Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pillau - Pillauer tief. Se Frisches haff - Piller, farm. - Pillerbagge, zool. - Pillersdorf, Frans Xaver von - Pillesten, petrogr. Se Grönsandsten - Pillik, bot. Se Blad, fig. 4 h - Pillnitz - Pillon, François Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentliga sjöhamn. Navigationsskola,
realskola. Hafsbad. – P. var Königsbergs
uthamn redan 1626, när svenska flottan 26 juni
här kastade ankar, hvarefter den till hamnens
försvar anlagda skansen följande dag utan
svärdsslag gaf sig åt Gustaf Adolf. P. befästes
nu ytterligare först med en skans på Pillauudden
och en å andra sidan inloppet på Frische nehrungs
udde samt sedan äfven med ett kronverk n. v. om
P.-skansen och en stjärnskans på udden ö. härom,
allt i enlighet med ingenjör Thomes anvisning. I
april 1627 började P. blockeras af danzigarna,
men undsattes i maj af svenska flottan. Genom
stilleståndet i Altmark 1629 behöll Sverige den
viktiga hamnen, och 1631 började Pillauskansen
ombyggas och ett retranchement anläggas vid
"Pfundhaus". Dessa befästningar voro dock
ej slutförda, när P. jämte öfriga preussiska
hamnar i enlighet med fördraget i Stuhmsdorf
(1635) skulle afstås, hvarför deras raserande
anbefalldes; men mycket häraf hade dock ej
medhunnits, när P. i jan. 1636 öfverlämnades
till kurfursten af Brandenburg. 1725 blef
P. stad. 1807 försvarades fästningen tappert
mot fransmännen. 1812 öfverlämnades den åt
dessa under det ryska fälttåget, men gaf sig 6
febr. 1813 genom kapitulation åt ryssarna, som
genast återgåfvo den åt Preussen. Till skydd
för inloppet till Frisches haft ha preussarna
sedermera anlagt starka kustfort på ömse sidor
om Pillauer tief och flera utanverk åt landsidan.
L. W:son M.
Pillauer tief [tīf]. Se Frisches haff.
Piller (lat. pilula, eg. liten kula, dim. af
pila, boll), farm., en ofta begagnad form för
vissa läkemedels tillredning. Pillerna äro
små, runda kulor af en ärtas storlek eller
mindre (10–20 cg. i vikt), sammansatta af
ett eller flera verksamma medel, blandade med
arabiskt gummi, växtslem (pulver, som innehåller
sådant), någon sirap, tjockt extrakt eller annat
preparat, som kan åstadkomma en bildbar massa,
som sedan medelst en särskild pillerapparat
delas i föreskrifvet antal små delar, som
därefter antingen trillas mellan fingrarna,
tills de erhålla klotrund form, eller ock
medelst lämpliga apparater trillas eller
pressas till små kulor. För att de sålunda
beredda pillerna icke må klibba tillsammans
med hvarandra, beströs de med nikt eller något
pulver, t. ex. af lakritsrot, kanel, violrot
o. s. v., eller ock förses de med ett yttre
skyddande hölje (se nedan). Olika läkemedel
fordra olika bindemedel för att kunna bringas
i pillerform. För pulverformiga medel användes
något af de ofvan anförda. Gummihartser kunna
bilda pillermassa med tillhjälp af några droppar
sprit. Balsamer, som "venedisk terpentin",
perubalsam o. s. v., kunna medelst "hvit
magnesia" (magnesiumhydratokarbonat) fås i
lämplig form till pillerberedning. Pillerformen
nyttjas för illasmakande läkemedel, emedan de
kunna hastigt nedsväljas, så att smaken icke
eller föga förnimmes af den sjuke. Illaluktande
piller eller sådana, som man särskildt
önskar skydda, har man brukat öfverdraga med
tolubalsam, bladguld, bladsilfver, kakaomassa
eller socker. Äfven har man, för att skydda vissa
ämnen mot magsaftens inflytande eller tvärtom
skydda magen mot deras inverkan, omgifvit
dem med en massa, som ej upplöses i magsaft,
men väl i tarmvätskorna, t. ex. glutoid (lim,
behandladt med formaldehyd). Så behandlade piller kallas
tunntarmspiller. Små mängder af giftiga ämnen
(arsenik, stryknin o. s. v.), som skola ges i
pillerform, brukar man upplösa i minsta möjliga
mängd vatten eller sprit, hvilken lösning sedan
jämnare kan fördelas i pillermassan. Mycket
ofog drifves, i synnerhet i utlandet, med
åtskilliga pillersorter, vanligen laxerpiller,
hvilka tillverkas fabriksmässigt i stor skala
och utpuffas snart sagdt som universalmedel
(Morisons piller, Holloways piller m. fl.).
