Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pepsin - Pepsis, zool. Se Vägsteklar - Peptaser, fysiol. kem. - Peptider, kem. - Pepton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Pepsis-Pepton
442
ning), ett egendomligt enzym, som af söndras ur
magslemhinnans magsaft- (1. fundus-)körtlar (se
Mage och Magsaft), där det förekommer som ännu
ej färdigt "propepsin", hvilket af saltsyra
genast öfverföres till pepsin. Alla försök
att framställa detta ämne i rent tillstånd
ur magslemhinnan ha endast ledt därtill,
att man erhållit blandningar, innehållande
pepton, ägghvitartade ämnen m. m. Visserligen
ha dessa blandningar haft den för pepsinet
karakteristiska egenskapen att vid närvaro
af syra verka ägghvitlösande; men då härför
blott fordras, att de innehålla en helt ringa
mängd pepsin, kan man af de utförda analyserna
ej draga några slutsatser rörande pepsinets
verkliga sammansättning. Man antar emellertid,
att pepsinet ej är någon ägghvitkropp. För så
vidt man af det orena pepsinets egenskaper kan
sluta till det renas, är detta lösligt i vatten
och glycerin, förstöres lätt vid lösningarnas
uppvärmning till omkr. 65°, men kan däremot i
alldeles torrt tillstånd upphettas öfver 100°,
utan att förlora sin verksamhet. Af absolut
alkohol förstöres det småningom; utspädd
sprit har däremot ingen inverkan. - Pepsinet
karakteriseras, som nämnts, af sin förmåga
att vid närvaro af syror lösa ägghvitartade
ämnen af alla slag, vare sig koagulerade eller
ej. Ägg-hvitan öfverföres därvid genom flera
mellanstadier (syntonin, propepton, albumoser)
till p e p t o n (se d. o.). Peptoniseringens
fullständighet är dock beroende af en mängd
olika omständigheter. För det första måste
fri syra finnas närvarande i lagom mängd, ty
i neutral eller alkalisk vätska är pepsinet
alldeles overksamt och förstöres lätt. Syrans
art är af mindre betydelse; dock synes den i
den naturliga magsaften förekommande saltsyran
vara den verksammaste af alla, under det att
vissa organiska syror (ättiksyra, smörsyra) äro
nästan overksamma. Syrans styrka är lämpligast
olika för olika ägghvitämnen och växlar (för
saltsyra) mellan 0,i-0,2 (enligt andra uppgifter
0,3-0,4) proc.; hos normal människomagsaft
anses den växla mellan 0,05 och 0,3 proc.,
medan den hos fiskarna uppgår ända till l-l,5
proc. Yidare bör temperaturen helst motsvara
kroppsvärmen. Pepsin från varmblodiga djur verkar
alltså kraftigast vid omkr. 40°, under det att
pepsin från fiskar eller grodor är verksamt
ännu nära fryspunkten och verksammast vid
vanlig rumstemperatur, på grund hvaraf man äfven
antagit det vara af annan art än de varmblodiga
djurens. Pepsindigestionen stores och fördröjes
genom hopningen af digestions-produkter, men blir
åter lifligare vid dessas aflägsnande (som fallet
är vid den naturliga matsmältningsprocessen)
eller vid utspädning med surgjordt vatten
(vid artificiella digestionsförsök). Under
lämpliga förhållanden kan pepsinet öfverföra sin
1,000-dubbla mängd ägghvita till pepton. På fett
och kolhydrat inverkar pepsinet däremot icke. -
Det i handeln förekommande pepsinet beredes
af slemhinnan från färska magsäckar af får
eller vanligen svin. Den tvättade, af skrapade
slemhinnan extraheras med saltsyrehaltigt vatten,
och den klarade lösningen mättas med koksalt,
då af ägghvitämnen förorenadt pepsin afskiljes
