Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pérez, Antonio - Pérez, Davide - Pérez Bonalde, Juan - Pérez de Ayala, Ramón - Pérez de Guzman, Fernán
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Pérez-Pérez de Guzman
4G2
Pérez [pe’reth], Antonio, spansk politiker
och författare, f. troligen 1539 eller 1540 i
Mon-real i Aragonien, d. 1611 i Paris, gällde
för att vara son till Karl V:? och Filip II:s
statssekreterare <Gonzalo P., efterträdde 1567
denne i stats-sekreterarämbetet och vann i så
hög grad Filip II:s förtroende, att Spaniens
yttre politik, sedan furst Eboli (som framdragit
P. och af somliga ansågs vara hans fader) 1573
afli-dit, mestadels leddes genom P:s hand. Han
var också en man efter Filips sinne, en smidig
och flink arbetare, men samvetslös, utsväfvande,
högmodig och fåfäng på ett sätt, som skaffade
uppkomlingen en mängd fiender. Ett intimt
förhållande mellan P. och Ebolis efterlämnade
gemål, hvars välde öfver konung Filip var
bekant, anses ha börjat omkr. 1575. Filip anade
ej i P. någon rival, och denne förstod att öka
sitt inflytande genom att uppträda som Filips
villiga verktyg, bl. a. då han föranstaltade
mordet på don Juan d’Austrias sekreterare, Juan
de Escobedo (31 mars 1578). Escobedos familj
utpekade P. såsom mördaren. P:s många fiender
begagnade tillfället, och konungens beskydd svek,
enligt uppgift sedan man lagt för hans ögon några
bref af furstinnan Eboli till P. Denne häktades
1579 och emotsåg efter en långvarig rättegång en
sträng dom, men flydde då (1589) till Aragonien,
i kraft af hvilken provins’ privilegier han
kunde kräfva offentlig rättegång. Vid en
sådan skulle han kunna framlägga åtskilliga
för Filip högst komprometterande aktstycken
om dennes medbrottslighet i mordet på
Escobedo. Filip fullföljde då ej rättegången,
utan sökte i stället få P. fast för kätteri och
hädelse. Striden utvecklade sig till en kamp om
Aragoniens friheter, aragonier-na hindrade P:s
öfverförande till inkvisitionens fängelser, och
P. flydde omsider till Henrik IV i Frankrike,
hvarefter Filips hämnd drabbade hans familj,
hans spanska egodelar och hans landsmäns gamla
friheter (hvilka af Filip upphäfdes 1591). Af
Henrik IV fick P. en pension, begaf sig 1593
till England och utgaf där anonymt en mot Filip
riktad publikation. Undan dennes lönnmordsanslag
begaf sig P., som i England lifligt umgåtts med
earlen af Essex och Francis Bacon, 1595 till
Frankrike, där han framlefde sitt återstående
lif i armod. P:s litterära förtjänster äro
klarhet, styrka och liflighet, vare sig det
gäller galanteri, smicker af höga personer eller
bekämpande af fiender. Hans stil är ett mönster
af korrekthet och spiritualitet. I hans 1598
utgifna, för Filip ytterligt komprometterande,
Relaclones de su vida, som i hela Europa väckte
stort uppseende och mycken harm mot Filip,
och i Memorial del hecho de su causa (1590)
förenas en statsmans värdighet med advokatorisk
fyndighet. P. intresserar alltid genom nyhet i
tankar, kärnfullhet i aforismen och hänsynslöst
blottande af låghet och girighet. Utom många
försvarsskrifter
utgaf P. Aforismos de las cartas espanoles
y latinas, Cartas d differentes personas,
Segundas cartas, Aforismos de las segundas
cartas, alla i många upplagor. P. är intagen i
Spanska akademiens "Ga-tålogo de autoridades
espanoles". - På många punkter råder ännu,
trots trägna forskningar, oklarhet rörande
viktiga delar af P:s märkliga lefnådsbana. Se
bl. a. Salvador Bermüdes de Castro, "Antonio
P., estndios histõricos" (1842), Mignet,
"Antonio P. et Philippe II" (1845; 5:e
uppl. 1881), Froude, "An unsolved historical
riddle" (i "Nineteenth century", 1883),
M. Hume, "Espanoles e ingleses" (1903),
och Andrew Lang, "Historical mysteries"
(1904). Om P. som författare se Rivadeneira,
"Biblioteca de autores espanoles", bd 13,
och Latassa, "Biblioteca aragonesa" (1885).
Kj.» Ad. H-n.
Pérez [pe’reth], D a v i d e, spansk-italiensk
tonsättare, f. 1711 i Neapel af spanska
föräldrar, d. omkr. 1783, från 1752
hofkapellmästare i Lissabon, var en af den
neapolitanska skolans mera betydande män och
skref 1735-62 för italienska och portugisiska
teatrar öfver 30 operor, som skaffade honom ett
anseende vid sidan af Jommelli. P. var äfven
framstående kompositör af kyrkomusik. E. F-t.
Pérez Bonalde [pe’reth banande], Juan,
ve-nezuelansk skald, d. 1893, hvars förebild
var Heine, af hvilken han gjort förträffliga
öfversättningar. Inspiration och formsäkerhet
utmärka hans Ayer y hoy, den tekniskt fulländade
Canto å la primavera är djupt pessimistisk
och den smartfyllda klangen i Vuelta d la
Patria af hög skönhet. Märkbart inflytande
af Bécquer skönjes i hans senare dikter
(A un ave, A Lesbia, Pen-sando d ti, Rayos
y sombras m. fl.). P. öfversatta äfven Poe.
Ad. H-n.
Pérez de Ayala [pe’reth de aja’la], Ram ö n,
spansk skald och romanförfattare, f. 1881,
väckte uppmärksamhet som spirituell krönikör
och fin, originell skald med diktcykeln La
paz del sendero (1904). Därpå följde novellen
Artemisia och den erotiska romanen Tinieblas
en las cumbres med många inslag af äkta spansk
humor. P., som uppfostrats i ett jesuitkollegium,
har visat sig som en otacksam lärjunge i romanen
A. M. D. G. La vida en los colegios de jesuitas,
en serie episoder ur jesuiternas intima lif,
som skildrar deras hårda disciplin och går
till strid mot ordens pedagogiska arbete. P:s
sista arbete är La påta de la raposa (1912).
Ad. H-n.
Pérez de Guzman [pe’reth de gothma’n], Fer-n
å n, spansk skald, f. 1378, d. 1460, en af sin
tids yppersta representanter för den didaktiska
poesien, fullföljde sin släkting Pedro Lõpez de
Ayalas (se d. o.) traditioner som lyriker efter
italienska förebilder i Coronaciön de las quatro
virtudes, Con-fesion rimada, Cient triadas,
Himnos d loor de Nuestra Senora m. m. Att nämna
äro f. ö. Proverbios, Loores de los claros
varones och Floresta de los filosof os, en diger
samling filosofiska och politiska sentenser. Den
största lagern skördade P. emellertid på
historiens område genom sin Mar de historias i
tre afdelningar, hvaraf den första handlar om
kejsare och konungar från Alexander till konung
Arthur, från Karl den store till Gottfrid af
Bouillon och den andra om helgon och vise, båda
bearbetning efter Guido delle Colonne. Tredje af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
