Alexandra, f. Reuterskiöld - Montelupo Florentino, stad i italienska Florens - Montemaggiore Belsito, stad i italienska Palermo - Montemayor, Jorge de. - Montemolin, stad i spanska Badajoz - Montemolin, grefva af. Se Bourbon - Montemór, två portugisiska städer - Montemór 1. M. o Novo i Evora - Montemór 2. M. o Velho i Coimbra - Montemór, portugisisk namnform för Montemayor - Montenard, Frédéric - Montenegro, europeiskt konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Journal of the anthropological institute", 1897). M.
är en af grundläggarna och den förnämste kännaren
af Europas förhistoriska kronologi och har under de
senare åren fortsatt sina undersökningar på detta
område med en rad viktiga afhandlingar och större
arbeten, nämligen La chronologie préhistorique en
France et en d’autres pays celtiques (1900), Les
débuts de l’âge du fer (1907), The chronology of the
british bronze age (i "Archæologia", 61, 1908) och
Die vorklassische chronologie Italiens (1912). Bland
M:s öfriga arbeten märkas hans i många uppl. på sv.,
ty., fr. och eng. utkomna vägledningar för besökande
i Statens historiska museum (1872–1912), vidare
Bohuslänska fornsaker (h. 1–3, 1874–79), Bibliographie
de l’archéologie préhistorique de la Suède pendant le
XIX:e siècle (1875, fortsatt i "Sv. fornm. fören:s
tidskr."). Om våra förfäders invandring till Norden
(i "Nord. tidskr.", 1884), Das alter der runenschrift
im Norden (i "Archiv für anthrop.", d. XVIII, 1888),
Solens hjul och det kristna korset (i "Nord. tidskr.",
1904), Det latinska korset (ibid. 1907), Hjulet
som religiös sinnebild (ibid. 1901), Solgudens yxa
och Tors hammare (i "Sv. fornm. fören:s tidskr.",
X, 1899), Stenåldersgrafvar, begagnade under
bronsåldern (i "Fornvännen", 1906), Sveriges
förbindelser med andra länder under förhistorisk
tid (i "Festskrift tillegn. C. G. Malmström",
1897), Huru länge har kvinnan betraktats som mannens
egendom? (i "Nord. tidskr.", 1898), Östergötland under
hednatiden (i "Sv. fornm. fören:s tidskr.", 1903) och
Meisterwerke des Stockh. museums vaterl. altertümer
(1913). M. har vid sin forskning sökt använda och
utveckla den strängt vetenskapliga, i väsentlig mån
på det typologiska sammanhanget mellan formerna
hvilande metod, för hvilken han redogjort i Den
förhistoriska fornforskarens metod och material
(i "Antiqv. tidskr. f. Sverige", 1884) och Die
typologische methode (ur "Die älteren kulturperioden
im Orient und Europa", 1903). För sitt svar på ett af
Vitt. hist. o. ant. akadis täflingsämnen erhöll han
1871 akad:s stora pris, och af Svenska akad. fick
han 1885 för sin vetenskapliga verksamhet mottaga
det af konung Karl XIV Johan stiftade priset. M. har
1874–80 redigerat "Bidrag till kännedom om Göteborgs
och Bohusläns fornminnen och historia", 1875–1905
"Svenska fornminnesföreningens tidskrift" samt
sedan 1880 den af Letterstedtska föreningen utgifna
"Nordisk tidskrift". – 2. Agda Georgina Dorotea
Alexandra M., den föregåendes hustru, född
Reuterskiöld, f. 23 april 1850, gift 1871, har
utvecklat stor verksamhet i socialt syfte, bl. a. som
styrelseled. (sedan 1886) och ordf. (sedan 1904)
i Fredrika-Bremer-förbundet och som ledare 1889–1911
af Föreningen för välgörenhetens ordnande, hvarvid
hon inlagt synnerlig förtjänst genom tillämpande
af sunda principer, i främsta rummen sorgfällig
utredning och individuell behandling af hvarje
förekommande understödsfall. I den af föreningen
utgifna "Handbok för fattigvårdsintresserade" (1911)
har hon utarbetat afd. I. innehållande värdefulla råd
och anvisningar för nybörjare i hjälparbetet. Hon
har därjämte intagit en ledande ställning vid
sträfvandet att skaffa kvinnorna tillträde till nya
arbetsområden och ökade medborgerliga rättigheter.
