Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polhelm. 1. Kristofer P., uppfinnare - Polhelm. 2. Gabriel P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polhems sluss. – För en ombyggnad af slussen i
Stockholm hade P. blifvit rådfrågad redan 1712,
men först 1744 afslöts ett kontrakt mellan honom
och staden om dess utförande (jfr fig. 3). Den
öfver 80 år gamle mannen utöfvade själf en tid
ledningen, särskildt vid den stora slusskistans
nedsänkande, men ombyggnadens afslutning fick
han öfverlämna åt sin son Gabriel. Äfven
för slussarna vid Hjälmaren och nya sådana
i Finland rådfrågades P. Bland hans många
andra byggnadsföretag kunna nämnas: bro öfver
Göta älf vid Rånnum, flottbroar enligt en af
honom uppfunnen konstruktion öfver Dalälfven
vid Husby och Skedevi, såg- och mudderverk,
tröskverk och tegelbruk för enskilda personer,
kedjebommar för afspärrning af sunden vid
Vaxholm m. m. Han uppgjorde vidare planer för
ett saltverk i Bohuslän, för ett upphalningsverk
för flottstationen i Stockholm, för ett myntverk
i Kassel (utfördt af hans son) samt modeller
och planer för ombyggnad och utvidgning af
fästningsverken i Landskrona.
P:s uppfinnarverksamhet är nära förbunden med
hans båda skapelser "laboratorium mechanicum"
och manufakturverket Stjärnsund. Med den
förra afsåg han dels en skola för utbildning
af lärjungar, dels ett laboratorium i modern
mening för praktiska och teoretiska försök,
dels en utställning af egna och andras
maskiner. Anslag för dess upprättande gafs
1697, och laboratoriet förlades först till
Stockholm, sedan till Falun. Efter understödets
indragning fördes modeller och verktyg till
Stjärnsund, där laboratoriet enligt Karl
XII:s befallning skulle återupprättas. Till
anstalten utgingo sedermera tillfälliga anslag,
som af riksens ständer reglerades sista gången
1739. Modellsamlingen flyttades 1748 åter till
Stockholm, förenades 1798 med Mekaniska skolan
och finnes nu i Tekniska högskolan, till hvilken
laboratorium mechanicum i viss mån kan betraktas
som förelöpare. Bland modeller, tillverkade i
laboratoriet, förtjänar särskildt att framhållas
en maskin, åtföljd af tabeller, för profning
af olika vattenhjul och vattenrännor, vattnets
kraft, hastighet och mängd. De resultat, som
vunnits, underkastade P. sedermera en granskning
i två uppsatser i Vet. akad:s handl. 1741
och 1742. – Stjärnsund fick privilegium af
Bergskollegium i maj 1700. I och genom detta
bruk ville P. åstadkomma en förädling af landets
råmaterial och en inhemsk industri. Under P:s
ledning uppväxte där också en industriell
mönsteranläggning af stor betydenhet, där
de kraftsparande maskinerna och fabrikaten
uppfyllde de högsta anspråk, som på den tiden
kunde uppställas. Bruket understöddes af Karl
XII med mångahanda förmåner, nådde en rik
blomstring, men gick vid midten af 1720-talet
tillbaka på grund af svåra arbetarförhållanden,
folkets ovilja mot maskiner och ekonomiska
svårigheter. Efter den stora branden 1737,
som förstörde värdefulla maskiner, modeller och
ritningar, var det hufvudsakligen urtillverkning,
som bedrefs där. Från Stjärnsund spreds öfver
landet en mängd olika sorters järn-, tenn- och
mässingsvaror, såsom klockor ("Stjärnsundsur"),
dyrkfria lås (Polhemslås, hvilkas idé ligger
till grund för alla moderna hänglås), tallrikar,
knifvar, gafflar, filar, spik m. m. Af de många
maskiner, alla af genial konstruktion, hvilka
P. uppfann och
som till en del kommo till användning vid
bruket, kunna nämnas: fräs för utskärning af
kugghjul, hammarverk för kärltillverkning med
universalkoppling eller s. k. Polhemsknut,
filhuggningsmaskin, maskiner för öfverskärning
af väfnader, tillverkning af band, tvättning af
ull, stickmaskin, strumpväfstol, klädespress,
tröskverk och hackelsemaskin. Den princip, som
ligger till grund för våra dagars automater,
återfinnes i hans "konstige tapp". På grund af
alla sina uppfinningar har han med rätta blifvit
kallad "den svenska mekanikens fader".
Äfven som teoretisk vetenskapsman och författare
intar P. ett framstående rum. Mångsidig
begåfning i förening med ett vidtfamnande
intresse förde honom in på de mest olikartade
områden af mänskligt vetande. Framför allt
rör sig hans vetenskapliga skriftställen på
de fält, som ha sammanhang med hans praktiska
arbeten, mekaniken, matematiken, fysiken
och teknologien, inom hvilka han äfven är en
föregångare, som lagt de praktiska problemen
under teoretisk diskussion. P. var äfven en af
de förste, som i vårt land började syssla med
ekonomisk-politiska frågor. I mångt och mycket
trädde han därvid i opposition mot de rådande
merkantilistiska åsikterna. I sina skrifter
af kosmologiskt innehåll är han en föregångare
till Emanuel Swedenborg. Äfven i en mängd andra
ämnen, medicin, filosofi, historia, religions-
och språkvetenskap och uppfostran, författade
P. värdefulla uppsatser. Af hans arbeten är dock
endast ett fåtal af trycket utgifvet. Bland
dem kunna nämnas Twenne betänkande, det förra
angående œconomien och commercen uti Swerige,
det senare öfwer segelfartens inrättande
emellan Stockholm och Giötheborg (1721),
Åtskillige allmänne hushålds förslag (1726),
Kort berättelse om de förnämsta mechaniska
inventioner (1729), P:s Patriotiska testamente
eller underrättelse om järn, stål, koppar,
mässing, tenn och bly för dem, som wilja begynna
manufacturer i dessa ämnen (utgafs 1761 af Lars
Salvius och försågs med en af Gabriel P. uppgjord
förteckning öfver P:s förnämsta inventioner
och verk). Det allra mesta af hans vetenskapliga
författarskap har dock stannat i manuskript. Hans
efterlämnade papper öfverlämnades 1878 till
Kungl. biblioteket af P:s dottersons sonson
K. A. Manderström. En förteckning öfver P:s
tryckta arbeten och en summarisk redogörelse
för hans handskrifter återfinnas i den af
Svenska teknologföreningen 1911 utgifna
minnesskriften. P. var en af de mest verksamme
korresponderande medlemmarna i det 1710 stiftade
Collegium curiosorum och blef den femte af de
i Vet. akad. invalde ledamöterna. Samma akademi
lät 1753 och Svenska akademien 1806 prägla en
minnespenning öfver P. En byst restes 1911 öfver
honom i Visby, som man förut ansett vara hans
födelseort. – Jfr "Chr. P. Minnesskrift utg. af
Svenska teknologföreningen" (1911), H. Rosman,
"P:s släkt och dess minnen på Gotland" (s. å.),
och "Chr. Polhem" (s. å.).
2. Gabriel P., den föregåendes son, mekaniker,
f. 11 febr. 1700 i Falun, d. 1 aug. 1772 i
Stockholm, studerade i Uppsala, blef stipendiat i
mekaniken under fadern (1716) och utbildades af
denne till en duglig medhjälpare, särskildt med
afseende på erforderliga ritningar. Han tog praktisk del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
