Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porto Praia l. Villa da Praia - Porto-Riche, Georges - Porto Rico - Porto San Giorgio. Se Fermo - Porto Santo - Porto Torres - Porto Vecchio - Portovenere - Portoviejo. Se Manabi - Port Patrick - Port Phillip bay - Port Pirie - Portproselyter. Se Proselyt - Portrait parlé - Port Refuge. Se Keeling-öarna - Port Républicain. Se Port-ay-Prince - Port Richmond - Port Royal - Port-Royal l. Port-Royal des Champs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västra Afrika. Omkr. 12,000
inv. Biskopssäte. Meteorologiskt observatorium.
(J. F. N.)
Porto-Riche [pårtåri’ʃ], Georges, fransk
dramatiker, f. 1849 i Bordeaux af italienska
föräldrar, vardt 1906 bibliotekarie vid
Arsenalen. P. debuterade 1872 med diktsamlingen
Prima verba, men öfvergick till dramatiken med
Le vertige (1873) och Un drame sous Philippe
II (1875). La chance de Françoise (1889)
och L’infidèle (1890) gjorde stor lycka, och
med Amoureuse (1894) tillhörde han landets
berömdaste dramaturger. Le passé (1898) och
Les Malfilâtre (1904) ha befäst hans anseende
som lidelsens skald bland de samtida franske
teaterförfattarna. En del af hans stycken är
samlad i Théâtre d’amour (1898).
Porto Rico [pårtå ri’kå], den numera officiella
formen af namnet Puerto Rico (se Puerto).
Porto San Giorgio [på’rtå san djå’rdjiå]. Se
Fermo.
Porto Santo [på’rto sö’to], portugisisk
ö i Atlantiska hafvet, 55 km. n. ö. om
Madeira. 44 kvkm. 2,311 inv. (1900). Den
består af två intill 500 m. höga
vulkangrupper, skilda af en sandig slätt.
J. F. N.
Porto Torres [på’rtå tå’rres], hamnstad på
norra kusten af Sardinien, 19 km. n. v. om
Sassari. 5,316 inv. (1911). Ruiner af den
romerska staden Turris Libisonis, antagligen
anlagd af Julius Cæsar och på Plinius’ tid den
enda kolonien på ön.
Porto Vecchio [på’rtå ve’kkiå], hamnstad på
sydöstra kusten af ön Corsica, vid en rymlig vik,
som bildar öns bästa hamn. 1,475 inv. (1901).
Portovenere [pårtå-], i forntiden och
medeltiden Portus Veneris, hamnstad uti
italienska prov. Genua, ligger terrassformigt
på halfön v. om Speziaviken, omgifven af
framskjutna verk till sjöfästningen Spezia. 5,720
inv. (1911). Högt öfver staden, måhända på
samma plats som det antika Venustemplet, ligga
ruinerna af den af svart och hvit marmor byggda
kyrkan S. Pietro, hvarifrån man har en präktig
utsikt öfver Rivieran och ända till Corsica.
(J. F. N.)
Portoviejo [pårtåviēʃå]. Se Manabi.
Port Patrick [på’t pä’trik], fiskarby
och hafsbad i skotska grefsk. Wigtown,
på halfön Galloway, vid Nordkanalen. 1,097
inv. (1911). Underhafskabel därifrån till det
33 km. aflägsna Irland (Donaghadee).
Port Phillip bay [på’t fi’lip bei’], vik på
Australiens sydkust, i Victoria, 70 km. lång
i ö. och v., 60 km. i n. och s., med en
ytvidd af 2,100 kvkm., tillgänglig genom en
3,660 m. bred mynning mellan Point Nepean
och Point Lonsdale. På östra sidan af viken
ligga flera af Melbournes förstäder: Sorrento,
Mornington, Frankston, Carrum, Mordialloc,
Redcliff, Brighton och S:t Kilda, längst in, vid
Hobson’s bay, i hvilken Yarrafloden faller ut,
Port Melbourne och Williamstown och på västra
sidan Geelong och Queenscliff. Vid mynningen
ligga starka batterier. Viken upptäcktes 1802
af löjtnant Murray och uppkallades efter Nya
Syd-Wales’ förste guvernör. Kolonien Victoria
kallades ursprungligen distriktet Port Phillip.
