Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Philippi, Rudolph Amandus - Philippi, Friedrich Adolph - Philippides. Se Felippides - Philippine. Se Filippin - Philippiumoxid, kem. Se Erbium - Philippoteaux, Félix Emanuel Henri - Philippovich von Philippsberg. 1. Joseph Ph. - Philippovich von Philippsberg. 2. Eugen Ph. - Philippsburg - Philippson. 1. Ludwig Ph. - Philippson. 2. Martin Ph.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Philipp!-Philippson
776
utforskande i geografiskt, ekonomiskt och
naturhistoriskt afseende, grundlade 1882
en botanisk trädgård i Santiago och utgaf
omfattande arbeten öfver Chiles flora. Äfven
rörande kräftdjur och blötdjur författade Ph. ett
flertal skrifter. C. Lmn.
Phili’pp!, Friedrich Adolph, tysk luthersk
teolog, f. 1809 i Berlin, d. 1882 som professor i
Kostock. Till börden jude, öfvergick Ph. 1829,
som student i Leipzig, offentligen till
kristendomen. Han idkade till en början, i
Berlin och Leipzig, humanistiska, särskildt
filologiska, studier och var under några år
gymnasiallärare i klassiska språk, men lämnade
1834 denna bana för att egna sig åt teologiska
studier, blef 1837 docent i Berlin, där han
trädde i nära förbindelse med Hengsten-berg
(se d. o.) och dennes krets, 1841 professor i
systematisk teologi i Dorpat och 1851 professor
i systematisk teologi i Rostock. Som teolog
tillhörde Ph. den konfessionella riktningens
yttersta högra flygel. Mot den från samma
riktning utgångne J. Ch. K. v. Hofmanns (se
d. o.) framställning af försoningsläran uppträdde
han med skärpa i flera stridsskrifter, och
hans egen dogmatiska åskådning har genomgående
karaktären af en med betydande energi och
skarpsinne genomförd repristination af den
gammallutherska ortodoxismens ståndpunkt. I
ett visst, särskildt i hans försoningslära
framträdande, kyligt rättsligt drag torde
ett inflytande från hans judiska uppfostran
kunna spåras. Hans mest betydande arbeten
äro Kommentar zum Römerbrief (1848-50; 4:e
uppl. 1896) och framför allt Kir ch- liche
glaubenslehre (6 bd, 1854-79; 3:e uppl. 1883-90).
E. Bg.
Phili’ppides. Se F i l i p p i d
e s. Philippine [-pin], fr. Se
Filippin. Phili’ppiumoxid, kem. Se
Erbium. Philippoteaux [-påta], Felix
Emanuel Henri, fransk målare, f. 1815 i
Paris, d. 1884, lärjunge af Cogniet, var
krigsmålare och framställde med historisk
sanning strider, hvaribland Återtåget från
Moskva (1835), Turennes död (1838 och 1850),
Ludvig XV på slagfältet vid Fontenoy (1840,
Louvre), Jägare från Afrika angripna vid
Balaklava (1855), Paris’ bombardemang
januari 1871 (panorama) och det kolossala
effektstycket Försvaret af Chdteaudun i
oktober 1870. (G-g N.) Phili’ppovich
[-vitj] von Philippsberg. 1. Joseph Ph.,
friherre, österrikisk militär, f. inom en
bosnisk familj 1818, d. 1889 i Prag,
utmärkte sig i fälttågen i Ungern 1848 (som
major) och i Italien 1859 (som generalmajor),
upphöjdes 1860 i ärftligt friherreskap och
fick 1874 värdigheten af fälttygmästare samt
kommendant i Böhmen. Ph. anförde de
trupper, som 1878 (juli-okt.) underkufva-de
Bosnien och Herce-govina.