och uttorkas, utan att uppvärmas. Många andra
metoder användas äfven, som extraktion med
glycerin, alkohol-haltigt vatten m. m. Pepsinet
förekommer därför
dels som ett vanligen mörkfärgadt extrakt,
dels i fast form, bildande små gulhvita,
genomlysande, kantiga korn af egendomlig,
om gammal ost påminnande lukt och smak eller
ock ett hvitt eller gulhvitt pulver, nästan
utan lukt och smak. Handelns pepsin är oftast
uppblandadt med stärkelse, mjölksocker, dextrin
e. d. Dess värde beror helt och hållet på dess
digererande förmåga, som hos olika preparat kan
växla högst betydligt och bestämmes därigenom,
att man ser efter, hur mycket fibrin eller
ägghvita en viss mängd pepsin vid tillsats af
saltsyrehaltigt vatten och uppvärmning till 40°
förmår på en viss tid upplösa eller, rättare,
peptonisera. Pepsinet har fått ej obetydlig
medicinsk användning i sådana fall, där det
sjukliga tillståndet härrör af rubbningar i
matsmältningen. Teoretiskt borde bruket däraf
vara inskränkt till de sällsynta fall, då den
af-söndrade magsaften lider brist på pepsin, men
i praktiken användes det, enligt uppgift med god
verkan, vid en mängd olika dyspeptiska tillstånd,
vid kroniska magkatarrer, koliksmärtor m. m. som
ett matsmältningen befordrande medel. Det
ges löst i vatten eller vin, under tillsats af
litet saltsyra, eller ock i form af piller eller
pastiller. Däremot är dess användning för andra
ändamål (t. ex. ut-värtes till förstörande af
kräftsvulster m. m.) föråldrad. - Äfven vissa
växter (de s. k. köttätande) afsöndra safter,
som förmå upplösa ägghvit-kroppar på grund däraf,
att de innehålla ferment-artade ämnen. Dessa
synas väl i många fall likna pepsinet och ha
t. o. m. föreslagits till medicinskt bruk (som
papainet 1. papayotinet ur mjölksaften af Carica
Papaya], men äro dock säkerligen ej identiska med
pepsin och torde näppeligen kunna ersätta detta.
S. J-n.
Pe’psis, zool. Se Vägsteklar.
Peptäser (af grek. pepto’s, kokt, löst),
fysiol, kem., de enzym, som spjälka peptoner
och dessutom albumoser till polypeptider och
aminosyror. De förekomma ofta tillsammans med
proteinaser (se d. o.) i djur- och växtorgan.
H. E.
Peptider (Polypeptider), kem., kallas
enligt Emil Fischer ägghvitämnenas lägsta
spjälknings-produkter, som bestå af två eller
flera aminosyror. Dessa äro i peptidmolekylen
sammanfogade på så sätt, att den ena aminosyrans
kar-boxylgrupp binder den andra syrans aminogrupp
enligt följande schema, i hvilket R och R1
betyda kolväteradikaler:
H2 N . R . COOH + HHN . R1 . COOH = H2 N . R
. CO . HN . R1 . COOH.
Peptiderna äro färglösa, fasta substanser; de
kunna syntetiseras enligt flera af E. Fischer
an gifna metoder och stå kemiskt å ena sidan
aminosyrorna, å andra sidan peptonen nära. Flera
högre syntetiska peptider visa den för proteiner
karakteristiska biuretreaktionen, andra fällas
liksom proteiner af fosforvolframsyra, tannin och
ammo-niumsulfat. Af pankreassaft och tarmsaft
angripas sådana syntetiska peptider, som äro
identiska med spjälkningsprodukter af naturlig
ägghvita. H. E.
Peptõn (af grek. pepto’s, kokt, löst), en
modifikation af ägghvita, som uppkommer vid
ägghvitartade ämnens behandling med magsaft
(naturlig eller konstgjord). Pepton bildas
äfven vid inverkas af pankreassaft på ägghvita,
ja t. o. m. vid lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
