Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piperin, kem. - Piperno - Pipe rolls. Se Exchequer - Pipe roll society. Se Exchequer - Piperonal, kem., tekn. - Piperska muren - Pipett - Pipfiskar, zool. - Pipfloka, bot. - Pipharsläktet, zool. - Piphas, veter. Se Has - Piphler - Pipi, Pipisel, idrottst. Se Kastlekar, sp. 1227 - Pipin. Se Pippin - Piplera. Se Krukmakarlera och Lera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
921
Piperno-Piplera
922
tokatekusyra (se d. o.). Piperin har
således sammansättningen CgHuN.CO.CuHgOj. P-
T. C. (H. E.)
Piperno [-pe’rnå], stad i italienska prov. Kom,
vid sydvästra foten af Volskerbergen, ej
långt från Pontinska träsken, vid järnvägen
Rom - Terracina. 7,604 inv. (1911) i
kommunen. Biskopssäte. Omkr. 2 km. nordligare
ligga ruiner, som man ansett tillhöra den
volskiska staden Privernum, men sannolikt låg
denna på den nuv. stadens plats. 4 km. s. ö. om
P. ligger klostret Fossanova, där Tomas från
Aquino dog 1274. - Efter staden P. uppkallas en
ljusgrå, porös trakytlava med mörkare flammor,
hvilken romarna nyttjade till byggnadssten. J-
F- N.
Pipe rolls [påYp råTi’ls]. Se Exchequer.
Pipe roll SOCiety [päi’p råü’l sosåYiti]. Se
Exchequer.
Piperonäl, kem., tekn., är ett i den flyktiga
oljan hos Spiræa ulmaria L. förekommande,
kristalliserande ämne,
som står kemiskt nära vanillin och på grund
af sin fina, om heliotrop erinrande lukt
äfven kallats heliotropin; det framställes
fabriksmässigt af hvit-peppar vid dennas
bearbetning för vinnande af piperin
samt numera väsentligen af safrol (se
S a s-safras). Piperonal uppges ha visat
feberned-sättande och antiseptiska verkningar,
men har ej fått någon medicinsk betydelse. Det
är ej giftigt. I organismen öfverföres den
i piperonylsyra, som öfvergår i urinen. Då
piperonal är en billig artikel, har den
fått stor användning i parfymindustrien.
C. G. S.
Piperska muren, restaurang på Kungsholmen
i Stockholm, har erhållit sitt namn efter
grefve Karl Fredrik Piper (se Piper 2), som
på 1730- och 1740-talen egde och bebyggde den
vid nuv. Scheelegatan belägna egendom, där
restaurangen ligger. Piper var ständig ordförande
i den ryktbara klubben "Awazu och Wallasis"
(se d. o.), som höll sina sammankomster hos
honom. Senare egare var Amarantorden, som upplät
festlokalerna åt äfven andra sällskap och 1807
sålde egendomen till Coldinuorden (se d. o.),
hvilken fortfarande innehar den. Egendomens
forna trädgård med sitt växthus, sina alléer,
grottor, bildstoder m. m. var på 1700-talet en
af Stockholms förnämsta lustparker och omgafs
af en hög stenmur, efter hvilken hela egendomen
uppkallades.
Pipe’tt (fr. pipette, dim. af pipe, pipa),
stick-häfvert, ett glasrör, som användes till
uppsugning och uppmätning af vätskor. Ofta äro
de på midten utvidgade till en vidare cylinder
eller kula och äro försedda med märken, hvilka
utvisa den vätskevo-
m
lym, som de kunna rymma (se fig.). Förutom
dessa pipetter, som endast tillåta af mätning
af en enda viss volym, begagnar man äfven
pipetter utan utvidgning, som äro indelade i
kubikcentimeter och eventuellt underafdelningar
och således möjliggöra uppmätning af godtyckliga
kvantiteter. De senare begagnas hufvudsakligen
för uppmätning af mindre vätskemängder (0,i-10
kbcm.). Pipetter äro oum-
bärliga redskap vid alla kemiska,
i synnerhet analytiska, arbeten.
H. E.
Pipfiskar, Fistularia L., zooZ., ett slags
stora, med våra spiggar besläktade fiskar från
de tropiska delarna af Atlanten och Indiska
hafvet, tillhörande fam. Fistulariidæ bland de
taggfeniga benfiskarna. De utmärkas genom långt
utdragen nos samt särskildt genom stjärtfenan,
hvars mellersta strålar äro förlängda till
ett pisksnärtlikt bihang, som stundom är lika
långt som kroppen. De äro strandfiskar, men för
öfrigt känner man föga om deras lefnadssätt. En
af de tre hithörande arterna har fått namnet
tobakspipan, F. tabacaria. Den blir omkr. l
m. lång; stjärtbihanget upptar omkr. hälften
af längden. P. lefde redan under eocenperioden.
R- L.*
Pipfloka, ’bot., namn på Pleurospermum
austria-cum.
Pipharsläktet, Lagomyoidæ (s. Ochotonidæ),
zool., hör till gnagarnas ordning (Glires),
underordningen Duplicidentata och däggdjurens
klass. öronen äro korta och rundade. Yttre svans
saknas. Benen äro korta, de bakre föga längre än
de främre. Nyckelbenen äro fullständiga. Bakre
ögonhålsutskott saknas. Kindtänderna äro 5 i
hvardera käkhalfvan, och i öfverkäken finnas
4 framtänder
Piphare.
(liksom hos hararna). Piphararna förekomma på
det inre Asiens höga berg, på ända till 4,000
m. höjd öfver hafvet, samt i norra Amerika;
endast en art förekommer i Europa, nämligen i
södra Ryssland. De vistas på klippiga, vilda
och gräsrika ställen i alpbäckarnas närhet,
än ensamma, än parvis, stundom i större mängd,
bo i klipp-rämnor eller små, af dem själfva
gräfda hålor samt gå i solnedgången ut att
söka sin föda. I volmar af 12-18 cm. höjd och
15-30 cm. tvärlinje, hvilka de stundom täcka med
breda blad, hopsamla de till vintern ansenliga
höforråd, som mongolerna under snörika vintrar
pläga uppsöka åt sina hästar och får. Familjen
representeras af det enda släktet pipharsläktet,
Lagomys OcJiotona med ungefär 18 arter. Mest
känd är fjällpipharen, L. alpinus, som till
sitt utseende påminner om marsvinet, men
har längre hufvud och ej så trubbig nos. Den
sträfva, korta och täta pälsen är ofvan rödgul,
svartspräcklig, på sidorna och framhalsen
roströd, på strupen gråaktig och undertill ljust
ockragul. Längden stiger till 25 cm. Djurets
hemland är Sibiriens och Kamtjatkas bergstrakter.
C. H. S.*
Piphas, veter. Se H a s.
Piphler, en sekt. Se K a tar e r, sp. 1263.
Pipi, Pip i sp el, idrottst. Se Kastlekar,
sp. 1227.
Pi’pin. Se Pippin.
Piplera. Se Krukmakarlera och Lera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