Port Pirie [på’t piə’rī], hamnstad i
Syd-Australien, vid inre delen af Spencer’s
golf. 7,968 inv. (1911; som kommun 9,385). Det
är genom järnväg förenadt med Broken hill (se
d. o.), hvars
silfvermalm nedsmältes i och exporteras från P.,
som äfven har export af hvete, ull m. m.
J. F. N.
Portproselyter. Se Proselyt.
Portrait parlé [pårträparlē], fr., "porträtt i
ord", muntligt porträtt, ett signalementssystem
till identifiering af brottslingar. Se
Bertillon 3.
Port Refuge [på’t re’fjōdʃ]. Se Keeling-öarna.
Port Républicain [pår repyblikä’]. Se
Port-au-Prince.
Port Richmond [på’t ri’tʃmənd],
stad på norra kusten af Staten island,
nedanför New York, till hvars stadsområde
(Richmond borough) det sedan 1898 hör.
J. F. N.
Port Royal. 1. [på’t råi’əl] Stad på södra
kusten af ön Jamaica, belägen ytterst på en
15 km. lång landtunga, som i söder begränsar
Kingstons hamn. Omkr. 7,000 inv. P. är mycket
starkt befäst och hufvudstation för den engelska
flottan i Västindien. – 2. [på’t råiəl]
Utmärkt hamn på kusten af nordamerikanska
staten Syd-Carolina, tillgänglig för stora
skepp, försedd med torrdocka och skyddad genom
två fort. Vinterkurort. – 3. [pår rωaja’l]
Fordom namn på staden Annapolis (se d. o. 2)
i Nova Scotia.
1–3. J. F. N.
Port-Royal l. Port-Royal des Champs [pår rωaja’l
dä ʃã’], ryktbart cistercienskloster, af hvilket
obetydliga lämningar finnas omkr. 13 km. s. v. om
Versailles. Det anlades 1204 af Mathieu de
Montmorency-Marlys hustru under mannens frånvaro
i fjärde korståget och erhöll under sina första
år flera privilegier. Frånsedt de ryktbara
reformer, som dess abbedissa, Mère Angélique
(se Arnauld 2), där 1608 började genomföra,
erbjuder klostrets historia föga allmänt intresse
förr än omkr. 10 år efter anläggandet (1625)
af en filial i förstaden S:t Jacques i Paris, då
klostret kom under inflytande af J. Duvergier de
Hauranne (se denne), abbé i S:t Cyran, Jansenius’
vän och ledaren af den antijesuitiska rörelsen
i Frankrike. Hans religiösa åsikter spridde
sig hastigt bland nunnorna i filialen i Paris
samt bland familjen Arnaulds släktingar och
vänner, och det var under hans inflytande,
som Antoine le Maltre (1608–58), en systerson
till Mère Angélique, 1637 beslöt att försaka
sina lysande framtidsutsikter som advokat och
draga sig tillbaka från världen. Han tog sin
bostad i P., som efter nunnornas flyttning
till Paris stått obebodt, och 1638 ditflyttade
hans yngre bröder Simon de Séricourt (1611–58)
och Louis Isaac (1613–84), bättre känd under
sitt antagna namn de Sacy. Åtskilliga andra
liktänkande vänner tillkommo, så att antalet
af "les solitaires de P." 1646 stigit till 12,
oberäknadt tillfälliga besökande, såsom Pascal
o. a. Nästan från början af sin vistelse där
sökte le Maître förverkliga sin fångne mästare
Saint-Cyrans idéer och egnade en betydlig del
af sin tid åt ungdomens undervisning enligt
modern individualistisk och vetenskapligt
grundad metod. Antalet lärjungar och lärare
växte, bl. a. ditkom Pascals högtbegåfvade,
svärmiskt fromma syster Jacqueline (d. 1661),
och de s. k. "Petites écoles", som de blygsamt
kallades, omkring de båda klostren vid Versailles
och i Paris, dit adelns förnämsta familjer sände
sina barn, spredo en oförgätlig glans öfver
P. En lika varaktig minnesvård reste sig dessa
"solitaires" i de utmärkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
