Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phragmites, bot. - Phragmoceras, paleont. - Phrenicus - Phryganea, zool. Se Nattsländor - Phryganeidæ, zool. Se Nattsländor - Phrygia. Se Frygien - Phrygius, Sylvester Johannis - Phryne. Se Fryne - Phrynichus. 1. Forngrekiska författare. Se Frynikos - Phrynichus. 2. zool. Se Gisselskorpioner - Phrynidæ, zool. Se Gisselskorpioner - Phrynosoma, zool. Se Iguanidæ - Phrynus, zool. Se Gisselskorpioner - Ph. S. - Phthia, astron. - Phthiruis pubis, Flatlus, zool. Se Löss - Phthisis. Se Ftitis och Lungsot - Phulien. Se Franska Indo-Kina, sp. 1190 - Phull, Karl Ludwig August von - Phycis, zool. - Phycobrya, bot. Se Gyrophyceæ - Phycochromaceæ, bot. Se Myxophyceæ - Phycolichenes, bot. Se Lafvar, sp. 805 - Phycomyces, bot. Se Cell, fig. 5 - Phycomycetes, Fykomyceter, bot. - Phylarchus. Se Fylarchos - Phyllanthoideæ, bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Phragmoceras-Phyllanthoideæ
794
högväxta (ända till 8,5 m.) bland de i Sverige
förekommande gräsen. Bladen äro breda, något
blågröna, småaxen ccntimeterlånga, samlade i en
mycket rik och stor vippa, hvars färg till en
Vass (Phragmites communis): vippa, strå och blad.
början är mörkt brunviolett, men sedermera blir
gråglänsande genom de efter blomningen utväxande
blomhåren. Detta rätt ståtliga gräs växer
massvis i grunda vikar eller vid sjöstränder,
där bottnen är dyig. På berg- eller sandgrund
och i djupare vatten förekommer icke denna
"sjövass", som lämnar skydd och tillhåll för
fiskarna. "Vass-rören", de tämligen grofva, hårda
stråna, afskäras, då de nått full utveckling, och
torkas samt användas allmänt i under inredning
varande stenhus till att "röra", d. v. s. medelst
ståltråd fästa på murväggarna och taken, för
att kvarhålla "putsen", eller det murbruk,
med hvilket väggar och tak afputsas. Dylika rör
användas bl. a. äfven till "pinnar" i fågelburar,
till stålpennskaft samt till mattor, t. ex. för
betäckning af bänkfönster vid köld. Skördad
ung, lämnar bladvass ett rätt godt foder.
O. T. S. (G. L-m. II. J. Dft.)
Phragmo’ceras Bröd., paleont., böjda,
svagt koniska ortocerasformer med spring-
eller T-formad mynning och sifon nära
randen, vanligen på skalets konkava sida.
A. Ung.
Phrënicus (af grek. jre’nes, mellangärde),
en nerv för hvardera halfvan af mellangärdet,
ner-vus phrenicus, tar sitt ursprung från
tredje och fjärde segmenten af halsinärgen
och följer halskärlen ned till brösthålan.
J. E. J-n.
Phrygänea, zool. Se Nattsländor.
Phryganëidæ, zool. Se Nattsländor.
Phrjgia. Se Frygien.
Phry’gius, Sylvester Joh ann is, Göteborgs
förste kyrkoherde och superintendent, latinsk
skald och talare, f. 25 dec. 1572 i Kalmar,
d. 1628, student i Uppsala 1593, blef filos.
magister i Wittenberg 1602 och s. å. "poëta
cæsareo-laurea-tus", en då högt ansedd värdighet,
som visar, att
han dessförinnan med framgång uppträdt
som latinsk skald. Efter återkomsten blef
Ph. skolrektor i Linköping och "poenitentiarius",
hvilken befattning han 1610 utbytte mot
den af kyrkoherde i Sköfde, då stiftsstad i
hertig Johans hertigdöme. Med kyrkoherdesysslan
förenades 1612 (eller 1615) superintendenturen,
hvilken upphörde med hertigens död, 1618. Året
därpå förordnades Ph. till kyrkoherde i Göteborg
och 1620 till superintendent därstädes, med
Fässberg som prebende. Ph:s skrifter utgjordes af
strödda latinska poem och många predikningar. Han
utgaf äfven Agon regins, en berättelse om
Johan III :s dödsberedelse (1620) m. m.
-rn.*
Phryne. Se F ry n e.
Phrynichus. 1. Forngrekiska författare. Se
Frynikos. - 2. Zool. Se Gisselskorpioner.
Phrynidæ, zool. Se Gisselskorpioner.
Phryno’soma, zool. Se Iguanidæ.
Phrynus, zool. Se Gisselskorpioner.
Ph. S., förkortning för pharmacopæa suecica.
Phthia [ftia], astron., en af småplaneterna.
Phthirius pubis, F l ät l u s, zool. Se Löss.
Phthisis. Se F t isis och L u n g sot.
Phuüen. Se Franska Indo-Kina, sp. 1190.
Phull [föll], Karl Ludwig August von,
friherre, rysk generallöjtnant, f. 1757
i Württemberg, d. där 1826, ingick 1777 i
preussisk krigstjänst, som han lämnade af
missbelåtenhet, och blef 1806 generalmajor i
ryska armén. Han undervisade kejsar Alexander
i krigskonsten och vann snart dennes fulla
förtroende. Ph. var mycket beläst, men saknade
omdöme. Han utkonstruerade ett strategiskt
system, som han trots omständigheterna vid
alla tillfällen ville tillämpa, och som han
äfven tillämpade vid uppgörandet af planen
till försvarskriget mot Napoleon 1812, en plan,
som snart visade sig olycksbringande. Hastigt
återtåg blef slutligen enda räddningen. En storm
af ovilja bröt lös öfver honom, han bortkallades
från krigsskådeplatsen och måste öfver Sverige
fly till England. Efter krigets slut togs
han till nåder och blef 1814 rysk minister i
Haag. Han tog afsked 1821 och lämnade Ryssland.
C. O. N.
Phycis, zool. Se Bartelsläktet. Den hit hänvisade
fjällbrosmen är där omnämnd med namnet vanliga
barteln.
Phyco’brya, bot. Se Gyrophyceæ.
Phycochromäceæ, bot. SeMyxophyceæ.
Phycolichënes, bot. Se L a f v a r, sp. 805.
Phycomy’ces, bot. Se Cell, fig. 5.
Phycomycëtes, Fykomyceter, bot.,
klass bland svamparna, utmärkt af i
vegetativt stadium vanligen encelligt
mycelium. Könsfortplantningen är oogami eller
aplanogametbefruktning. Hit höra serierna
Oomycetes och Zygomycetes (se dessa ord).
G. lr-m.
Phyla’rchus. Se Fylarchos.
Phyllanthoideæ, bot., underfam, af
fam. Euphor-biaceæ, utmärkt däraf, att hvarje
fruktblad har 2 fröämnen och att mjölksaft
saknas. Hos underfam. Crotonoideæ har hvarje
fruktblad endast l fröämne, och mjölksaft finnes
hos de flesta. Till Ph. hör släktet Phyllanthus
med 500 träd, buskar och örter i tropiska och
subtropiska länder. Bladen sitta ofta med korta
skaft tvåsidigt på smala, raka gre-
Ord, som saknas under Ph, torde sökas under F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
