Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtt - Porträttera - Porträttobjektiv, fotogr. Se Fotografi - Port Said - Portschäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1437
Porträttera-Portschäs
1438
leri framträder i Holland från och med
1500-talet: korporationsporträttet
med ursprung i altartaflor-nas
s. k. stiftarbilder. Skytteföreningarnas och
de fromma stiftelsernas styresmän ("regenter")
i de holländska städerna plägade från och
med 1500-talets förra hälft låta samfälldt
föreviga sig på omfångsrika dukar. Sin
fullkomning når detta slag af gruppbilder
i Haarlem under 1600-talets förra hälft
genom Frans Hals d. ä., äfven i sina ensamma
porträtt en oupphunnen mästare i tolkandet
af det ögonblickliga. Kembrandt ger sig i
den s. k. "Nattvakten" djärft i kast med
den olösliga uppgiften att förena den fritt
skapande historiemålningen med porträttets nyktra
exakthet. I "Syn-dikerna" 1. "Staalmeesters"
ger han en underbar förhärligande lösning af
"regentstycket". Och i enskilda porträtt
af män och kvinnor tolkar han det själiska
uttrycket med gripande innerlighet. Vid sidan
af dessa stormän och delvis under deras»
påverkan arbetade i Holland ett otal gedigna
och kunniga porträttmålare. I större omfång
eller bättre i genomsnitt har intet släkte gått
till eftervärlden genom konsten än 1600-talets
holländare. Samtidigt med den borgerliga
republiken fann koimngadömet af Guds nåde sina
yppersta förhärli-gare inom porträttkonsten. I
Spanien utvecklade Velasquez ett enastående
mästerskap i lösandet af den enformiga uppgiften
att sakligt och värdigt af bilda Filip IV och
hans omgifning. Psykologiskt djup, stilfull
teckning och förfinad färgbehandling ställa den
spanske målaren i främsta ledet af alla tiders
porträttörer. Motsvarande plats vid Karl I:s hof
i England intogs af flamländaren A. van Dyck, som
trots sin rika begåfning kom att i alltför hög
grad offra åt den konventionella elegansen. Inom
1600-talets franska porträttmåleri representerar
Philippe de Champaigne den stränga och
psykologiskt fördjupade riktningen, medan
Ludvig XIV:s hofmålare Hyacinthe Kigaud i sina
braskande paradporträtt uttrycker absolutismens
anda. Under det följande århundradet har
Frankrike att uppvisa en porträttkonst full
af eld och flyktig elegans som hos Nattier,
men äfven af uddig och klarvaken iakttagelse
som hos pastellmålaren La Tour. Samtidigt
blomstrar i England och Holland ett lysande
porträttmåleri, delvis anslutande sig till äldre
mästare, venezianerna, Rembrandt, van Dyck,
delvis mera i tidehvarfvets egen stil med mjukt
färgskimmer och svärmisk förfining. Den första
riktningen har sin målsman i Reynolds, den senare
i Gainsborough och Eomney. Reynolds har särskildt
skildrat sin tids betydande män, krigare,
lärde och skalder, Gainsborough är framför
allt en utsökt kvinnopsykolog. Anmärkningsvärd
är landskapsstämningens roll i det engelska
porträttet, hvars uppfattning i många afseenden
röjer annalkandet af en ny tid. 1800-talets
porträttmåleri inledes af Louis Davids strängt
klassiska och samtidigt borgerligt rättframma
stil, i Frankrike fortsatt af Ingres och
Chassériau. Porträttet genomlefver sedan alla det
moderna måleriets skiftande öden - Delacroix’
romantik, Manets impressionism, van Goghs
expressionism, samtidigt som ett ofta utmärkt,
mera objektivt och traditionellt porträttmåleri
fortlefver med goda representanter i synnerhet
i England. - Det svenska porträttets historia
börjar med Vasatidens af främlingar utförda
konterfej;
har att anteckna korta gästbesök vid 1600-talets
midt af goda utlänningar, Bourdon, Beck, Wuchters
och når sin första glanstid med Ehrenstrahl
och hans skola, David von Krafft särskildt att
nämna. 1700-talets svenska porträttkonst är att
betrakta som en utgrening från den franska -
Lundberg, Roslin, Pilo, Lorens Pasch d. y. -,
ända till dess K. F. von Breda vid 1700-talets
slut öfverför engelska intryck. Per Krafft
d. y. är hos oss målsmannen för Davids riktning
under ett skede, hvars värdefullaste skapelser
inom området i öfrigt äro 0. Södermarks prosaiskt
gedigna bilder. Düsseldorfs-skedet i vårt måleri
har att uppvisa en nobel porträttmålare med
fransk skolning, Uno Troili. Den nya Parissvenska
målargenerationen egde inom sina led porträttörer
sådana som den ögonblicket fångande Anders Zorn,
den fint analyserande Richard Bergh och den
intensivt skildrande Ernst Josephson.
Under porträttmåleriets långa utveckling sedan
1300-talet har ej blott den psykologiska
uppfattningen växlat med tiderna, utan
äfven porträttframställningens yttre former,
bildformatet, figurens inplacering inom bildytan,
händernas åtbörder o. s. v. Ett studium af
porträttmåleriets historia blir därför ur
kulturhistorisk och konstnärlig synpunkt
af högsta intresse. I och med det målade
porträttets tilltagande betydelse förlorar det
skulp-turella mer och mer sin ursprungliga
ledarställning. Bildhuggarkonsten anlitas i
nyare tider framför allt för åstadkommandet af
monumentala åminnelsebilder, men såväl barocken
och rokokon som 1800-talet ha dock gett upphof
äfven till intim porträttplastik - namn som
Bernini, Algardi, Houdon, Sergel, Carpeaux böra i
detta sammanhang hållas i minne. Se J. Collier,
"The art of portrait pain-ting" (1905), och
A. Romdahl, "Ur porträttmåleriets historia"
(1907). A. L. E.
Porträttera, afbilda, afmåla (personer),
göra ett porträtt af. - P o r t r ä 11 o r,
porträttmålare.
Porträttobjektiv, fotogr. Se Fotografi.
Port Said [på’t-säi’d], en 1859 anlagd hamnstad
i Nedre Egypten, bildande guvernementet P. (4
kvkm., 49,884 inv. 1907), på västra sidan af
Sues-kanalens norra mynning, på en låg, smal,
trädlös landremsa, som skiljer Mensalesjön från
Medelhaf-vet och höjts genom utdikning i sjön
och utgräfningar i hamnen. Gatorna äro breda och
regelbundna, husen mest byggda på pålar. Staden,
som länge var utan direkt förbindelse med det
inre Egypten, var hufvudsakligen en kolstation,
den största i världen, och fullständigt beroende
af kanaltrafiken, men sedan järnväg 1904 byggts
till Kairo, har den blifvit utförselhamn för
en stor del af Egyptens produkter, i synnerhet
bomull, och som handelsstad börjat tafla med
Alexandria. Den yttre hamnen är bildad af
kanalens ändpirer (på den västra står sedan
1899 en staty af Lesseps), den inre bestod från
början af tre dockor på västra sidan, men 1903-09
fördubblades hamnens utrymme genom byggandet af
nya dockor äfven på östra sidan och förstoring af
de västra, hvarjämte en flytdocka och patentslip
tillkommit, allt genom kanalbolaget, som är
egare till hamnen.
Portschäs (fr. porte-chaise), ett franskt ord,
som betyder en bärstols bärare (af porter,
bära, och chaise, stol), men som i Tyskland och
Sverige öfvergått att betyda själfva bärstolen
(fr. chaise å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
