Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ploug, Parmo Karl - Plovdiv. Se Filippopel - Ployering, krigsv. - Pluggskifling, bot. Se Paxillus - Plukenet, Leonard - Plum. - Plumage - Plumbaginaceæ, bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Plovdiv-Plumbaginaceæ
1090
Poul Ry t te r några s. k. "Atellaner",
uppsluppna studentkomedier, som grepo in i dagens
stridsfrågor och häfdade studentlifvet emot
såväl storborgarnas förnamnet som kälkborgarnas
inskränkthet. Två andra komedier i samma anda
uppfördes 1852 och 1861. 1839 var P. medlem
af den studentdeputation, som hos Kristian
VIII efter hans tronbestigning anhöll om
en fri författning. Han stod likaledes i
spetsen för den första studentfärden 1843 och
tog en viktig del i alla följande ända till
1875. Särskildt framträdande var hans tal i
Uppsala 1856, hvilket framkallade konung Oskars
svar på Drottningholm efter P:s hälsning som
studenternas ordförande. I maj 1841 blef han utan
föregående tidningsmannaverksamhet redaktör af
"Fædrelandet" (till okt. 1881) och förde de
följande åren oförfäradt, ofta hänsynslöst,
oppositionens talan i striden för politisk
frihet, Slesvigs danskhet och Nordens enhet
(se Fædrelandet). I marsrörelserna 1848 tog
han också lifligt del och var en af ledarna på
hippodrommötena (se d. o.) s. å., men skilde
sig kort därpå från radikalerna och ställde sig
på marsministärens sida, till hvars medlemmar
han kände sig synnerligt dragen. Likväl intog
han i den grundlagstiftande riksförsamlingen sin
plats bland de utprägladt frisinnade i valfrågan,
medan han snart därefter kom i skarp polemik med
"bondevännerna". Slesvigs delning gillades icke
af P. annat än som ett mindre ondt i jämförelse
med den påtänkta själfständigheten för Slesvig
mellan konungariket och Holstein. Han stred
ihärdigt mot helstaten 1852-54 och gick
endast motsträfvigt med på den gemensamma
författningen 1855; senare understödde han
ministären Hall, ehuru han ofta nog skarpt
kritiserade dess åtgärder och kräfde ett mera
energiskt uppträdande. 1854-57 var han medlem
af folketinget och 1859-90 af landstinget (till
18G6 vald för Fyn, senare för Köpenhamn). Kriget
1864, då Slesvig mistes och Sverige-Norges
hjälp uteblef, på hvilken P. säkert räknat -
han reste själf till Kristiania med regeringens
godkännande för att förhandla med Karl XV och
stortingets ledare -, var ett svårt slag för P.,
och han närmade sig sedan snart de konservative
i inrikespolitiken. Under de första åren var
han likväl ledare för landstingets moderata
grupp, men i den mån, som vänstern i folketinget
vardt mäktigare och häftigare i sin opposition,
öfvergick han till högern. 1873 bestred han öppet
krafvet på ett parlamentariskt styrelsesätt, för
hvilket han dittills stridt, och på studentmötet
i Uppsala 1875 uppmanade han studenterna
att hålla ihop emot den bondedemokrati, som
hotade att rycka till sig väldet i Nordens tre
länder. P. uppträdde häftigt mot Georg Brändes
1872 och hade 1880 en hård sammanstötning med
den litterära vänsterns ordförande. Ännu 1883
uttalade sig P. i en flygskrift, Vört forsvar
og vor jremtid, liksom förut mot Köpenhamns
befästande, men upphörde senare med sitt
motstånd af hänsyn till ministären Estrup,
och följande år var hans politiska uppträdande
i rak strid med hans mandoms gärning. Från
1884 var han vice talman i landstinget och
1884-93 ordförande i högerns valmansförening
