Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patagonien - Patagoniska kanalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räcker ned på benen, en färgad mantel af
guanakoskinn, skodon af hästläder eller pumahud
och ett färgadt nät öfver hufvudet. Deras
föda utgöres hufvudsakligen af kött jämte
bär, rötter och frukter. Fisk ha de lärt att
äta af européerna. Deras boningar äro tält
(toldos); männens sysselsättning är jakt och
fiske, kvinnorna tillverka kläder, husgeråd,
prydnader etc. Deras karaktär berömmes af de
resande, bl. a. Musters och Lista, som lärt
närmare känna den. – Deras språk, tsoneka, som
icke synes vara närmare släkt med något annat,
eger alla svenska vokal- och konsonantljud
(utom f), men inga diftonger, samt dessutom
(tyskt) ch och (eng.) th, och utmärker sig för
svåra konsonantförbindelser såväl i anljud (kts-,
mk-, dp- o. a.) som i utljud (t. ex. -ldl, -lgl,
-lngk, -tsr m. fl.). Nomen saknar numerus och
uttrycker nomin. med ställning efter och ack. med
ställning före verbet. Possessiva uttryckas
med prefigerade pronomina, t. ex. ji-paiken,
min knif, de-paiken, hans knif; och med samma
prefix böjes verbet, hvilket har både plural
och dual samt för öfrigt alltid i jakande form
kännetecknas af suffixet -ško eller frågande -mo,
t. ex. jitge-ško, jag ser, de-tge-mo, ser han? –
I norra P. bo ännu kvarlefvor af de 1880 öfver
Rio Negro tillbakaträngde pampasindianerna,
af tehuelche kallade penck. På sluttningen
af Anderna bo de med araukaner starkt
blandade manzaneros. Båda dessa stammar äro
nu halfciviliserade kristna och nära sig med
boskapsskötsel och åkerbruk. – Hufvudmassan af
befolkningen består likväl af hvita kolonister,
som slagit under sig landets fruktbaraste
delar. Ursprungligen voro de chilener (vid
Magalhães’ sund) och argentinare, men numera
ha äfven européer tillkommit, hvilka ekonomiskt
behärska landet (tyskar, italienare, engelsmän,
dalmatier o. a.). Framför allt i södra P. råder
en verklig folkblandning. 1911 beräknades
folkmängden i de tre argentinska territorierna
(gobernaciónes) till 93,000; den chilenska
andelen af P. hör till territoriet Magallanes,
som dock omfattar både Chiles del af Eldslandet
och en del af dess västra kust. Huru stor del
af befolkningen (24,000 inv.), som kommer på P.,
är okändt.
Bland näringarna i P. är boskapsskötseln den
viktigaste. 1877 ditördes det första fåret, och
fårafveln har sedan raskt utvecklat sig. 1895
beräknades landet ega 2,5 mill. husdjur,
hvaraf 1,6 mill. får. Rikast på boskap äro Rio
Negro och Santa Cruz. Åkerbruket är däremot
af mindre betydelse; de fruktbaraste delarna
äro Andernas sluttningar. Utom de vanliga
sädesslagen odlas majs, potatis, grönsaker,
frukt och vin (särskildt berömdt är vinet från
Viedma). – Äfven skogsskötsel (i söder) och
jakt äro afsevärda inkomstkällor. Bergsbruket
producerar salt, i Anderna lära finnas stenkol
och koppar, men viktigast äro guldvaskerierna
vid södra kusten. Industri saknas så godt
som alldeles. Handeln är i den argentinska
delen af P. mest i händerna på spanjorer och
italienare, i Chubut på engelsmän, i Punta
Arenas på tyskar. Den längsta järnvägen är
Bahia Blanca–Neuquen-banan, som till största
delen går mellan Rio Colorado och Rio Negro. En
mindre kustbana går från Rawson åt n. till
Puerto Madrin.
Till P. höra fysiskt och politiskt äfven
Eldslandet och kringliggande öar (se
Eldslandet). P. upptäcktes af Magalhães 1520. Men
föga mer än kuststräckorna var närmare kändt
ända till slutet af 1700-talet, då Falkner,
Viedma o. a. utforskade särskilda delar af det
inre landet. I senare tid har kännedomen om
P. betydligt utvidgats i synnerhet genom två
engelska expeditioner (1826–36), med Darwin som
deltagare i den sista, genom kapten Musters’
(efter 1869) och Beerbohms ströftåg samt
slutligen Morenos, Rogers’, Listas och Moyanos
vetenskapliga undersökningar (1873–80). I äldre
tider gjorde Spanien och England anspråk på
vissa delar af P.; och på 1800-talet ha Chile
och Argentinska republiken länge tvistat om
besittningsrätten, till dess genom en fredlig
öfverenskommelse (1881) hela landet delades
så, att en liten, men mer värdefull del, den
västra och södra kuststräckan, tillföll Chile
och allt det öfriga Argentinska republiken. –
I P. ha forskningsresor gjorts af svenskarna
O. Nordenskjöld, K. Skottsberg och P. Dusén.
Litt.: Viedma, "Diario di un viaje á la costa
de la Patagonia" (Buenos Aires, 1837), Musters,
"Ät home with the Patagonians" (1871), Beerbohm,
"Wanderings in P." (1878), Hudson, "Idle days
in Patagonia" (1893), P. Dusén, "Från P:s
västkust till pampasområdet på Kordillerernas
östra sida" (i "Ymer", 1897), Carbajal,
"La Patagonia" (4 bd, 1899 o. f.), Moreno,
"Explorations in Patagonia" (i "Geogr. journal"
1899), O. Nordenskjöld, "Svenska expeditionen
till Magellansländerna" (1899–1907), Vaulx,
"Voyage en Patagonie" (1900), Campbell, "Through
Patagonia" (1901), Prichard, "Through the
heart of Patagonia" (1902), och K. Skottsberg,
"Båtfärder och vildmarksridter. Minnen från en
forskningsfärd genom P. och Eldslandet" (1909).
J. F. N.
Patagoniska kanalerna (stundom kallade
Smyth channels) kallas de på senare tider
af ångare ganska mycket begagnade farlederna
inomskärs vid Patagoniens västkust, hvilka åt
s. mynna ut i västligaste delen af Magalhães’
sund vid 53° s. br. och åt n. i Peñasgolfen
mellan 48° och 47° s. br., gående ungefär
50–100 km. innanför hafsbandet längs själfva
fastlandet. De bilda tillsammans en omkr. 560
km. lång farled af omkr. 1,5–3 km. bredd,
hvilken dock på vissa ställen tränger sig
samman till sund af endast några hundra famnars
bredd. Farvattnet är i allmänhet rent och dess
djup på några ställen 8–10 famnar, men vanligen
öfver 50, ja ända till 300 famnar. Reguljärt
tidvatten är rådande, men strömmen obetydlig,
utom i ett par af sunden. Tillräckligt många
och goda ankarsättningar finnas, men på de
flesta ställena tillåter farvattnet ångarna
att äfven nattetid vara under gång. Klimatet
är kallt, och ymnigt regn faller nästan
hela året om, hvilket förorsakar massor af
smärre vattenfall, som i vild fart kasta sig
utför de branta klipporna. Vinden blåser
alltid längs med kanalerna, men mestadels
n. ifrån. Naturscenerierna erinra mycket
om Norges fjordar, men torde mångenstädes i
storartad skönhet lämna dem långt bakom sig. Vid
50° s. br. är farledens södra del, som utgöres
af Smyths- och Sarmientokanalerna; den är genom
Trinidadkanalen sammanbunden med Stilla hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
