1049 Osten-Ostende-manif estet 1050 samt of ver gången öfver Isar vid Freising, hvarjämte han för fredsverket utarbetade en stor karta öfver Tyskland med uppgifter om de svenska, franska och hessenska garnisonerna. 0. avancerade till generalkvartermästarlöjtnant, tillfångatogs i slaget vid Nyborg 1659 och gick 1660 i dansk tjänst, deltog 1675 i Wismars belägring och försvarade juli 1677-aug. 1678 Kristianstad, tills hungersnöd tvang honom att kapitulera. Han lämnade 1687 dansk tjänst och var till sin död kommendant i Danzig. 2. Adolf Sigfried v. d. 0., f. 21 okt. 1726, d. 2 jan. 1797, blef 1755 dansk legationssekreterare i Petersburg och 1756 minister där, knöt nära förbindelse med storfurstinnan Katarina (sedan Katarina II) och förmedlade hennes bref-växling med Poniatowski 1758-60. Dock måste han 1761 förflyttas till Warschau, men återkom till Petersburg 1763. Han förde underhandlingarna om afträdelse till Danmark af gottorpska delen af Holstein, men hade icke längre samma inflytande som förr, emedan Katarina fått en ny älskare och 0. genom sin spydighet och bitande kvickhet ådragit sig ett par mäktiga ryska statsmäns fiendskap. 1766 afgick han som sändebud till Neapel, fick 1768 polsk grefvetitel, men återkallades i dec. 1770 af Struensee till Danmark för att öfvertaga utrikesministeriet. Han kvarstod på denna post efter Struensees fall, men blott till mars 1773 och var stiftsamtman i Aalborg 1773-81, justitiarius i Höjesteret 1781-88 och öfverpresi-dent i Köpenhamn 1788-94. - Jfr P. Vedel, "Grev Ostens gesandtskaber" (i "Hist. tidsskr.", ser.4,bd4,1870). 1. L.W:sonM. E.Ebg. 2. E.Ebg. Osten [å'sten], Emil Karl von der, tysk (-svensk) skådespelare, f. 1848 i Fiirstenwalde (Brandenburg), d. 1905 i Oskarshamn, son till en teaterdirektör, som flera år med sin trupp gästade Göteborg, ingick trettonårig vid svenska handelsflottan och seglade under nio år med James Dicksons fartyg på aflägsna farvatten samt upplefde i tropikerna många äfventyr. Han studerade därefter till skådespelare i Nord-Amerika och uppträdde från 1873 i Philadelphia, San Francisco, Chicago m. fl. städer, spelande bl. a. Hamlet och Othello på engelska. Sedermera begaf han sig till Europa och anställdes (efter kortare engagemang i Breslau, Hannover och Hamburg) vid hofteatern i Dresden, där han uppbar stora hjälteroller. Ruinerad genom börsspel och högt lefnadssätt, lämnade han landet och gaf 1885-88 åtskilliga kortare gästspel på Nya teatern i Stockholm, där han på svenska återgaf Uriel Acosta, Othello, Edmond Kean, Otto Kolbe i "Familjens olycksfågel" m. fl. roller. 0. uppträdde därefter ånyo i Amerika, och från 1893 reste han med olika teatersällskap i svenska landsorten. Han var mycket uppburen genom det imponerande i gestalt och stämma, sin förmåga af inträngande karaktärsstudium samt den realistiska friskheten i sitt spel. Bland hans öfriga roller nämnas Faust, Egmont, Coriolanus, Manfred, Nero (i Wilbrandts skådespel) och Formannen Henschel. E. F-t. Ostende [å-; fr. utt. åstã'd], flam. Oostende, arrondissemangshufvudstad i belgiska prov. Västflandern, vid Nordsjön och kanalerna till Bruges, Gent, Nieuwpoort och Dunkerque m. fl. städer samt järnvägslinjerna Bruxelles--O. och O.--Ypern. 42,638 inv. (1910). Staden ligger under högvattensnivån och skyddas mot hafvet af en granitdamm, 15--30 m. bred och 7,5 m. hög, som utgör den förnämsta promenaden och mot stadssidan är kantad af stora hotell, en mängd privata villor och restauranger. När västlig storm sammanfaller med ovanligt högt tidvatten, inträffar dock stundom öfversvämning. Inloppet till hamnen är försvåradt genom sandbankar. Staden, som är Belgiens andra hamnstad, har vackra gator, stort stadshus (byggdt 1711), kunglig villa, ett par vackra parkanläggningar, skeppsvarf, sågverk och en del annan industri, betydande hafs- och ostronfiske samt sjöfart. Synnerligen liflig är sjöfarten på England, till hvilket land O. är en af de vanligaste öfvergångshamnarna. Det har ateneum, yrkesskola, prästseminarium och navigationsskola. Sin största betydelse har O. som en af Europas mest berömda badorter, 1 juni--15 okt. besökt af 45--50,000 kurgäster. Vid den ofvannämnda granitdammen

Kursalen i Ostende.

ligger den stora kursalen (byggd 1876--78; se fig.). Hamnen är en konsthamn, delvis från äldre tider, men byggd hufvudsakligen efter 1831 och utvidgad 1898--1904. N. ö. om dammen gå två vågbrytare (estacades) ut i hafvet, mellan dem ligger le Chenal, inloppet till hamnen, som är delad i en avantport och en arrièreport, båda direkta fortsättningar af le Chenal, samt ö. därom den af Napoleon I byggda väldiga Bassin de Chasse och v. om le Chenal fiskarhamnen och handelshamnen, alla försedda med slussportar. -- O. omtalas först på 1000-talet och var sedan midten af 1400-talet starkt befäst. Efter att ha tillbakavisat två angrepp af spanjorerna 1583 och 1586 utstod det en långvarig belägring 1601--04 af dem och gaf sig först på generalstaternas uppmaning, den sista ort i Belgien, som höll samman med holländarna under befrielsekriget. 1722--35 var det säte för det af kejsar Karl VI grundlagda Ost- och västindiska kompaniet. 1706 intogs O. af engelsmännen under Marlborough och 1746 af fransmännen. Fästningsverken slopades efter 1865. J. F. N. L. W:son M. Ostende-manifestet kallas ett aktstycke, hvilket framgick ur öfverläggningar i Ostende 1854 mellan Förenta staternas sändebud i London, Paris och Madrid -- de ifrige demokraterna James Buchanan, John Y. Mason och Pierre Soulé -- hvilka sammanträdt på initiativ af utrikesministern W. L.