Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parlow, Kathleen - Parlör - Parm - Parma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äkthet och poesi som hennes stora, varma
ton och fulländadt virtuosa teknik.
E. F-t.
Parlör (af fr. parleur, språksam person,
pratmakare), samling af öfningsexempel
för talandet af ett främmande språk. –
Af moderna svenska parlörer kunna nämnas
"Fritzes parlörlexika" (ett svenskt-franskt, 4:e
uppl. 1904, ett svenskt-tyskt, 5:e uppl. 1905,
ett svenskt-engelskt, 5:e uppl. 1904,
svenskt-italienskt 1898, svenskt-ryskt
1911, svenskt-spanskt 1912) och Norstedts
"Resparlörlexika" (svenskt-tyskt 1914),
"Svensk och engelsk parlör" (3:e uppl. 1907),
"Svensk och fransk parlör" (2:a uppl. 1900) och
"Svensk och tysk parlör" (2:a uppl. 1899).
Parm (någon gång palm; af isl. farmr, last,
skeppsladdning), äldre svenskt hömått,
af växlande storlek under olika tider. En
s. k. kronoparm l. skattehöparm l. höåm (se
d. o.) mätte (instr. af 19 maj 1688) 1 kbfamn =
216 kbfot; en parm i Stockholm var vida större
och motsvarade 676,8 kbfot (k. förordn. 16
jan. 1728).
Parma. 1. Fordom själfständigt hertigdöme
i norra Italien, hade vid sin förening med
konungariket Italien (1800) en areal af 6,158
kvkm. och 0,5 mill. inv. Under heliga ligans
krig mot Frankrike bemäktigade påfven Julius II
sig 1512 städerna Parma och Piacenza, hvilka
förenades med Kyrkostaten, men af påfven Paul
III (af huset Farnese) 1545 upphöjdes till
ett särskildt hertigdöme, som han gaf åt sin
naturlige son Pierluigi Farnese (se
d. o. 2), hvars ätt 1731 utgick på manssidan
med hertig Antonio. 1731–35 tillhörde P. och
Piacenza spanske prinsen Karl, en son af
Antonios brorsdotter Elisabet och Filip V
af huset Bourbon, och 1735–48 Österrike samt
afträddes jämte Guastalla sistnämnda år till den
ofvannämnde Karls broder Filip (1748–65). Då
Filips son Ferdinand (1765–1802) afled, tog
Frankrike P., Piacenza och Guastalla. Redan
30 mars 1806 gaf Napoleon Guastalla åt sin
syster Pauline och senare P. (med hertigtitel)
åt Cambacérès och Piacenza åt Lebrun som franska
län, men Parisfreden 1814 och Wienkongressakten
(1815) gåfvo P., Piacenza och Guastalla såsom
själfständigt hertigdöme åt Napoleons gemål
kejsarinnan Marie-Louise. Efter hennes död
(1847) tog enligt 1817 och 1819 fastställda
bestämmelser hertigen af Lucca Karl II,
sonson till den ofvannämnde hertig Ferdinand,
P. i besittning. Huset Bourbon hade således
åter kommit på P:s tron, men redan i mars 1848
måste hertigen fly ur sitt i revolution stadda
land. Hans myndighet återställdes visserligen
i apr. genom österrikiska vapen, men 14 mars
1849 afsade han sig regeringen till förmån
för sin son Karl III, som regerade sitt lilla
rike med mycken stränghet. Sedan hertigen
27 mars 1854 dött för en lönnmördares dolk,
öfvertog hans änka, Louise Marie af Bourbon,
syster till grefven af Chambord, regeringen för
sin minderårige son, Robert. Denna begåfvade
kvinna sökte genom eftergifter och reformer
blidka befolkningen. Men när hon under kriget
1859 icke efter folkets önskan anslöt sig till
Sardinien emot Österrike, utan förblef neutral,
måste hon efter österrikarnas nederlag vid
Magenta lämna landet (9 juni). En provisorisk
regering uppmanade Viktor Emanuel att öfvertaga
hertigdömets styrelse; och sedan landet genom
allmän folkomröstning uttalat sig för en förening med Sardinien, följde
P:s införlifvande med det nya konungariket
Italien (18 mars 1860), i hvilket det bildar
provinserna Parma och Piacenza samt en del
(Pontremoli) af Massa-Carrara. – 2. Provins
uti norra Italien, s. om Po, landskapet
Emilien, begränsas af Piacenza i v., Genova
och Massa-Carrara i s. samt Reggio i ö. 3,238
kvkm. 326,163 inv. (1911). Provinsen är i s. ett
bergland (Apenninerna), som i n. öfvergår i
Poslätten, och vattnas af Pos bifloder Ongina,
Taro, Parma och Enza. – 3. Hufvudstad i nämnda
provins, förr hertigdömet P., ligger på slätten
vid floden Parma, en liten biflod till Po, vid
järnvägen mellan Piacenza och Modena samt den
gamla Via Æmilia, som går genom staden. 51,910
inv. (1911). Biskopssäte. Staden är omgifven af
breda vallar, hvilka användas som promenader och
i s. omsluta citadellet. Af stadens mer än 60
kyrkor är katedralen, byggd i romansk-bysantisk
stil, den äldsta; dess kupol prydes af Correggios
berömda freskomålning Marias himmelsfärd
(nu mycket skadad af rök). Öster om katedralen
ligger kyrkan S. Giovanni Evangelista, en vacker
renässansbyggnad af B. Zaccagni, med fresker
af Correggio. Kyrkan Madonna della Steccata,
P:s vackraste
 |
| Kyrkan Madonna della Steccata i Parma. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
