Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pendel. 4. horisontalpendeln - Pendel. 5. Pendelur - Pendel. 6. Kompensationspendel - Pendelkvarn, tekn. Se Krossverk, sp. 72 - Pendelmätare, elektrot. Se Elektricitetsmätare, sp. 209 o. fig 1 - Pendelobservation. Se Pendel, sp. 390 - Pendelur. Se Pendel, sp. 391, och Ur - Pendetiv - Pendjab. Se Punjab - Pendjabi. Se Panjabi - Pendjdeh - Pendeltonlagen. Se Civil service reform - Pendyl - Penedo - Peneios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lodlinjens riktning. Dess princip framgår af
fig. 3. Vid den vertikala axeln d e är den af
lätta rör bestående triangeln a b c anbragt,
så att den utan nämnvärd friktion kan vrida sig
kring d e. Sammanfaller d e med lodlinjen, så
befinner sig pendeln a b c i indifferent jämvikt,
under det att den minsta vinkel mellan d e och
lodlinjen ger pendeln ett bestämdt jämviktsläge,
hvarvid dess tyngdpunkt faller i det plan, som
går genom d e och lodlinjen. Den obetydligaste
förändring af lodlinjens läge åstadkommer
en afsevärd vridning af pendeln. Det
är på detta sätt möjligt att iakttaga en
ändring hos lodlinjen, som endast uppgår till
0,0001". Horisontalpendeln är ytterst känslig
för "seismiska stormar" och har stor betydelse
som seismometer.
5. Pendelur. Galilei, som anses vara
upptäckaren af pendelns isokronism (1583), var
sannolikt den förste, som begagnade pendeln
som tidmätare (möjligen ha dock araberna
varit hans föregångare). Det första pendeluret
förfärdigades af sonen Vincenzio Galilei (1649)
efter faderns anvisning. Huygens’ själfständiga
uppfinning skedde senare (1656). Huygens har
dock inlagt obestridliga förtjänster om urets
förbättring. Pendelurens drifkraft är antingen
en spänd fjäder eller en fallande vikt (lodet,
a fig. 4), som sätter valsen m och därigenom hela
urverket i rörelse. Emedan lodet verkar oafbrutet
och således förorsakar en i hastighet tilltagande
rörelse, måste man använda en hämmande kraft,
en regulator, och därtill tjänar pendeln b c.
Denna är förenad med ankaret, d e, hvilket
omväxlande ingriper än på den ena, än på den
andra sidan i tänderna på det vid valsen m fästa
steghjulet n n, så, att detta hjul under en
dubbel pendelsvängning icke kan vridas mera än
1 tand. Om pendeln på en sekund gör en svängning
fram och en tillbaka samt hjulet har 60 tänder,
så vrider det sig ett hvarf på en minut. En
sekundvisare kan således anbringas vid m och
en minutvisare fästas vid valsen af ett annat
hjul, som är på det sätt förenadt med n n att
det vrider sig 1 hvarf, under det att n n gör 60
hvarf. Vikten eller fjädern återger åt pendeln
den förlust i rörelseenergi, som friktionens
och luftens motstånd förorsaka. Hastigheten i
pendelurets gång beror endast på pendelns längd,
hvilken kan förändras genom pendelskifvans
förflyttning.
![]() |
Fig. 4. Pendelur. |
![]() |
Fig. 5 Kompensationspendel: rostpendeln. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>