Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phimosis - Phineus. Se Fineus - Phintias. Se Damon - Phipps, engelsk adelssläkt - Phipps. 1. Sir Constantine Ph. - Phipps. 2. Henry Ph., 1:e earl af Mulgrave - Phipps. 3. Constantine Henry Ph., 1:e markis af Normanby - Phipps. 4. George Augustus Constantine Ph. 2:e markis af Normanby - Phippsia, bot. Se Catabrosa - Phister, Joachim Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Phineus-Phister
784
medfödd eller förvärfvad genom inflammatorisk
ansvällning. Den medför olägenhet därigenom,
att talgsekretet icke kan aflägsnas, utan
hopar sig i hårda massor, sönderdelas af
bakterier och förorsakar retning, klåda
och inflammation. Åkomman botas genom
operation af samma slag som judarnas
omskärelse. - Paraphi’mosis ("spansk
krage") uppstår, då den för trånga förhuden
förts bakom ollonet och icke kan skjutas
tillbaka. In-snörningen bakom ollonet åstadkommer
en blod-stockning med stark ansvällning
af ollonet och fordrar hastig läkarhjälp.
L. Mbg.
Phi’neus, lat. Se Fineus.
Phi’ntias. Se D a m o n.
Phipps [fi’ps], engelsk adelssläkt. 1. Sir C o
n-st an t in e Ph., f. 1656, d. 1723, lordkansler
af Irland 1710-14, var en berömd jurist med
jakobi-tiska sympatier och blef särskildt
bemärkt som försvarsadvokat i rättegångarna mot
d :r Sacheverell (se d. o.) 1710 och biskop
Atterbury (se d. o.) 1722. - 2. HenryPh.,
l:e earl af Mulgrave, den föregåendes sonsons
son, politiker, f. 1755, d. 1831, deltog som
ung officer i kriget mot de nordamerikanska
kolonierna, var 1784-94 led. af underhuset,
fick 1794 som baron Mulgrave säte i öfverhuset
och var där Pitt d. y :s språkrör (liksom
eljest hans förtrogne rådgifvare) i militära
frågor. Ph. inkallades 1804 i kabinettet
som kansler för hertigdömet Lancaster, var
jan. 1805-febr. 1806 utrikesminister under Pitt
och 1807-10 förste amiralitetslord (i Portlands
och Percevals ministärer) samt deltog som sådan
väsentligen i organiserandet af expeditionerna
mot danska flottan (1807) och till Walcheren
(1810). I kabinettet satt Ph., som 1812 erhöll
earlvärdighet (af Mulgrave), kvar till 1820,
hvaraf till 1818 som generalfälttygmästare. Han
var strängt konservativ och en god debattör. -
3. ConstantineHenryPh., l:e markis af Normanby,
den föregåendes son, politiker och författare,
f. 1797, d. 1863, invaldes, nyss vorden
myndig, 1818 i underhuset, där han slöt sig
till liberalerna och uppträdde för en grundlig
parla-mentsreform och katolikernas emancipation,
hvilket nödgade honom att nedlägga det i
släktens ego varande mandatet. I underhuset
återinträdde Ph. 1822, slöt sig från 1826 till
Cannings politik, tog efter faderns död 1831
som lord Mulgrave säte i öfverhuset och var
1832-34 guvernör på Jamaica. 1834 fick han som
sigillbevarare säte i Melbournes första kabinett
och tillhörde 1835-39 dennes andra ministär
som lordlöjtnant på Irland. Genom en lugn och
rättvis styrelse bidrog han väsentligt till
ordningens upprättande på ön och belönades 1838
därför med markisvärdighet af Normanby. 1839
efterträdde han lord Glenelg som krigs- och
kolonialminister, erhöll i aug. s. å. i stället
inrikesministerportföljen och afgick med den
öfriga ministären i sept. 1841. Han var 1846-52
brittisk ambassadör i Paris, nödgades 1852 afgå
i samband med sin konflikt med Palmerston om
Louis Napoleons erkännande efter statskuppen
2 dec. 1851. Som Englands sändebud i Florens
1854-58 röjde han så starka österrikiska
sympatier, att han till sist återkallades. Som
författare gjorde han sig först bemärkt med
ett novellistiskt arbete, The english in Italy
(3 bd, 1825), och skref äfven några romaner med
ämnen från den engelska aristokra-
tiens lif (Mathilda, 1825; Yes and no,
1828; The contrast, 1832). Sina minnen från
februarirevolutionen i Paris 1848 framlade
hän i nå.gra 1857 publicerade dagboksutdrag,
A y e ar oj revolution, som invecklade
honom i häftig polemik med Louis Blanc. -
4. George Augustus C o n s t a n-t i n e
Ph., 2:e markis af Normanby, den föregåendes
son, f. 1819, d. 1890, bar 1831-38 titeln
viscount Normanby och därefter till faderns
död, 1863, titeln earl af Mulgrave. Han var
1847-58 (liberal) underhusledamot, 1858-63
viceguvernör öfver Nova Scotia, 1871-74 guvernör
i Queensland, 1874-79 på Nya Zeeland och 1879
-84 i Victoria samt vann på dessa viktiga
poster mycket erkännande. Home-rule-frågan
föranledde honom att 1886 bryta med
Gladstone och det liberala partiet.
1-4. V. S-g.
Phi’ppsia, bot. Se Catabrosa.
Phister, Joachim Ludvig, dansk skådespelare,
f. 23 maj 1807, d. 15 sept. 1896, intogs
1817 i k. teaterns dansskola och användes där
några år i gossroller. 1825 spelade han Den
pantsatte bondedreng med stort bifall och
blef k. skådespelare 1829 samt utvecklade
sig särskildt i återgifvandet af komiska
karaktärer. Framför allt glänste han i Holbergs
#erm’fc-roller och gaf (sedan 1851) äfven åt
Jeppe paa bjerget ett mästerligt utförande, men
hans mångsidiga begåfning löste därjämte vackra
uppgifter såväl i det nyare franska skådespelet
som i danska lustspel och vådeviller, detta
både i burleska och rörande roller. Ph. egde en
märklig förmåga att träffa det karakteristiska
i en roll, och hans outtröttliga flit samt
noggranna studium satte honom i stånd att
därefter till fulländning lämpa sitt yttre och
sin röst, på samma gång hans sällsynta minne
fasthöll hvarje detalj. Som Holbergframställare
hade han Lindgreen till lärare och öfverförde
traditionen till sin lärjunge Olaf Poulsen. Hans
goda sångröst kom honom också väl till pass
till och med i operor. Ph. uppträdde i icke
färre än 650 roller och holl sig intill det
sista i publikens gunst. Redan 1852 blef han
dan-nebrogsriddare, en för den tiden sällsynt
utmärkelse för en skådespelare, och fick 1861
titel af instruktör samt 1873, vid sin afgång
från teatern, af professor. Han var första gången
gift med A. öhlenschlägers dotter Charlotte
(f. 1811, d. 1835), som en kort tid utan framgång
uppträdde på sce-
nen. Hans tredje hustru, Louise Ph., f. P e-t er
sen (f. 1816, gift 1846, d. 1914), var däremot
i 60 år (1835-95) en ypperlig skådespelerska,
som med mycken humor och fin smak dels varierade
Ord, som saknas under Ph, torde sökas under F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
