Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ponerinæ, zool. - Ponferrada - Pong, geogr. Se Kong - Pongauboskap, husdjurssk. - Poniatowski, berömd polsk familj - Poniatowski. 1. Stanislaw Ciolek, grefve P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1349
Ponevjesj-Poniatowski
1350
åsikt öfverensstämmer väl därmed, att gruppen
är förhärskande i Australien, de mest primitiva
djur-iorinernäs världsdel, där-också det i
flera afseenden ursprungligaste, fastän genom
2-ledad petiolus af-vikande ponerinsläktet
Myrmeria har sin hemort. För öfrigt förekomma
poneriner i alla världsdelar, de flesta dock
i tropiska länder. Deras samhällen äro i regel
jämförelsevis små, och skillnaden mellan honor
och arbetare är mindre än hos andra myror såväl i
fråga om kroppsbyggnaden som arbetsfördelningen
inom samhället. Bona äro gräfda i jorden och
äro enkelt inrättade, vanligen utan några i
ögonen fallande öfverbyggnader. Poneri-nerna
syssla ej med bladlöss, samla ej frön och äro
aldrig svampodlare. De äro rofdjur, som nära
sina larver med andra smådjur. Några lefva
företrädesvis af termiter; en art är känd för
att blott utse gråsuggor till byten. På grund
af ponerinernas rof-girighet har man försökt
öfverflytta en i Guatemala hemmahörande art,
Ectatomma tuberculatum, till Texas, i hopp att
denna myra skulle verksamt bidraga att bekämpa
en bomullsbuskarna förhärjande skadeinsekt. Dock
lär resultatet ej ha motsvarat förväntningarna. -
Storleken växlar mycket bland ponerinerna. Medan
arbetarna af några arter knappt uppnå en
längd af 3 mm., höra andra till de största
af alla myror. Sålunda bli arbetarna af den
brasilianska Dinoponera grandis mer än 30
mm. långa. Föga mindre (25 mm.) äro arbetarna
af den australiska Myrmecia jorficata, i sitt
hemland känd under namnet svarta bulldoggsmy-r a
n. Denna myra uppges icke blott sätta sig till
häftigt motvärn, då den oroas i sitt bo, utan
äfven förfölja den vikande angriparen åtskilliga
meter från boet. Dess fruktansvärdt långa gadd
är också högst respektinjagande. En stor ponerin
från Guyana, Paraponera clavata, är likaledes
fruktad för sina i hög grad smärtsamma styng,
som t. o. m. lära kunna medföra allvarsamma
följder. - Yissa poneriner med långa och smala,
vid basen tätt hopstående mandibler, särskildt
af släktena O don-
Hanne, arbetare och arbetarlik hona af Leptogenys
elongata. (l1 j a gg nat. storl.)
tomachus, AnocheCus och HarpegnatUus, ha väckt
uppmärksamhet för sin egendomliga förmåga att
hoppa med mandiblernas tillhjälp. Dessa utspärras
därvid i rät vinkel mot kroppen för att därefter,
vid beröringen med något fast föremål, slå
ihop med sådan styrka, att myran slungas ett
långt stycke
baklänges och sålunda undflyr sin
fiende. Särskildt den indiska Harpegnolhus
cruentatus uppges på detta sätt kunna
hoppa ända till närmare en half meter. -
Af underfamiljens mer än 400 arter har ingen
träffats i Sverige. Ett fåtal förekommer i
södra Europa, och en, Ponera punctatissima, är
funnen så långt norr ut som i England. Släktet
Ponera är af intresse bl. a. därför, att flera
arters hannar äro vinglösa och alldeles lika
arbetarna. Vinglösa och arbetarlika honor finnas
likaledes hos vissa arter af Ponera och Anochetus
samt hos det vidt utbredda släktet Leptogenys
(se fig.), där sådana honor t. o. m. tyckas
ha fullständigt ersatt de vingade (jfr Myror).
G. A-z.
Ponevjes], stad i ryska guv. Kovno, id
Nje-rnens biflod Nevjasja och järnvägen
mellan Düna-burg och Libau 14,625
inv. (1903), hvaraf 1/3 judar. Realskola,
lärarseminarium och flera fabriker.
(J. F. N.)
Ponferrada [pånf erra’da], stad i spanska
prov. Leon (Gamla Kastilien). 7,188
inv. (1900). Svaf-velkällor med badanstalt.
J. F. N.
Pong, geogr. Se K o n g.
Po’ngauboskap, husdjurssk., en med
Pinzgaura-sen närbesläktad, men mera
mörkfärgad nötkreatursras i Österrike.
H- F-
Poniato’wski, berömd polsk familj, anses
härstamma från det lombärdiska grefvehuset
Torelli. 1569 rymde en medlem af detta hus,
Pomponio Torelli, markis af Montechiarugulo,
till Polen och erhöll där infödingsrätt. Ett
århundrade senare skall hans sonson, Giuseppe
Torelli, ha ändrat sitt italienska namn till
dess polska motsvarighet C i o t e k och
efter giftermål med en dotter till Albert
af Poniatowski -därtill lagt namnet P. (jfr
Szymanow-ski, "Poniatowscy", 1880). Säkert
synes emellertid vara, att 1. Stanislaw Ciolek,
grefve P., grundläggaren af namnets glans,
f. 1676, d. 1762, varit naturlig son till en
prins Sapieha och genom adoption vunnit namnet
P. Han spelade en betydande roll i Karl XII:s
historia. Redan 1702, under Karl XII:s tåg
mot Warschau, gick han öfver på Sveriges sida
och förenade trofast sitt öde med den svenske
konungens. Han följde honom till Poltava och
Bender och vann hans förtroende, dit vägen ej
var så lätt. Hans handskrifna skildring af sina
öden med Karl XII, hvilken förvaras i Krakaus
Czartoryska-bibliotek, är, efter H. Hjärncs
afskrift, refererad i "Hist. tidskrift",
1890. P. var ock en ovanlig man, lika djärf i
underhandlingar som på slagfältet, men med en
fulländad diplomats smidighet att lämpa sig efter
karaktärer och förhållanden. Som Karls sändebud
infann han sig vid turkiska hofvet. Mot Rysslands
guld och ränker ställde han harems intriger;
och det var han, som förmådde sultanen att draga
svärdet emot Ryssland (1711), liksom han senare,
då Karl XII:s förhoppningar på detta krig gäckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
