Brassolinæ, 6. Acraeinæ, 7. Heliconiinæ och 8. Nymphalinæ. Af dessa beskrifvas 3 under Gräsfjärilar (se d. o.), 4, 7 och 8 under ofvan uppgifna namn. - Till Danainerna höra stora, brokigt färgade fjärilar från de varmare länderna, företrädesvis på östra halfklotet. En art, Danais chrysippus (se planschen till Mimicry, fig. 13), förekommer dock äfven i sydligaste Europa. Jämte de hufvudsakligen i Afrika utbredda Acraeinerna samt de sydamerikanska Ithomiinerna och Heliconiinerna räknas Danainerna till de fjärilar, som äro ”immuna”, d. v. s. till följd af vidrig smak och lukt skys af insektätande djur, och därför i sin brokiga färgteckning härmas af andra fjärilar, som blott genom en sådan ”förklädnad” kunna undandraga sig förföljelse (jfr Heliconiinæ). Till Brassolinæ höra stora sydamerikanska arter med den för dagfjärilar sällsporda vanan att flyga endast i gryningen och skymningen, men under dagen sitta dolda på mörka och skuggiga ställen. - Af ofvannämnda underfamiljer äro blott 3 och 8 företrädda i Sverige af tillsammans 48 arter, till hvilka räknas flertalet af våra större och vanligare dagfjärilar. G. A--z. Nymphalinæ, zool., underfamilj af dagfjärilfamiljen Nymphalidæ, skild från den andra i Sverige förekommande underfamiljen, Satyrinæ (se Gräsfjärilar), därigenom, att framvingarnas nerver ej visa någon blåslik uppsvällning vid roten. - Larverna äro hos alla svenska arter utrustade med rader af tornar på ryggsidan, och puppornas bakkropp är på öfre sidan försedd med knölar. .- I vårt land finnas af denna underfamilj följande släkten: Limenitis, Vanessa, Argynnis (se Pärlemorfjärilar) och Melitæa (se Nätfjärilar) med tillsammans 28 svenska arter. - Bland hithörande utomeuropeiska fjärilar har det i Indien och på de malajiska öarna vanliga släktet Kallima (se planschen till Mimicry, fig. 4) blifvit mycket omtaladt som ett slående exempel på hämning af ett genom sin egen beskaffenhet skyddadt föremål. Arterna af detta släkte äro på öfversidan praktfullt färgade, den mest kända, Kallima paralecta, i mörkblått med ett rödgult eller blåhvitt band. Men då fjärilen med hopslagna vingar hvilar på en kvist, har den i såväl form som färg en förvillande likhet med ett vissnadt blad, hvarvid bakvingens svanslika utskott föreställer bladskaftet, en därifrån till närheten af framvingens spets gående mörk strimma motsvarar bladets midtnerv, och därifrån i spetsiga vinklar utgående sidostrimmor ge intrycket af binerver. Bottenfärgen är ytterst växlande inom den färgskala, som utmärker olika stadier af förvissning, och små mörka fläckar och skuggningar återge förvånande naturtroget de små svamparter, som lefva på vissna blad. G. A-z. Nymphenburg, kungligt lustslott i Bajern, numera införlifvadt med München, byggdt 1663 och senare utvidgadt och förskönadt med parkanläggningar. Nära detsamma ligger en 1758 anlagd porslinsfabrik. Det fördrag, som skall ha ingåtts på slottet N 22 maj 1741 och i hvilket Frankrike och Bajern skola ha beslutit en delning af österrikiska staten, anses af nyare historieskrifvare vara uppdiktadt af kejsar Karl VII:s fiender (se därom Heigel, "Der österreichische erbfolgestreit", 1877). Däremot är det visst, att kurfursten af Bajern 28 maj 1741 i N. ingick ett förbundsfördrag med Spanien, hvarigenom han sökte vinna en del af Österrikes tyska länder, Spanien däremot skulle få dess italienska besittningar. Jfr G. A. Schröter, "Der Nymphenburger vertrag" (1911). (J. F. N.) Nymphi, Nifio, Nif, stad ö. om Smyrna (omkr. 3,000 inv.), på sluttningen af Nif dag (i forntiden kalladt Olympos), med ruiner af en bysantinsk kejsarborg; äfven turkiska härskare ha residerat på den sköna platsen. I arkeologiskt hänseende är N. berömdt för "Sesostrisrelieferna", som äro inhuggna på väggarna af en bergsklyfta en timmes väg från staden. I själfva verket äro relieferna bilder af hettitiska konungar, som under andra årtusendet f. Kr. eröfrade Mindre Asien. Man har funnit dylika bilder äfven i Frygien. J- C. Nymphidius Sabinus, en pretorianprefekt under kejsar Nero, som utgaf sig vara son af Caligula. Han försökte göra sig till kejsare efter Neros död, medan Galba marscherade mot Rom, men blef dödad af pretorianerna. Nymphon, zool. Se Hafsspindlar. Nymphula, zool. Se Hydrocampinæ. Nymünde. Se Dünamünde. Nymåne. Se Fas 2. Nymässing, metall. Se Mässing, sp. 288. Nymö, socken i Kristianstads län, Villands härad. 1,064 har. 477 inv. (1912). Annex till Fjälkinge, Lunds stift, Villands kontrakt. Nymölle, gård i Skåne, vid Skraboåns utlopp ö. om Kristianstad, befästes af svenskarna våren 1678, men efter krigets slut lämnades försvarsverken att förfalla. L. W:son M. Nynederländska. Se Nederländska språket. Nynäs, friherreskap, som 22 april 1610 förlänades åt Abraham Leijonhufvud samt omfattade det forna Flemingska stamgodset Nynäs inom Nousis socken i Masku härad med dess underlydande hemman. Efter Leijonhufvuds död, 1618, hemföll länet till kronan samt gafs därefter l febr. 1619 åt rikskansleren friherre Axel Oxenstierna till förbättring af hans friherreskap Kimito. G. F.* Nynäs. 1. Herresäte i Ösmo socken, Stockholms län, på halfön mellan den långsträckta Nynäsviken och hafvet. 14 13/24 mtl, egovidd 3,674 har, hvaraf 790 har åker, tax.-v. 606,200 kr. å jordbruksfastighet samt 5,900 kr. å annan fastighet. N. egdes och beboddes på 1430- och 1440-talen af riksrådet och riddaren Gotskalk Bengtsson (Ulf l. Panter), och äfven hans sonson Arendt Bengtsson skref sig till N. (1459). Under 1500- och 1600-talen tillhörde det medlemmar af släkterna Bielke, Oxenstierna och Rosenstierna, under 1700- och 1800-talen medlemmar af släkterna Törnflycht, Wrede-Sparre, Wrangel, Armfelt och Adlercreutz. Efter frih. K. G. Adlercreutz' död (1883) köptes N. 1892 af professor Hj. Sjögren, som tagit initiativet till åstadkommandet af den villastad och uthamn till Stockholm, som i samband med Nynäsjärnvägens anläggning uppstått vid Nynäshamn (se d. o.). Manbyggnaden, uppförd af exc. grefve K. J. Adlercreutz, är ett tvåvånings stenhus i italiensk stil, omgifvet af vacker park och välskött trädgård. - 2. Gods i Bälinge socken, Södermanlands län,