Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orchidaceæ, Orchideæ, Orkidéer, Nyckelblomfamiljen - Orchidales - Orchideæ - Orchis (anatomi) - Orchis, Nyckelblomsläktet (botanik) - Orchitis - Orchomenos - Orchoninskrifterna - Orcin - Orcus - Orcynus - ord. (ordinarie) - Ord (språkligt uttryck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Orchidales-Ord
växthus en mängd af orkidéer, hämtade från tropikernas
urskogar, t. ex. arter af släktena Aerides,
Calanthe, Catasetum, Cattleya, Chysis, Coelogyne,
Coryanthes, Dendrobium, Epidendrum, Lcelia, Ly-caste,
Odontoglossum, Oncidium, Paphiopedilum. Phalcenopsis,
Stanhopea, Vanda och Zygopetalum. Afskurna blommor
af många af dessa äro en handelsvara (jfr den till
art. hörande färgplanschen). Sa vidare O r k i d é
o d l i n g. O. T. S. (G. L-m.)
Orchidales, bot., detsamma som Microspermce.
Orchideae, bot. Se Orchidaceae.
0’rchis, anat. Se T e s t i k e 1.
O’rchis L., Nyckelblomsläktet, bot., ett släkte af
större eller mindre örter med omkr. 80 arter, de
flesta i Europas och Asiens tempererade trakter. Från
en underjordisk hel och rundad eller ock handflikig
rotknöl, som vid sidan om sig har en nybildad dylik
knöl, afsedd för nästa års växt, uppskjuter en med
slidomfattande blad försedd stjälk, glatt liksom
bladen och i toppen bärande ett ax af blommor, som
oftast äro röda och på "läppen" fläckiga. Kalkbladen
äro 6, färgade. Fem eller tre af dem äro hjälmlikt
hopslutna; det 6:e kalkbladet, läppen, vetter genom
fruktämnets omvridning nedåt och är större, bredare
än de andra kalkbladen, vanligen flikigt och försedt
med ett sporrelikt honungsgömme. Polliniernas
klibb-skifvor äro skilda åt. Af de 11 svenska
arterna af detta släkte är O. maculata den vanligaste
(se Jungfru Marie hand med fig.). I östra Sveriges
kusttrakter förekommer O. sambucina, Adam och Eva,
med violettröda eller hvitgula blommor mångenstädes
ymnigt, öfriga arter äro i allmänhet mera sparsamt
förekommande. De tillhöra företrädesvis de sydliga
landskapen samt Gottland och Öland. Jfr S a le p.
O. T. S. (G. L-m.)
Orchitis (af grek. ofrchis, testikel),
testikelin-flammation, kan vara lokaliserad
till endast den ena af testiklarna eller
till båda. Orsaken till inflammationen kan
vara af olika slag, såsom yttre skada (slag,
klämning o. d.), bakterieinfektion m. m.
G. H.
Orcht^menos (grek. Y)0#o^ei>o£l/j5ojTO|Mfij>o£,
lat. Orchomenus), namn på två forngrekiska
städer. 1. Urgammal stad i Beotien, vid floden
Kefissos, nära dess inflöde i sjön Kopais. I
förhistorisk tid var 0. hufvudstad i det mäktiga
minyska riket (se Min y er), och dess män
deltogo enligt Homeros med 30 skepp i härfärden
till Tröja. Sedermera var 0. medlem af beotiska
förbundet, men stod i spändt förhållande till Tebe,
som eftersträfvade suprematien inom detta förbund,
tills det år 367 eller 364 f. Kr. fullständigt
förstördes af tebanerna. Det återuppbyggdes af
Filip II eller af Alexander, men vann ej mera
någon betydenhet. Fornlämnin-gar af stadens borg
(akropolis) samt af en underjordisk kupolgraf, af
traditionen betecknad som konung Minyas’ skattkammare
(undersökt af Schlie-mann 1881), finnas i närheten
af den nygrekiska byn Skripu. Senare gräfningar, som
på föranstaltande af bajerska vet. akad. företagits
(1903 och 1905) under ledning af Furtwängler, ha bragt
i dagen bl. a. lämningar af ett gammalt kungapalats,