O. T. S. (C. G. S.)
Pillerbagge, zool., benämning på mumiebaggen
1. egypternas heliga skalbagge (se Ateuchus
sacer). Till hvad som uppgifvits om dess
lef-nadsvanor kan läggas, att de gödselbollar,
som honan af denna skalbagge, ofta med biträde
af en kamrat af samma kön, rullar och sedermera
ned-gräfver om våren, uteslutande äro afsedda
till föda åt skalbaggen själf. På hösten åter
nedbäres i en förut urholkad underjordisk kammare
det gödselförråd, i hvilket ägget skall anbringas
och hvilket skall tjäna larven till näring.
G- A-z.
PFIIersdorf, Frans Xaver von, friherre,
österrikisk statsman, f. 1786 i Brunn,
d. 1862, blef 1832 kansler i det förenade
statskansliet, var ingen vän af det metternichska
regeringssystemet och utsågs därför 20 mars
1848, efter dettas fall, till inrikesminister
samt 4 maj s. å. till ministerpresident. Han var
välmenande, men svag och gaf nästan i allt efter
för den revolutionära rörelsens fordringar. Det
oaktadt måste han 8 juli afträda, sedan han
nekat att aflägsna furst Windisch-Grätz från
öfverbefälet i Böhmen. Hans verksamhet som
minister och den hållning han sedermera intog
under septemberresningen s. å. blefvo efter
reaktionens seger 1849 underkastade ett slags
disciplinär undersökning, och P. förblef i
hofvets onåd till kort före sin död.
Pillesten, petrogr. Se Grönsandsten.
Pillik, bot. Se Blad, fig. 4 h.
Pillnitz, kungligt lustslott vid Elbe,
13 km. ofvanför Dresden, det sachsiska
hofvets vanliga sommarresidens, var i äldre
tider en borg, som kurfursten Johan Georg
IV 1693 köpte och skänkte åt sin mätress,
grefvinnan v. Kochlitz. August II gaf det åt
grefvinnan Cosel, men bebodde det själf senare
och tillbyggde detsamma. Efter en eldsvåda
1818 byggdes det nuv. praktfulla slottet. –
I P. förhandlade med hvarandra 1791 kejsar
Leopold II och konung Fredrik Vilhelm II af
Preussen, hvilka redan 25 juli s. å. afslutit
ett preliminärt fördrag. För att ställa den till
P. skyndande grefven af Artois (sedermera Karl
X af Frankrike) till freds uttalade monarkerna
den försäkran, den s. k. deklarationen i P. af
27 aug., att en väpnad inblandning i Frankrikes
inre politik skulle göras, så snart alla Europas
makter förklarade sig beredda därtill. Enär man
visste, att England icke var hågadt att medverka
vid ett dylikt företag, var uttalandet menlöst
nog, men så uppfattades det ej af de franske
revolutionsmännen, hvilka till följd af detsamma
tvärtom gjorde sig förtrogna med tanken på krig
mot Europa. – I P. afled prins Gustaf af Vasa
(1877).
Pillon [pijå’], Francois Thomas, fransk filosof,
f. 1830, har medarbetat i tidningar och
tidskrifter och varit en alsterrik filosofisk
författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
