Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pikropodofyllin, farm. Se Podophyllum - Pikrosmin, miner. - Pikrotin, farm. Se Kockelkärnor - Pikrotoxin. Se Anamirta och Kockelkärnor - Piksborg - Piktank l. Trimtank, skpsb. - Pikter - Piktiska muren (Piktermuren) - Piktografi. Se Bildskrift, sp. 374 - Piktur - Pikul. Se Catty - Pikör, sportv. - Pil, bot. Se Salix - Pil, kigsv. o. jaktv. - Pila - Pilæ, Sjöbollar, bot. - Pilaff. Se Pilav - Pilar, Villa del, stad i Paraguay. Se Villa del Pilar - Pilaster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
869
Pikropodofyllin-Pilaster
870
Pikropodofyllin, farm. SePodophyllum.
Pikrosmin (af grek. pikro’s, bitter, och osmë,
lukt), miner., ett vattenhaltigt talkjordssilikat
af grågrön till lökgrön och svartgrön färg samt
föga hårdhet. Det ger vid påandning en bitter
lukt. Pikrosminet förekommer förmodligen som
omvandlingsprodukt i talkiga och kloritiska
bergarter i Tyrolen, Böhmen och Sachsen.
Ant. S j.*
Pikrotin, farm. Se Kockelkärnor.
Pikrotoxln (af grek. pikro’s, bitter, och
toxiko’n, gift). Se Anamirta och Kockelkärnor.
Pikrotoxinm, farm. Se Kockelkärnor.
Piksborg, fordom fäste på en ö i sjön Bolmen (se
d. o.), var under Kalmarunionen säte för fogden
i Sunnerbo härad och troligen uppbyggdt af någon
af släkten Pik. Slottet intogs och förstördes
af Berman 1434. Det har utgräfts af ingenjör
A. Friberg, hvarvid framgick, att byggnaderna
inom jordvallen varit af trä och förstörts af
eld. Fynden uppgingo till omkr. 2,400. Skild
från P. endast af en vattengraf låg Stallholmen,
längre bort Galgholmen.
Piktank l. Trimtank, skpsb., vattenbarlasttank,
belägen i för- eller akterskarpet af ett fartyg
och afsedd för reglering af fartygets trimning.
C. K. S.
Pikter (lat. picti, "de målade", "de tatuerade")
kallades af romarna de vilda stammar, som i
Kaledonien (Skottland) satte gränser för Roms
vapen. Några få bevarade ord af deras språk –
delvis ännu gåtor för forskarna – ha vanligen
tolkats som bevis för, att folket var af keltiska
stammen, men äfven andra hypoteser ha framställts
rörande deras ursprung. Rhys och Zimmer vilja ej
räkna dem till de indoeuropeiska folken (Rhys
anser dem för en af kelterna undanträngd och
småningom assimilerad urbefolkning, kanske
befryndad med ibererna). Gränsen för deras
utbredning var kejsar Hadrianus’ vall, emellan
Solway och Tyne. Då romarna i början af 400-talet
drogo sina trupper från Britannien, föllo
tygellösa skaror af pikter och skoter (som mot
slutet af samma årh. kommit öfver från Irland)
ödeläggande öfver britterna i södra delarna af
ön. Det var då britterna kallade angelsaxerna
till hjälp och i hårda strider trängde pikterna
tillbaka bortom de romerska vallarna. Äfven på
Irland och i Galloway omtalas pikter. Om det
rike de innehade i Skottland in på 800-talet
(till Kenneth Mac Alpines tid) se Skottland,
historia. Jfr Rhys, "Celtic Britain" (2:a
uppl. 1905), och en öfversikt öfver tvistefrågan
om pikternas ursprung i T. Rice Holmes’ "Cæsar’s
invasion of Britain" (1907).
Piktiska muren (Piktermuren), detsamma
som Hadrianus’ vall (se d. o.).
Piktografi. Se Bildskrift, sp. 374.
Piktur (lat. pictura, teckningskonst), handstil.
Pikul. Se Catty.
