Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phaseolus, Bönsläktet, bot. - Phaseomannit, kem. Se Inosit - Phasianidæ, zool. Se Fasaner - Phasianus, zool. Se Fasansläktet - Phasiinæ, zool. Se Parasitflugor - Phasis. Se Fasis - Phasmidæ, zool. - Phayre, sir Arthur Purves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blommornas köl har spiralvriden spets, af de 10
ståndarna är l fri, stiftet är upptill på insidan
hårigt. Bladen äro trefingrade, med stipeller
(se Stipler). Till detta släkte höra flera
viktiga kulturväxter. Af Ph. vulgaris, inhemsk i
Sydamerika, odlas flera varieteter med ett stort
antal former för de omogna frukternas eller de
mogna frönas skull, af hvilka var. cogmmunis,
störböna (se fig.), stångböna och var. nanus,
krypböna, äro de mest bekanta. De omogna baljorna
äro hos många former gröna (s. k. turska bönor,
haricots verts), hos andra gula (vaxbönor)
och tillredas på olika sätt. De mogna fröna
kunna likaledes ha olika färg, t. ex. bruna
(bruna bönor), hvita (hvita bönor, pärlhönor),
svarta o. s. v. I varma länder odlas äfven
andra Phaseolus-arter med ätliga frön, såsom
Ph. lunatus, limaböna, med stora plattade bönor,
Ph. Mungo med ärtstora frön, Ph. calcaratus,
Ph. trilobus och Ph. aconitifolius. En välbekant
prydnadsväxt i trädgårdarna är rosenbönan,
Ph. multiflorus, särskildt dess var. coccinus,
hvars omogna frukter äfven användas i
matlagningen. I varmare länder är Ph. Caracalla
en omtyckt prydnadsslingerväxt. Fröna af
flera Phaseolus-arter, särskildt Ph. lunatus,
innehålla blåsyra, som aflägsnas vid bönornas
kokning.
G. L.-m.
Phaseomannit, kem. Se Inosit.
Phasiānidæ, zool. Se Fasaner.
Phasiānus, zool. Se Fasansläktet.
Phasiinæ, zool. Se Parasitflugor.
Phāsis. Se Fasis.
Phasmidæ, zool., familj af rätvingarnas
ordning bland insekterna, omfattande de uppseendeväckande
former, som äro kända under namn af
vandrande blad och vandrande pinnar, äfven
kallade spöken, spökgräshoppor l. spökskräckor. Hos
dessa saknas såväl hoppben som roffötter, och alla
benparen äro ungefär lika starkt utvecklade gångben.
Prothorax är helt kort till skillnad från den
starka förlängningen af samma kroppsdel hos
mantiderna. Vingar saknas ofta eller äro rudimentära,
i synnerhet hos honorna. Hos de med flygförmåga
utrustade äro de tunna flygvingarna under hvilan
på längden hopveckade under de smala,
läderartade täckvingarna. Men då täckvingarna ofta
äro mycket små eller alldeles saknas, har i stället
framkanten af flygvingarna öfvertagit täckvingarnas
roll genom en fastare beskaffenhet och annan
färg. Alla phasmider äro växtätare och härma
i sitt utseende växtdelar af olika slag, dels
stamdelar och dels blad. De, som härma stamdelar,
ha smal, cylindrisk bakkropp och innefatta de
längsta af alla insekter. Längst bland de bevingade
är den med väldiga flygvingar utrustade Palophus
titan från Central-Afrika, som blir 263 mm. lång.
Men vinglösa arter finnas, som nå en längd af ända
till 330 mm., nämligen Phobaeticus Kirbyi och
Pharnacia serratipes, båda från Borneo. Somliga
arter af t. ex släktena Bacillus och Bacteria äro
smala som fina grässtrån, i det kroppens tjocklek
knappast uppnår ett af de långa benens (se fig.
11 å färgpl, till art. Mimicry), och några,
såsom arter af det afrikanska släktet Gratidia,
kunna äfven i färgen förvillande likna det
vissnade gräs, bland hvilket de uppehålla sig. Andra
ha gröfre, valsformig kropp, från hvilken de långa
benen hållas oregelbundet utsträckta i olika rikt-
 |
Phyllium scythe, hona. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
