Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perissodactyla, zool. Se Ungulata - Peristaltik, med. Se Peristaltisk - Peristaltisk - Peristedion cataphractum, zool. Se Pansarfisken - Perister - Peristom - Peristrof - Peristyl - Periställning, kem. Se Naftalin och Periderivat - Perithecium - Peritoneal - Peritoneum - Peritonit l. Peritonitis, med. Se Bukhinneinflammation - Peritricha, zool. Se Infusionsdjur, sp. 612 - Perityphlitis, med. Se Blindtarmsinflammation - Perk, Jacques Fabrice Herman - Perkal - Perkan - Per kassa - Per kassakonto. Se Kredit, hand. - Perkele och Piru - Perkin. 1. Sir William Henry P. - Perkin. 2. William Henry P. - Perkins violett. Se Mauveïn - Perklorat - Perklorsyra - Perkolator. Se Extrakt 2 - Perkunas, slav. myt. Se Fjorgyn och Mytologi, sp. 182. Jfr Perkele - Perkussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Perissodactyla-Perkussion
500
Perissoda’ctyla, zool. Se U n g u l a t a.
Peristaltik, med. Se P e r i s t a 11 i s k.
Perista’ltisk (af grek. peristaltiko’s,
sammantryckande), med., kallas den i form
af en våg fortskridande kontraktionen af
väggen i ett rörformigt organ, hvarigenom
innehållet drifves i en bestämd riktning. Bäst
studerad är den peristaltiska rörelsen i
tarmen. Tarmväggen innehåller dels ett lager
ringformigt anordnade glatta muskeltrådar, dels
ett lager längslöpande. Mellan de båda lagren
befinner sig det s. k. Auerbachs n e r v-p l e x
u s, som behärskar tarmrörelserna. Vid retning
kontrahera sig de ringformiga muskeltrådarna
omedelbart ofvanför retningsstället - d. v. s. åt
magen till. Äfven de längsgående muskeltrådarna
sammandraga sig, hvarvid tarmväggen skjuter
sig öfver innehållet liksom handsken öfver
fingret. Tänker man sig, att tarminnehållet
utlöser en retning, är det lätt att förklara
den peristaltiska vågens fortskridande. Detta
förklaringssätt bestyrkes af följande
iakttagelse. Om man afskär (resekerar) ett
stycke af tarmen och åter fastsyr det, men med
omkastning af ändarna, så visar det sig, att
trots god läkning intet innehåll kan passera
det omkastade stycket. I detta utlöses nämligen
under dessa förhållanden en peristaltik gående
uppåt, d. v. s. i riktning mot magen. En sådan
antiperistaltik af öfvergående art förekommer
normalt i groftarmens öfre del och tvingar
tarminnehållet att en tid dröja i blindtarmen.
J. E. J-n.
Periste’dion cataphra’ctum, zool. Se
Pansarfisken.
Perister, bergstopp. Se Neretschka p l a-n i n a.
Peristom [-stam; af grek. peri’, omkring, och
sto’ma, mun]. 1. Bot. Se Löfmossor. - 2. Zool.,
munfält. Se Infusionsdjur.
Periströf (grek. peristrofë, omvridning), ret.,
vändning, hvarigenom motståndarens skäl göres
till <ett vapen mot honom själf.
Peristyl (lat. peristylium, grek. peri’stylon,
af peri1, omkring, och stylos, pelare),
en af kolonnader omgifven gård. Kolonnaderna
tjäna att uppbära det skuggande taket öfver de
utefter gårdens sidor lagda portikerna. Exempel
erbjuda de egyptiska templens, den fornkristna
kyrkans och den äldsta muhammedanska moskétypens
förgårdar .samt det förnämligare grekiska och
romerska boningshuset. Jfr Bostad, sp. 1265.
L O. C.
Periställning, kem. Se Naftalin och Periferi v
a t.
Perithëcium, bot., den hos Pyrenomycetineæ
(kärnsvamparna) bland Ascomycetes och hos de
pyrenokarpa lafvarna förekommande fruktkroppen,
:som är rundad eller flaskformig och antingen
alldeles sluten eller försedd med en liten
öppning i spetsen, genom hvilken sporerna
utkastas. G- L-m.
