Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porson, Richard - Porsvampar, bot. Se Polyporaceæ - Port - Port, skpsb. - Porta - Porta, Baccio della
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1405
Porsvampar-Porta
1406
P. egnade sig mest åt de grekiske tragikerna
och Aristofanes, Athenaios samt lexikograferna
Snidas, Hesychios och Fotios. Han utgaf
Aischylos (1795 och 1806), Euripides’
"Hekabe", "Orestes", "Foi-nissai" och "Medeia"
(1797-1801; flera uppl.) m. m. Som emendator
och konjekturalkritiker har han ej uppnåtts af
många, och äfven om utredande af lagarna för
den grekiska metriken inlade han förtjänst. De
i England brukliga grekiska trycktyperna äro
skurna efter hans anvisning. Efter P :s död
utgåfvos bl. a. hans Träets and miscellaneous
criticisms (1815), "Photii lexicon" (1822),
Notæ in Suidam (1834) och "Correspondenee"
(1867). Jfr Barker, "Porsoniana" (1852), och
J. Watson, "Life of R. P." (1861). Porsvampar,
bot. SePolyporaceæ. Port [på’t], eng., fr. port
[par], it. porto (af lat. po’rtus], hamn.
Port (lat. po’rta, öppning, port), zkpsb.,
namn på åtskilliga i ett fartygs sidor för olika
ändamål anbragta större öppningar. - Fallrepsport
är den öppning i fartygets reling eller brädgång,
utanför hvilken fallrepstrappan (se d. o.) eller
fallrepsstegen å fartygssidan är anbragt. -
Lastportar äro dels sådana i fartygets sidor
eller relingar upptagna större öppningar, genom
hvilka mera skrymmande fraktgods transporteras
in på eller ut ifrån fartyget, dels sådana i
fartygets sidor, bog eller låring befintliga
mindre öppningar, genom hvilka last af viss
beskaffenhet, såsom balkar, plankor, bräder,
stångjärn o. d., kan transporteras direkt in i
eller ut från lastrummet, utan att tagas genom de
i däcken anbragta lastluckorna. - Om dockportar
se Docka 5 och om k a-n o n p o r t a r se
d. o. Se vidare Portal. J. W. B.* Po’rta, lat.,
öppning, port. Porta [på’rta], Baccio della,
italiensk målare af florentinska skolan, hette
eg. Bartolommeo Pagholo del Fattorino, men är
mest känd under sitt munknamn, Fra Bartolommeo,
f. 1472 i Florens, d. 31 okt. 1517, var son till
en fattig forman och fick sitt först anförda
namn däraf, att faderns bostad var belägen
nära stadsporten. Han blef lärjunge 1481 till
Cosimo Roselli och hade till kamrat Ma-riotto
Albertinelli, med hvilken han senare en längre
tid samarbetade. På 1490-talet greps
han af Savonarolas predikningar och blef en af
hans ifrigaste anhängare. Sedan reformatorn
1498 blifvit bränd, blef P. 1500 enligt ett
gifvet löfte dominikanmunk, men återtog 1504
penseln och ledde i klostret San Marco (Florens)
en ateljé, där Albertinelli var hans medarbetare
1509-12. Han gjorde några resor till Venezia och
Rom samt tillbragte några af de sista somrarna
för hälsans skull i ordens landhospital, klostret
Pian di Mugnone (vid Fiesole). - P. var en af
den italienska konstens stormän. De samtida,
som starkast inverkat på honom, voro Perugino,
i känslouppfattningen och
kompositionen, och Lionardo da Vinci, i afseende
på formgifning och teknik; men innehållet
är en produkt af honom själf. Emellertid var
hans ämneskrets inskränkt. Han skildrade icke
det nakna, med undantag af små änglafigurer
("putti"), och han hade ingen dramatisk begåfning
samt målade ej heller större cykler, endast lugna
andaktsbilder, men de äro lefvande uttryck af
hans innerliga tro. Hvad formen beträffar, äro
hans draperier berömda - han gäller också som
uppfinnare af "mannekängen". Men särskildt är
han berömd för sin kolorit, åstadkommen genom
utbyte af temperafär-gen mot oljefärgen: han
är den florentinska konstens förste kolorist
och har till och med i detta afseende haft
det största inflytande på den unge Rafael
under dennes studier. - Man urskiljer i hans
verksamhet 3 perioder. Den första omfattar
tiden före hans inträde i klostret (1500). Hans
hufvudarbete under denna tid är hans enda stora
komposition, en 1498-99 målad fresk, Yttersta
domen (i S. Maria Nuova, Florens), som genom
sin högst upp tronande halfkrets af helgon blef
förebild för Rafael i S. Severo-fresken (1505)
och i öfre delen af hans "Disputa" (1508). -
Andra perioden, som börjar först 1504, varade
till 1512, då kamratskapet med Albertinelli
upplöstes. Af hans arbeten under denna tid må
påpekas hans första tafla efter af brottet,
S. Bernhards vision (i Florens’ akademi) samt
ett par bilder i Lucca, Gud fader tillbedd a]
Maria Magdalena och Katarina aj Siena (i dess
galleri) och Madonna med helgon (i dess dom),
bägge målade 1509 under inflytande af resan till
Venezia. För öfrigt skiljas hans verk under denna
period i sådana, som han utförde i kompaniskåp
med Albertinelli, ofta signerade med två i
Kristus nedtagen från korset, oljemålning af
Fra Bartolommeo. (Florens.)
hvarandra sammanslingrade ringar jämte korset
(ett sådant gemensamt arbete, men utan signering,
är Marias himmelsfärd, i Berlin), och dem, som
han ensam utfört, såsom S. Katarinas förmälning
(1511; i Louvre, Paris). Till samma tid hör ock
en del fresker i klostret S. Marco. - Tredje
perioden omfattar hans få återstående lefnadsår,
1512 -17, tiden för hans högsta utveckling,
särskildt i altartaflorna. Han gjorde i början
af denna period en resa till Rom, och inflytandet
däraf visar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