1. T. J. A.
Montelupo Fiorentino [måntelopå fiårentmå], stad i
italienska prov. Florens, vid Arno. 1,485 inv. (1901;
som kommun 6,778). Borg, som florentinarna 1203
uppförde midtemot Capraja för att hålla denna
fientliga fästning i schack (däraf benämningen M.,
"vargens berg", som önskade sluka geten; capra).
Wbg.
Montemaggiore Belsito [måntemaddjåre belsitå], stad
i italienska prov. Palermo (Sicilien), vid järnvägen
Palermo–Catania. 6,438 inv. (1901).
J. F. N.
Montemayor [måntemajå^j, Jorge de (port. Montemór))
spansk författare, f. omkr. 1520 i Montemór o Velho
nära Coimbra, d. i duell 1561 i Turin, kom som
sångare till spanska hofkapellet och åtföljde Filip
II till Nederländerna och England samt lefde en tid i
Valencia, där han utgaf Ausias Marchs arbeten. Efter
mönster af italienaren Sannazaros "Arcadia" och
portugisen Bernardino Ribeiros’ "Menina é Moça"
skref M. sin oafslutade pastoral Diana enamorada,
där hans egna kärleksöden skildras. Denna pastoral,
som blifvit modell för denna konstart i flera länder,
har lockat till mer och mindre lyckade fortsättningar
af Alonso Pérez, H. Tejada och bäst af Gil Polo samt
flera andra. Äfven Shakspere (i "Two gentlemen of
Verona") har begagnat sig af en episod in "Diana",
troligen hämtad ur Youngs engelska öfv. "Dianas"
första upplaga uppges ha utkommit 1542, äfven
1545, men den nu kända äldsta upplagan är af 1558;
den är flera gånger omtryckt. M:s fabel Piramo y
Tisbe berömdes mycket af Lope de Vega i "Laurel de
Apolo". Af M:s lyrik utkommo en Cancionero 1554 och
en Cancionero espiritual 1558. I Parisbiblioteket
förvaras i manuskript Letras y sonetos. M:s stil
är behaglig, hans vers välljudande. Litt.: "Revue
hispanique" (1895, s. 304–311), och G. Schönherr,
"J. de Montemayor, sein leben und sein schäferroman".
Ad. H-n.
Montemolin [måntemål^n], stad i spanska prov. Badajoz,
103 km. s. ö. om Badajoz (Estremadura), vid norra
sluttningen af Sierra Morena. 3,437 inv. (1900).
Montemolín [måntemålirn], grefve af, titel för den
andre spanske tronpretendenten don Carlos. Se Bourbon, sp. 1353.
Montemór [måtemå’r], namn på två portugisiska städer:
1. (M. o Novo) i distriket Evora (Alemtejo). 4,261
inv. (1900). – 2. (M. o Velho) i distriktet
Coimbra (Beira), vid Mondego. 2,222 inv. (1900).
1–2. J. F. N.
Montemór [måtemå^r], portugisisk namnform för
Montemayor (se d. o.).
Montenard [måtnär], Frédéric, fransk målare,
f. 1849 i Paris, elev af Dubufe och Puvis de
Chavannes, målar sydfransk natur, brännheta, torra
landskap, hamnmotiv med fruktupplag och lastbåtar,
medelhafsbilder med fartyg eller fiskarbåtar,
äfven stora dekorativa målningar (Vinskörd m. fl. i
Hôtel des agriculteurs de France). Krigsfartyg
lämnar Toulons hamn eges af Luxembourg-museet,
Tjurfäktning (1891) finns i staden Paris’ samling,
Pilgrimsfärd i le Var (1910) m. fl. i statens ego. Ett
landskap i pastell eges af Glyptoteket i Köpenhamn.
G-g N.
Montenegro (en veneziansk form af it. Monte nero),
serb. Crnagora, Czernagora, turk. Kara dag,
grek. Mavro vuno (alla namnen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
