737 Opalglas- Opera 738 slipas stundom som half ädelstenar. Hydrofan, som förlorat en del af sin vattenhalt, blir ogenomskinlig; om den lägges i vatten, upptages sådant, och opalen blir genomskinlig, stundom med ganska vackert färgspel. Brunfärgade, fettglänsande varie-teter har man kallat halfopal, j a s p i s o p a l eller o p a l j a s p i s. Om en trädstam impregneras med opalartad kiselsyra, blir dess histologiska byggnad oftast synnerligen väl bevarad; man har kallat så fossiliserade växtrester för t r ä o p a 1. Knölopal 1. menilit kallas oregelbundna bruna eller brungrå opalkonkretioner i vissa märglar och skifferleror, t. ex. vid Ménilmontant (Paris), Weisskirchen (Mähren) o. s. v. Också de af organismers kiselskelett bildade kiseljord, gyttja, trippelsten o. s. v. kunna räknas till opal-arterna. A. Ung Opalglas, ogenomskinligt glas af opaliserande utseende, framställes genom tillsats till glasmassan af kryolit, flusspat o. d. Jfr Glasfabrikation, sp. 1281. Opalina ranärum, zool. Se Infusionsdjur, sp. 612 jämte fig. Opaliséra, kem., vara färgskimrande och half-genomsKinlig som opal. Uttrycket begagnas dels om lösningar, t. ex. spädd skummjölk, dels om glassorter. P. T. C.* Opalja'spis, miner. Se O p a 1. Opansrade kryssare, sjöv. Se K r y s s a r e, sp. 138. Opäro (riktigare Rapa i t i, "lilla Rapa"), en af de sydöstligaste öarna i Tubuaiarkipelagen i Stora oceanen, under 27° 40' s. br. och 144° 18' v. lgd, är bergig, af vulkaniskt ursprung, rik på utmärkta kolflötser. 42 kvkm. Omkr. 200 inv. Sedan 1881 tillhör ön Frankrike. Sedan 1866 har Panamaångbåtsbolaget en kolstation i den förträffliga hamnen Aurai för sina mellan Panama, Nya Zeeland och Sydney gående postångare. (J- F- N.) Opartåiga hofdjur, zool. Se U n g u l a t a. Opata. Se Sonoraspråken. Opätov (po. Opatöw), kretsstad i rysk-polska guv. Radom. 7,431 inv. (1900). Tillverkning af landtbruksredskap. Opatrum, zool. Se Tenebrionidse. Opdal. 1. Härad i öfversta, nordvästra delen af Numedal, 500-600 m. ö. h., sträcker sig in öfver Hardangervidda, Buskerud amt, Norge. 2,101 kvkm. 1,340 inv. (1910). - 2. Härad och pastorat på gränsen till Kristians och Hedemarkens amt, kring Drivas dalgång i Söndre Trondhjems amt, Norge. Dalen är trång och omges af väldiga fjäll. 2,398,8 kvkm. 3,760 inv. (1910). Landsvägarna från Gudbrandsdalen till Tröndelagen och Nord-mor gå genom 0., där äfven Dovrebanan passerar. 1-2. K. V. H. Opdam [å'p-], holländsk amiral. Se Wasse-n a e r. Opdragelseanstalter, da. Se F ö r b ä 11 r i n g s-anstalter. O'pe et consilio, lat., med råd och dåd. Opelika [åpiläYko], stad i nordamerikanska staten Alabama. 4,734 inv. (1910). Bomullshandel. J. F. N. Open [Suy'pn], eng., sportt., motsatsen till handi-capspel. Se H a n d i c a p. Tryckt den 13/2 14 Open access [åH'pn ä'kses], eng., biblioteksterm. Se Folkbibliotek, sp. 735. Open-hearth process [åu'pn-hä'th prå'ses], eng., metall. Se Martinprocessen. Openshaw [£u'pnjå], förr stad i engelska grefsk. Lancaster, införlifvades 1888 i Manchester. Opensten 1. Apensten, slott, som låg på en klippa, nu kallad Husberget, i Södra Åsarps socken, Kinds härad, Västergötland, där en mindre å förenar sig med Säms-ån. Det började anläggas 1362-66, förmodligen af danske konungen Valde-mar Atterdags trupper, och innehades sedermera af hans bundsförvant hertig Erik af Sachsen, hvilken 1376 afträdde det till Danmark. 1383 öfverlämnades det, antagligen genom dagtingan, till riksdrotsen Bo Jonsson. 1388 aflade dåv. höfvits-mannen på 0., Algot Magnusson (af äldre Sture-släkten), trohetsed till drottning Margareta. Kinds härad var en af de landsorter, hvilka hon förbehöll sig, då Erik 1396 erkändes för konung, och Abraham Brodersson hade det därefter till sin död, 1410, under sin förvaltning. Under senare delen af konung Eriks regering var 0. förlänadt till grefve Hans von Eworsten. Vid Engelbrekts resning (1434) uppgaf fogden, Martin Grabow, utan svårighet slottet, hvilket därefter antändes och sedermera ej uppbyggdes. - Openstens län omfattade Kinds och Mö (kanske äfven Redvägs) härad. B. S.* Open vestry [äu'pn ve'stri], eng. Se Kommunernas historia, sp. 670. 0'pera (lat., plur. af o'pws), arbeten, verk, skrifter. - O. 0'm n i a, (en författares) samlade arbeten. - 0. p o's t u m a (af po'stumus, född efter faderns död), efterlämnade skrifter; arbeten, som utgifvits efter författarens död. - 0. q u se s u p e'r s u n t, de skrifter af en författare, hvilka finnas i behåll. - 0. supererogatiönis 1. supererogatöria ("öfverloppsgärningar") kallar den romersk-katolska kyrkan alla Kristi och helgonens förtjänstfulla gärningar, som öfverskrida det mått af fordringar, som Gud och kyrkan ställa på hvarje människa. Dessa de'heligas öfverloppsgärningar ha dels en positiv karaktär, t. ex. vallfärder, korståg, missionsverksamhet, pestsjukas vårdande o. d., dels en negativ, t. ex. kloster- och eremitlif, späkningar, martyrlidanden, i allmänhet försakelser af olika slag. Genom sådana gärningar, som medföra en "öfverflödande förtjänst" (meritum superabundans 1. supererogatorium], hörsammas de "evangeliska råd" (consilia evangelica), som kyrkan ger sina medlemmar för vinnande af fullkomligheten, under det att de tio buden och andra med dem jämförliga bud äro ovillkorligt bindande "föreskrifter" (prcecepta) för hvarje kyrkans medlem. Dessa helgonens öfverloppsgärningar bilda tillsammans en skatt af öfverflödande förtjänst (thesaurus supererogatiönis perfectorum), som kyrkan förvaltar och af hvilket andliga kapital den har rättighet att mot eller utan betalning af timligt slag fylla bristen i någon sin medlems andliga konto. Denna lära framställdes systematiskt först af skolastikern Alexander af Hales (d. 1245), utbildades därefter af Albertus Magnus och Tomas från Aquino samt blef sanktionerad af påfven Klemens VI genom bullan "Unigenitus" 1343 och bekräftad af Leo X, Pius V, Gregorius XIII, Pius VI och Benedikt XIV. Den är en hufvudgrundval för 20 b. 24