Pikör (fr. piqueur), sportv., den, som
under parforsjakt (se Jaktridning) närmast har hand om hundarna.
B. C-m.
Pil, bot. Se Salix.
Pil, krigsv. o. jaktv., det slags projektil, som
af-skjutes från det urgamla vapnet båge. Redan
under förhistoriska tider, liksom ännu hos
naturfolken, bestod pilen i regel af ett ända
till 1 m. långt, smäckert skaft af trä eller
rör, en af flinta, ben, koppar, brons eller järn
förfärdigad och oftast
med hullingar försedd spets samt en
med inskärning (för bågsträngen) försedd
befjädrad bakända ("nocken"). Befjädringen
(med fågelfjädrar eller gjord af trä eller
metall) afser att ge stadga åt pilens flykt
i luften; spetsens hullingar skola försvåra
pilens utdragande ur såret. De flesta folk
ha känt den lömska åtgärden att förgifta
pilspetsarna, så att äfven lindriga sår bli
dödande. Pilar bäras gärna samlade i ett
koger. Som krigssymbol har pilen spelat en roll
icke minst i den skandinaviska norden under
hednatiden, då bl. a. det stridbara manskapet
sammankallades till härnad genom kringsändandet
af en pil (fnod. örvarboð; jfr Budkafle). Två
korslagda pilar ingå i Dalarnas och Närkes vapen
(se bilder af dessa i bd 5, sp. 1140, och bd 20,
sp. 333). Jfr Båge 3, Bågskjutning och
Pilgift.
Pila, ett slags bollspel. Se Bollspel,
sp. 1015.
Pilæ, Ægagro’pilæ, S j ö b o 11 a r, bot.,
bollliknande bildningar, som flyta omkring
i hafvet (pilæ marinæ) eller sjöarna (pilæ
lacustres). Mest bekanta äro de ända till
barnhufvudstora, fasta gulaktiga bollar,
som träffas vid Medelhafvets kuster och som
uppstått af rester af stammen och bladen
af den där växande marina potamogetona-céen
Posidonia oceanica, hvilka genom vågrörelsen
blifvit tätt sammanväfda. Dessa användes förr
som läkemedel (mot struma). På liknande sätt
bildas i insjöar bollar af barr, mossrester
o. d. Hos flera alger, särskildt hos Cladophora,
undersläktet Æga-gropila, uppkomma till följd af
allsidig tillväxt liknande simmande sjöbollar,
som kunna bli fleråriga och uppnå en betydlig
storlek. Cl. L-m.
Pilaff. Se Pilav.
Pilar, Villa del, stad i Paraguay. Se
Villa del Pilar.
Pilaster (it. pilastro, af lat. pila,
pelare), en mur- eller väggpelare, som är
proportionerad enligt någon af de olika
pelarordningarnas regler och som har bas,
kapitäl, räffling o. s. v. utbildade i
öfverensstämmelse med motsvarande ordnings
kolonntyp (jfr Lisen). Pilastern springer
jämförelsevis obetydligt framför väggen i
förhållande till sin bredd. Den är i de allra
flesta fall endast ett ornament. En serie af
pilastrar (pilasterställning) med tillhörande
entablement eller arkivolter är det oftast
använda medlet att ge rytm åt en annars
oartikulerad väggyta (inre eller yttre) eller
att ge en liksom fastare takt och ordning åt en
eljest alltför virrig eller svag artikulering
af byggnadskroppen. Den dekorativa omfattningen
kring en fönster-, dörr- eller spisöppning
antar ofta formen af på ömse sidor om öppningen
stående pilastrar, som bära ett entablement
med eller utan fronton. Endast undantagsvis
representerar pilastern en konstruktivt
nödvändig murförtjockning; i dylika fall får
den i allmänhet ett starkare språng och öfvergår
mera till halfpelare. Jfr t. ex. fig. af Howard
castle å pl. XVII till art. Byggnadskonsten
samt fig. 26, 31 och 32 till art. Fönster.
I. G. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