i Köpenhamn. - P:s diktning gick jämsides med
hans politiska verksamhet och utfyllde denna,
så att man kan följa Danmarks häfder under 50
år i P:s dikter. Viser
Tryckt don 8 12 14
og vers (1846, forts. 1853), hans första samling,
ingår jämte senare dikter i Samlede digte (1862;
5:e uppl. 1876), hvarpå följde nya samlingar
1869 och 1883 samt Ejterladte digte (1895);
definitiv upplaga är Digte (2 bd, 1901), med
litterär karakteristik af E. von der Recke och
historiska upplysningar af P:s son. Innehållet
är tämligen brokigt, fast öfvervägande lyriskt:
efter studentsångerna följa fosterländska
dikter, i synnerhet från grundlags- och andra
fester; några af dessa ha blifvit verkliga
folksånger. Hans många minnesdikter öfver
historiska personligheter eller nyss af-lidna
samtida lysa ofta med ypperliga karakteristiker,
och åtskilliga tillfällighetsdikter, såsom
universitetskantaten 1879, äro i sitt slag
oupphunna. Af värde äro äfven romanser och
erotiska sonetter (till hans hustru) samt
Tidsdigte, där han uttalar sin dom öfver och
sina förhoppningar om folkets utveckling. 1868
kallades P. till filos. hedersdoktor vid
Lunds universitets jubelfest. Hans byst restes
1896 framför Studenterforeningens hus, och en
minnessten aftäcktes 1899 i hans födelsestad. Se
"C. P., hans liv og gjerning" I (1905), af hans
son, H o the r P. (f. 17 juli 1855, jur. kandidat
1880, kontorschef i ecklesiastikdepartementet
1909-14, kompositör och musikkritiker).
E. Ebg.
Plovdiv, bulg. Se F i l i p p o p e 1.
Ployering [plwajëring; af fr. ployer, hoplägga],
krigsv., kallas det sätt för kolonnbildning,
då af-delningarna från en utbredd formering,
t. ex. linje, ställa sig bakom hvarandra och
bakom en afdelning, som blir stillastående eller
helt obetydligt flyttar sig framåt. Formeringen
kan ske antingen på en flygelafdelning
eller på en eller två afdelningar i midten.
C. O. N.
Pluggskifling, bot. SePaxillus.
Plukenet [plõ’knit], Leonard, engelsk botanist,
f. 4 jan. 1642, d. 6 juli 1706 i Westminster, var
en af de flitigaste förlinnéska naturaliesamlarna
och författarna. Han praktiserade som läkare
i London, inrättade där en botanisk trädgård
och blef 1689 föreståndare för k. trädgården
vid Hampton Court med titeln "kunglig botanisk
professor". Hans efterlämnade verk innehålla
inemot 3,000 afbildningar ur växtriket, de
bära titlarna Phytographia (l-4, 1691-96),
Almagestum bota-nicum (1696) med en Mantissa
(1700), Amaltheum botanicum (1705). P:s
herbarium, som innehöll 8,000 växter,
skänktes af Sloane till British museum.
C. Lmn.
Plum., vid växtnamn förkortning för franske
botanisten Ch. P l u m i e r (se d. o.).
Plumage [plymäj], fr., plymasch (se under Plym).
Plumbaginaceæ, bot., växtfamilj, som bildar
den Primulales möjligen närstående serien
Plumbagi-nales. Blommorna äro aktinomorfa,
tvåkönade, femtåliga, kronan sambladig eller
fribladig, i knoppen vriden. Ståndarna
äro 5, motsatta kronflikarna och nedtill
med dem sammanvuxna (dock ej hos släktet
Plumbago). Frukten är nöt eller kapsel. Familjen
består af örter och halfbuskar med strödda,
ofta rosettställda, hela och helbräddade blad
utan stipler. På bladen sitta kalkafsöndrande
körtlar. De omkr. 260 arterna, fördelade på
10 släkten, äro utbredda i alla världsdelar
och zoner, företrädesvis vid kusterna och på
saltstäpperna. I
21 b. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