2. E u g e n P h., den föregåendes kusin,
österrikisk nationalekonom, f. 15 mars
1858 i Wien, vardt 1885 e. o. professor i
nationalekonomi och innehar
sedan 1893 en ord. professur i detta ämne vid
Wiens universitet, är medlem af internationella
statistiska institutet och österrikiska
herrehuset. Ph. har i skilda länder vunnit
ett mycket högt anseende genom sin omfångsrika
lärobok Grundriss der poli-tischen ökonomie,
hvars första, teoretiska del, betitlad Allgemeine
volkswittschaftslehre 1893-1913 utgått i tio
uppl., medan de två öfriga banden, behandlande
olika sidor af den praktiska nationalekonomien,
under titeln Volkswirtschaftspolitik utkommit
i resp. sex och fyra uppl. Makten öfver ett
utomordentligt rikt lärdomsstoff, en solid och
klar framställning samt en icke vanlig vidd
i synpunkterna utmärka Ph., som på en gång
tillhör den historiska och den österrikiska
skolan inom sin vetenskap och som, trots
sin allmänna aristokratiskkonservativa
ståndpunkt, verksamt deltagit i "Ver-ein
fur sozialpolitiks" arbete. Ph. har för
öfrigt skrifvit bl. a. Die bank von England
im dienste der finanzverwaltung des staats
(1885; 2:a uppl. 1911), Wirtschaftlicher
fortschrüt und kulturentwicklung (1892),
Entwicklung der wirtschaftspolitischen ideen
im 19. jahrhundert (1909) samt ett stort antal
uppsatser och afhandlingar i "Handwörterbuch der
staatswissenschalten" och i olika tidskrifter,
särskildt i "Zeitschrift fur volkswirtschaftliche
so-zialpolitik und verwaltung", af hvilken
han är medredaktör (tills, med Bohm von Bawerk
till dennes död, 1914), liksom han sedan 1899
utgett "WTiener staatswissenschaftliche
studien" (tills, med Bernatzik).
1. C. O. N. 2. E. n. T.
Philippsblirg, stad i Baden, kretsen
Karlsruhe, vid Saalbachs förening med Rhen
och järnvägen Bruchsal-Germersheim. 2,673
inv. (1910). Cigarrfabriker. Ph. var förr
riksfästning och spelade under 1600-talets
krig en stor roll som brohufvud. I Trettioåriga
kriget tillhörde den efter hvartannat svenskar,
fransmän, kejserliga och åter fransmän,
hvilka sistnämnda genom westfaliska freden
erhöllo besittningsrätt till densamma och
betydligt förstärkte fästningsverken. 1679-88,
1697-1734, 1735-1800 hörde den till Tyskland,
och 1802 förenades den med Baden. 1800-01
slopade fransmännen fästningsverken.
(J. F. N.)
Philippson. 1. Ludwig Ph., tysk rabbin,
f. 1811, d. 1889 i Bonn, där han bott sedan
1861 som privatman efter att 1833-61 ha varit
lärare och rabbin i Magdeburg. Han uppsatte
1837 den ännu bestående "Allgemeine zeitung
des juden-thums" och verkade nitiskt på
flerfaldiga andra sätt för sina trosförvanters
religiösa och politiska intressen. Bl. a. utgaf
han i godtköpsupplaga Die israelitisclie
bibel (1839-47; innehållande urtexten, tysk
öfversättning, utförlig kommentar och mer än 500
träsnitt) samt stiftade tillsammans med Jost och
A. Jellinek Israelitischer litteraturverein. -
2. Martin P h., den föregåendes son, tysk
historiker, f. 27 juni 1846 i Magdeburg, vann
1871 filos. doktorsgrad i Bonn, blef 1875
e. o. professor i historia vid därvarande
universitet och 1878 ord. professor vid
universitetet i Bruxelles. 1890 råkade han
som universitetets rektor i skarp konflikt
med en grupp tyskfientliga studenter, lämnade
då sin professur och är sedan 1891 bosatt i
Berlin. Ph. är en af de grundligaste kännarna af
senare hälften af 1500-talet och af den katolska
reaktionens och motreformationeRS historia samt
har på detta om-
Ord, som saknas under Ph, torde sökas under F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