härrörande från den kretensisk-mykenska perioden, med
märkliga väggmålningar på stuck-grund, liknande dem
från Kreta och Tiryns bekanta, äfvensom en inskrift
(på en målad vas) af
samma hittills otydda skriftart, som träffats i
Knossos på Kreta. I ännu djupare lager har man funnit
lämningar af en äldre (förmykensk) stad med grafvar
och egendomliga rundbyggnader af tegel, hvilka enligt
Furtwängler förete nära släktskap med i Tessalien
gjorda fynd från den neolitiska perioden. Bland
öfriga fynd äro att märka rikt utstyrda grafvar
från den s. k. geometriska perioden (9:e och 8:e
årh. f. Kr.) äfvensom byggnadsrester från klassisk
och bysantinsk tid. - Litt.: K. 0. Muller, "0. und die
minyer" (1844), H. Schliemann, "0. Bericht iiber meine
aus-grabungen" (1881), H. Bulle, "0. I. Die älteren
ansiedelungsschichten" (1907, i "Abhandlungen der
bayerischen Akademie der wissenschaften", bd 24). -
2. Stad i östra Arkadien, omnämnd redan hos Homeros
och under äldre tid härskande öfver ett betydligt
område. Dess män deltogo med berömmelse i striderna
vid Thermopylai och Plataiai. Af dess fasta borgmurar
finnas ännu betydande ruiner nära byn Kalpaki.
l-2. A. M. A.
Orchoninskrifterna. Se Orkhoninskrif-terna.
Ordn, kem., l metyl-, 3, 5 dioxybenzol 1. dioxitoluol,
ett derivat af resorcin, förekommer i lafvar. Man
använder orcin för att påvisa pentoser (se P e n t o
s). Man blandar därvid pentoslösningen med en lika
volym koncentrerad saltsyra, tillsätter en liten
mängd fast orcin och upphettar, hvarvid lösningen
färgas först blåröd, sedan blågrön. - I beröring
med luft öfvergår den ammoniakaliska lösningen
af orcin till orcein, C28 H24 N2 07, hvilket
afskiljes som ett rödbrunt pulver. Detta löses i
alkohol och alkalier med mörkröd färg och bildar med
metalloxider röda lackfärger (se d. o.). Orcein utgör
hufvudbeståndsdelen i färgämnet orselj (se d. o. och
F ä r g, sp. 272). H. E.
O’rcus (möjligen sammanhängande med lat. arcére,
hålla inom skrankor), rom. myt., namn på dödens,
dödsrikets eller underjordens gud äfvensom på
dödsriket själft. I folkets religiösa föreställningar
synes 0. ha spelat en framstående roll (jfr uttryck
som "bortföras af 0." = dö), men hade knappast någon
egentlig kult. Se f. ö. Dis p a t e r och H a d e s.
H. Sgn.
Orcynus, zool. Se Tonfisksläktet.
ord., förkortning för ordinarie och (på recept)
ordineradt af.
Ord, hvarje språkligt uttryck, som eger en
själfständig betydelse och ej kan vidare uppdelas i
flera dylika. Ordet skiljer sig sålunda å ena sidan
från s. k. aflednings- och böjningselement, af fix
(efter sin olika plats kallade prefix, infix, suffix),
t. ex. be- i bestå, miss- i misskänna, -er i sitter,
-s i flickas, därigenom, att dessa endast i förening
med andra uttryck ega någon betydelse och därför
t. ex. icke i likhet med ett ord kunna ensamma utgöra
svar på en fråga. Undantagsvis kan ett ord uppdelas
i flera smärre delar med hvar sin själfständiga
betydelse, t. ex. växtnamnet förgätmigej, men då
vill man i alla fall icke reflektera på dessa delars
särskilda betydelse, och uttrycket är därför ändock
ett enda ord. Å andra sidan skiljer sig ett ord,
t. ex. skönlitteratur, hästvän, från s. k. o r d f o
g n i n g a r, t. ex. skön litteratur, hästens vän,
därigenom, att ordet är till sin form stereotyperadt
och till sin betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