Peritoneäl, som tillhör bukhinnan (peritoncum).
Peritonëum, bukhinna. Se Bukhåla.
Peritonit 1. Peri ton it is, med. Se B u
k-hinneinflammation.
Peritricha, zool. Se Infusionsdjur, sp. 612.
Perityphlitis, med. Se Blindtarmsinflammation.
Perk, Jacques F a b r i c e Herman, hol-
ländsk författare, f. 1859 i Dordrecht, d. 1881,
var en säregen lyrisk begåfning, hvars Gedichten
(1882; fullständigad uppl. 1901) bl. a. inleda
den moderna holländska sonettskolan. Se Betsy
Perk, "J. P." (1902).
Perkal, ett slags från Ostindien härstammande,
tämligen tätt bomullstyg, väfdt som lärft. Af
gröfre garn tillverkas äfven tryckt perkal,
som liknar kattun. Den indiska varan är numera
nästan undanträngd af den i Europa förfärdigade.
Perkän, en tygsort. Se Berkan.
Per kassa, ’hand., kontant.
Per kassakonto. Se Kredit, ’hand.
PeYkele och P i r u, finsk myt., finska
benämningar på den onde; åtminstone det
förra ordet är af baltiskt ursprung
(lit. perku’nas, "åskguden; åska").
E. N. S.
Perkin [po’kin]. 1. Sir W i 11 i am Henry
P., engelsk kemist, f. 1838 i London,
d. 1907, upptäckte 1856 mauvein (se d. o.),
upprättade en tjärfärgsfabrik och egnade sig
från 1873 uteslutande åt den vetenskapliga
forskningen. 1889 erhöll han Davy-medaljen
för sina arbeten i molekylar-kemi och 1906
knightvärdigheten.
2. William Henry P., den föregåendes son, kemist,
f. 1860, studerade i London, Würz-burg och
München, var 1887-92 professor i kemi i Edinburgh
flyttade sedan i samma egenskap först till
Manchester, sedan till Oxford och är president
för Chemical society. P. har offentliggjort ett
stort antal arbeten inom den organiska kemien.
_ l o. 2. H. E.
Perkins violett [pë’kins]. Se Mauvein.
Perklorät, kem., kallas hvarje salt af
per-klorsyra (se d. o.) 1. öfverklorsyra. Dessa
salter utmärkas genom stor
beständighet. Viktigast är kaliumperklorat, som
kristalliserar i färglösa prismor och är tämligen
svårlösligt i vatten. På grund däraf kan man
utfälla kalium med öfverklorsyra. Kaliumperklorat
uppstår vid upphettning af k a l i u m k l o r
a t (se d. o.) enligt formeln: 2’KC10s = KC104 +
KC1 + 02.
kaliumklorat kaliumperklorat klorkalium.
Den tekniska framställningen sker
genom elek-trolys af kaliumklorat i
köld. Kaliumperklorat användes inom
sprängämnesindustrien. Se vidare Klor ät.
H. E.
Perklorsyra [-klår-], öfverklorsyra, HC104, kem.,
den beständigaste oxidationsgraden af klor,
uppstår ofta vid de lägre oxidationsgradernas
sön-derdelning. Den fria perklorsyran är
en färglös, starkt frätande, utomordentligt
explosiv vätska. Perklorsyrans salter kallas
p e r k l o r a t (se d. o.). Se vidare Klo r.
H. E.
Perkolätor (af lat. percoläre, sila). Se E
x-trakt 2.
Perku’nas, slav. myt. Se F j o r g y n och M
y-t o logi, sp. 182. Jfr P e r k e l e.
Perkussion (lat. percu’ssio, slag, stöt), stöt,
genomborrning, krossning. 1. Med., en af den
fysikaliska diagnostikens metoder, bestående
däri, att man genom knackning eller anslag mot
någon del af kroppsytan af ljudet och motståndet
sluter till underliggande organs eller kroppsdels
läge, gränser eller beskaffenhet. Redan i äldre
tider knackade man på buken för att bedöma
dess innehåll af gaser o. d.; särskildt var det
s. k. skvalpljudet, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
