Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 35-36 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parallax - Parallell - Parallellafskärning. Se Afskärning - Parallellaxiomet. Se Geometri och Parallell 1 - Parallellcirklar - Parallelldamm. Se Damm - Parallelldiken. Se Täckdikning - Parallelldrift. Se Ångmaskin - Parallellpiped - Parallellgrad. Se Grad 3 och Parallellcirklar 2 - Parallellism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som innehåller kvicksilfret, så fordras det för
att rätt afläsa termometern, att ögat hålles i
jämnhöjd med kvicksilfverpelarens ända. Hålles
ögat för högt, afläses för lågt gradtal; hålles
det för lågt, afläses ett för högt gradtal I båda
fallen förekommer parallax. Likaså kan parallax
visa sig i en för vissa mätningsinstrument
afsedd, med hårkors försedd tub, nämligen
då dennas utdragsrör ej är så inställdt,
att bilden af det inriktade föremålet
faller framom eller bakom hårkorsets plan.
1. (B–d.) 2. E. J.*



Parallell (grek. para’llelos, af para’, bredvid,
och allelon, hvarandra), jämsides stående,
jämlöpande; likalydande, i alla väsentliga
punkter lika; jämförande utredning af
likheterna och olikheterna mellan två tidehvarf,
personer eller föremål. – 1. <i><Geom./i> Enligt
Euklides äro två räta linjer parallella
(jämlöpande), om de ligga i samma plan och ej
träffas, huru långt de än utdragas. På samma
sätt sägas två plan eller ett plan och en
rät linje vara parallella, om de ej träffas,
huru långt de än utdragas. Två kroklinjer sägas
vara parallella, om i hvarje punkt normalen till
den ena kroklinjen är normal till den andra och
det mellan båda kroklinjerna liggande stycket
är konstant. – Med parallellteori förstås läran
om parallella linjers egenskaper och de enklaste
däraf beroende satser, särskildt satsen om summan
af de tre vinklarna i en triangel. Svårigheten
vid parallellteorien är egentligen att afgöra,
huruvida de parallella linjernas egenskaper
äro en följd af den räta linjens definition
eller för sin härledning kräfva någon särskild
förutsättning. Till det senare alternativet
anslöt sig Euklides, i det att han framställde
det s. k. elfte axiomet eller parallellaxiomet,
som innehåller, att två linjer skära hvarandra,
om de med en tredje skärande linje innantill på
samma sida bildade vinklarna äro tillsammans
mindre än två räta. Denna förutsättning har
möjligen af Euklides själf betraktats som
ett postulat, ehuru den sedermera (kanske af
Theon) inordnats bland axiomen. Enär emellertid
parallellaxiomet ingalunda ter sig så själfklart
som dö öfriga axiomen i geometrien, gjordes
försök att antingen bevisa detsamma (det första
försöket i denna riktning gjordes redan af
Ptolemaios) eller framställa en ny definition
på parallella linjer. Alla dessa försök äro dock
misslyckade, antingen därför att de äro oriktiga,
eller som Legendres i st. i. parallellaxiomet
införa en annan förutsättning, som icke är
enklare än detta. Och omöjligheten af att lämna
en sådan framställning, om man blott utgår
från det abstrakta rumsbegreppet och ej tar
åskådningen till hjälp, har faktiskt bevisats
genom den s. k. absoluta geometrien, inom hvilken
den euklideiska parallellteoriens satser icke
gälla, och där, t. ex. genom en punkt i planet,
flera än en rät linje kunna dragas, som, huru
mycket de än förlängas, icke råka en gifven rät
linje. Om sålunda parallellaxiomets logiska
oberoende af de öfriga axiomen är bevisadt,
så är däremot frågan, huruvida parallella räta
linjer kunna existera annat än för tanken,
ännu ej besvarad. – Antalet olika försök att
grundlägga parallellteorien är högst betydligt
och uppgick redan vid midten af 1800-talet till
mer än 100. – 2. (Fr. parallèle) Befästningsk. Se
Fästningskrig, sp. 322. –
3. Mus. A. (Slejf, Register). Se
Orgel, sp. 865, och Slejf. –
B. Parallelltonart (se d. o.). 1. (I. F.)

