Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 681-682 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peterson, Johan Ludvig - Peterson, Fredrik - Peterson, Charles Jacobs - Peterson-Berger, Olof Vilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stenberg, som gjorde ritning till de
båda fasaderna, och 1900 i samarbete med
E. Lallerstedt huset Birger-Jarlsgatan 3-5 och det
Bromsska privatpalatset vid Narvavägen, där P. var planläggare
och byggnadsledare. Konstnärshuset vid Smålandsgatan med en elegant
spansk fasad (afbildning se Konstnärsklubben, sp. 869)
uppfördes 1897–98. I landsorten uppfördes efter P :s ritningar
W. Wahrens kontors- och magasinsbyggnader i Norrköping (1891,
i gotik af tegel), Lommaryds kyrka (1890-92,
romansk, i granit), kyrka vid Guldsmedshyttan
(1893-95, i tegel, baltisk gotik), kyrkans i
Hvetlanda ombyggnad, tekniska skolan i Örebro
(1897-98, af kalksten, i engelsk gotik) samt
privatbyggnader och villor, bl. a. arkitektens
egen bostad på Lidingön 1910. Till de
senaste åren höra i Stockholm eller dess
omgifningar Fri-murarbarnhusets vid Kristineberg
flickafdelning, där korridorsystemet är utbytt
mot en centralhall med öfverljus, kring hvilken
lärosalarna äro grupperade (1905-06), vidare
Strand hotell (1910-12, byggdt i anslutning
till det bredvid belägna Höganäsmagasinet),
Veterinärinstitutets komplex på norra Djurgården
(fullbordadt 1911) samt på Lidingön byggnader
för Gustaf V :s och drottning Viktorias stiftelse
(Frimurarhemmet), där paviljongsystemet blifvit
användt i stället för den vanliga asyltypen
(1911 ff.). P. har varit mycket anlitad vid
utredning af flera betydande byggnadsfrågor
för statens räkning. Bl. a. har han utarbetat
planer för Tekniska högskolans nybyggnader,
som lades till grund för pristäflingen 1912. Han
blef 1913 byggnadschef i kasernbyggnadsnämnden.
G-g N.

Peterson, Fredrik, svensk-amerikansk
vetenskapsman och författare, f. l mars
1859 i Faribault, Minnesota, af inflyttade
svenska föräldrar. Han promoverades till
med. doktor 1879, var 1888–1903 lärare i
neurologi och föreläsare i psykiatri samt
sedan 1903 professor i klinisk psykiatri vid
Columbiauniversitetet i New York. P. har utgett
medicinska och vittra arbeten: Poems and sicedish
translations (1883), In the shade of Ygdrasil
(1893), Nervous and mental diseases (1899),
A textbook of legal medicine and toxicology
(1903) m. fl. Han redigerade engelska upplagan
af E. von Hofmanns "Atlas of legal medicine"
(1898). O. A. L-r.

Peterson [pi’t&#601;s&#601;n], Charles Jacobs, amerikansk
författare, f. 20 juli 1819 i Philadelphia,
d. där 4 maj 1887, härstammade från en af
de till kolonien Nya Sverige på 1600-talet
inflyttade svenskarna. Han slog sig 1839
ned som förlagsbokhandlare i sin fädernestad
och utgaf i många år tidskriften "Peterson’s
ladies magazine". Han var samtidigt flitig
som personalhistorisk och skönlitterär
författare: The military heroes of therevolution (1848),
The military heroes of the war of 1812 (s. å.),
The military of the war with Mexico (s. å.),
The cabin and parlor (1852) samt novellerna Grace
Dudley (1849), Kate Aylesford (1855), The old
stone mansion (1859) m. fl., alla med historisk bakgrund.
O. A. L-r.

Peterson-Berger, Olof Vilhelm, tonsättare,
dramatiker, musikskriftställare, f. 27 febr. 1867
i Ullångers socken, Ångermanland, blef student
1885, studerade 1886-89 vid konservatoriet i
Stockholm, där han tog organistexamen, och
1889–90 i Dresden komposition för Kretschmer samt
pianospel för H. Scholz, vistades två år i
Umeå som musiklärare och var 1892-94 lärare vid
Dresdener musikschule. 1895 bosatte han sig som
musiklärare i Stockholm, där han sedan 1896 varit
musikrecensent i "Dagens nyheter" med undantag
af åren 1908-10, då han var förste regissör
vid K. operan, under A. Ranfts direktörskap.



– Sedan 1890 har P.-B. framträdt med en ymnig
kompositorisk alstring. En betydlig plats däri
intaga hans sånger vid piano. De tidigare visorna
röja direkt, hurusom hans ingifvelse är rotad
i svenska folkvisan. Han har gåfvan att finna
osökta melodier, som intelligent afspegla
de tonsatta dikternas kynne och skiftningar
från det svärmiskt veka till det brusande
lefnadsglada, hvartill bidraga hans omväxlande
och ej sällan vågsamma harmoniers must, känsliga
modulationer och ritornellernas sinnrikhet. Här
må vara nog med att erinra om romanshäftena Ur
en kärlekssaga, Svensk lyrik (till dikter af
Heidenstam, Levertin, Fröding, Rydberg) samt af
Karlfeldts dikter, som P.-B. särskildt dragits
till, häftena Ur Fridolins lustgård, Ur Fridolins
visor och Ur vildmarks- och kärleksvisor. Äfven
till gåtfulla och blixtrande Dikter af Nietzsche
har han satt uttrycksfull musik. P.-B. har äfven
med insikt och framgång odlat kvartettkomposition
för mansröster, hvarom bl. a. vittna Stämning,
serenaden Tallarnas barr, den mångsjungna På
fjället i sol, Balder är fallen, humoresken
Hästkarlar och den Runebergska idyllen Ojan
Paavo, där en särdeles verkningsfull polyfoni
åstadkommits. Äfven märkas några Sånger för
blandad kör. Bland hans små karaktärsstycken
för piano, som ofta återge sommarintryck af
norrländsk natur, från skog och fjäll, återfinnas
några bland de bästa i häftena Frösöblomster,
Sex låtar för klaver och Tonmålningar. Ett par
häften Svensk folkmusik äro att räkna bland
de mer lyckade harmoniseringsrönen inom denna
art. Två violinsonater (den senare spelad äfven
utomlands af H. Marteau) och en violinsvit stå
som alster af hans intresse för kammarmusik,
hvarjämte han arrangerat Jämtlandspolskor
för violin. Inom den orkestrala tondiktningen
har han utarbetat, förutom konsertintermezzot
Karneval, de två symfonierna Baneret (1904) och
Sunnanfärd (1913), en programmusik, som afser
att ge sinnebildliga uttryck för ideala bragd-
och bildningssträfvanden; de förete aktningsvärda
förtjänster i såväl uppfinning och formgifning
som harmonik och instrumentation, utan att
dock musikaliskt nå upp i höjd med de åsyftade
idésfärerna. "Sunnanfärd" utgör likafullt ett
egenartadt tillskott till vår symfonilitteratur.

Sina bästa krafter har P.-B. anspänt på det
musikdramatiska fältet, där han synbarligen
eftersträfvar en svensk-nationell anpassning af
Wagnerstilen. I detta afseende fick han först
aflägga prof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>