Parallellafskärning. Se Afskärning.

Parallellaxiomet. Se Geometri, sp. 985, och
Parallell 1.

Parallellcirklar. 1. Geom., parallellt
med hvarandra på ytan af ett klot belägna
småcirklar. När ett klot skäres af ett plan,
uppkommer alltid en cirkel som afskärning. Denna
cirkel blir så stor som möjligt, om klotet
skäres genom medelpunkten, och kallas
då "storcirkel". Går planet vid sidan om
medelpunkten, blir afskärningscirkeln mindre
och kallas "småcirkel". Parallellcirklar
uppkomma sålunda, då man skär klotet med en
följd af parallella plan. – 2. Geogr. (Breddcirklar), cirklar, som på jordytan
tänkas dragna parallellt med ekvatorn. Alla
punkter på samma parallellcirkel äro på samma
polhöjd. Parallellcirklarna bli allt mindre,
ju närmare de äro belägna mot polerna; de
äro störst vid ekvatorn. De meridianer, som
mellan hvarandra innesluta en grads vinkel,
indela såväl ekvatorn som parallellcirklarna
i 360 sinsemellan lika stora delar, de
s. k. parallellgraderna. Dessa bli emot polerna
allt mindre och äro störst vid ekvatorn. De
parallellcirklar, som ligga 23 1/2° från ekvatorn,
kallas vändkretsar l. <i><tropiker/i> (se Tropik);
de, som ligga 23 1/2° från polerna, polcirklar.
2. E. J.*

Parallelldamm. Se Damm, sp. 1221.

Parallelldiken. Se Täckdikning.

Parallelldrift, tekn. Se Ångmaskin.

Parallellepiped (af parallell, se d. o., och
grek. epi’pedon, yta, plan). 1. Mat., en solid
figur, som begränsas af sex plan, hvilka två och
två äro sinsemellan parallella. Gränsytorna äro
parallellogrammer, af hvilka de, som stå emot
hvarandra, äro kongruenta. Parallellepipeden eger
12 kantlinjer och 8 hörn. Om gränsytorna äro
kvadrater, får den namnet kub (se d. o.). –
2. Mek. Vid sammansättning af tre krafter,
som verka i en punkt, anges resultanten
till storlek och riktning genom diagonalen
till en parallellepiped, hvars kanter
motsvara de tre krafterna. En sådan figur
kallas kraftparallellepiped. Efter samma
grunder använder man äfven benämningen
hastighetsparallellepiped för den vid
sammansättning af tre hastigheter erhållna
figuren. (Jfr Hastighet 1). 1. (I.F.) 2. G.R.D.*

Parallellgrad. Se Grad 3 och Parallellcirklar 2.

Parallellism (af parallell, se
d. o.). 1. Jämförelse. – 2. öfverensstämmelse. –
3. Egenskapen hos två eller flera linjer eller
ytor att vara parallella. – 4. Sammanställning
af flera likartade och hvarandra ömsesidigt
förklarande ställen i en bok ("parallellställen",
se d. o., parallellverser i bibeln o. s. v.). –
5. En formell egendomlighet i den hebreiska
skaldekonsten, bestående i en ideell och rytmisk
symmetri mellan satsleder eller sammanhängande
versrader, i det att samma tanke omedelbart
upprepas i olika vändningar. Mycket ofta är den
andra parallell-leden endast en synonym till
den första (t. ex. "Bergen smulto för Herrens
ansikte, själfva Sinai för Herrens, Israels
Guds, ansikte", Domarb. 5: 5; "Ty han sårar och
förbinder; han slår, och hans händer hela", Job

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>