Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiumemanation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Radiumemanation
890
äfven funnit användning vid andra hudåkommor,
särskildt vid vissa eksem; dock torde här
röntgenbehandlingen i regel vara öfverlägsen.
Vid emanationsterapien tillföres organismen den
af radium alstrade gasformiga kropp, som benämnes
"emanation" (se ofvan och Radiumema-n a tion). En
liknande emanation af ges äfven af "aktinium x" och
"thorium x".
I terapeutiskt syfte tillföres radiumemanationen
kroppen genom inandningsluften, genom huden -
i badform - eller genom matsmältningskanalen, i
form af "radiumvatten". Dessutom kan tillförseln
ske genom insprutning af emanationshaltigt vatten
under huden eller inom muskulaturen. Emanatio-nen
från thorium-x tillföres, utom på de nämnda sätten,
äfven genom insprutning i blodbanan, genom en ven, af
modersubstansen, thorium-x. Inandningen af emanationen
sker antingen i "ema-nationskammare", där ett större
eller mindre antal sjuka samtidigt i ett litet rum
inandas emanationen, som alstias af en gemensam
emanator, eller också, på ett vida.mer hygieniskt
sätt, genom in-halationsmask från enstaka emanatorer.
Radiumvatten för drick-kurer vinnes antingen från de
naturliga, emanationshaltiga källorna, af hvilka de
i Joachimsthal, Gastein och Kreuznach äro bland de
allra rikaste, eller genom artificiell aktivering
af vatten. Detta sker antingen genom att i en viss
kvantitet vatten nedsänka en apparat, innehållande ett
radiumsalt, som af ger emanation, eller genom att till
vattnet sätta en liten kvantitet lösligt radiumsalt,
hvarigenom s. k. hållbart radiumvatten vinnes. Sådant
vatten finnes äfven i naturliga källor, som föra spår
af lösliga radium-salter. Utom vid de nämnda berömda
orterna finnas vid många badorter emanationshaltiga
källor af olika aktivitetsgrad. Här i Sverige ha
flera af våra bekanta badorter, såsom Porla, Medevi,
Ronneby och Sätra m. fl., emanationshaltiga källor,
ehuru betydligt svagare än t. ex. Gastein.
För bad användes likaledes dels naturligt, dels
artificiellt vatten.
Till omslag har med fördel användts naturlig eller
artificiellt "radioaktiv" gyttja.
Upptäckten att flera af de berömda kontinentala baden
hade ett starkt emanationshaltigt vatten gaf uppslaget
till en afsiktlig emanationsterapi. Man ansåg sig på
många håll nu ha funnit själfva nyckeln till all bad-
och brunnsterapi. "Kall-anden", som ger vattnet dess
verkan, var funnen. Det är också något fängslande
i denna tanke, att den ädla emanationsgasen bär
den hälsogifvande energien, Man ansåg sig äfven i
emanationens obeständighet ha funnit orsaken till,
att brunnskurer på kurorten ge bättre resultat än
motsvarande vattenbehandling i hemorten. Sannolikt
har dock emanationens betydelse för hydroterapien
icke obetydligt öfverdrifvits, men lika sannolikt är,
att nuvarande och framtida forskningar skola ge upphof
till en rationellt uppbyggd emanationsterapi.
Det förefaller, som om med den gängse tekniken,
framför allt vid den moderna, starkare doseringen,
betydelsefulla resultat skulle ha blifvit vunna,
i synnerhet vid gikt och kroniska ledåkommor af
"reumatisk" karaktär. Dessutom är emanationsterapien
rekommenderad vid snart sagdt hvarje invärtes
sjukdom. Vid emanationsterapi genom in-
jektion af thorium-x kan en mycket betydande
inverkan erhållas på blodkropparna, såväl de röda
som de hvita. Äfven med vanlig emanationsterapi låter
blodbilden påverka sig, men det är ännu icke möjligt
att bedöma de terapeutiska utvecklingsmöjligheterna
häraf. Flera hypoteser ha framkastats till
förklaring af emanationens läkande verkan, men ännu
torde icke någon säker förklaring därtill vara
funnen. Vid laboratorieförsök har man med mycket
stora doser iakttagit såväl en bakterie-dödande
verkan hos emanationen som en aktivering genom den
af vissa "ferment", som besörja ämnesomsättningen
i kroppen. Någon svulstförstörande inverkan af
emanationen är icke påvisad vid hittillsvarande
teknik. Hvad därom skrifves i prospekten från
fabriker af radiumelement o. d. saknar all grund. Hur
emanationsterapien skall utveckla sig, är ännu
omöjligt att bedöma. Behandlingsmetoden är ännu i sin
första början och trefvande på de flesta håll både i
fråga om teknik och behandlingsindikationer. Men en
stor stab af utmärkta vetenskapsmän arbetar öfver
hela jorden på dess utveckling, såsom bl. a. von
Neusser, Plesch, Falta, von Noorden, Sommer och
Paul Lazarus. I Skandinavien har dansken Hans
Jansen egnat sig åt denna forskning. De redan vunna
erfarenheterna synas visa en utvecklingskraftig kärna
hos denna terapi. Allmänheten har med ofantligt
intresse omfattat emanationsterapien, gripen af
det mystiska och underbara i detta nya medel. Och
humbugen har i en mängd former marscherat fram under
skydd af dess fana. Här ligger den största faran för
emanationsterapiens framtid.
Litt.: Wickham och Degrais, "Radiumthérapie"
(1909), P. Lazarus, "Handbuch der radiumbiologie
und therapie" (1913), J. Wetterer, "Handbuch der
Röntgentherapie, II, Anhang: Die radioakti-ven
substanzen in der therapie" (1914), Hans Jansen,
"Om de radioaktive stoffer og deres an-vendelse i
den interne medicin" (i "Ugeskrift for loeger", nr
15-16, 1913); tidskrifterna "Strahlen-therapie",
utg. af H. Meyer, och "Zentralblatt fiir
röntgenstrahlen und radium" (utg. af A. E. Stein).
G. F-ll.
Radiumemanation, kem., den första
sönderfalls-produkten af radium (se d. o., sp. 87G,
och Radioaktiva grundämnen, sp. 855 ff.), upptäckt
1900 af Rutherford och närmare undersökt af Ramsay
och Gray. Då radiumemanationen i alla afseenden
förhåller sig som ett själfständigt grundämne, har
Ramsay för densamma föreslagit namnet n i ton, under
hvilken beteckning den sedan 1912 upptagits i den
internationella atomviktstabellen, med kemiska tecknet
Nt. Den utgör en tung gas, som är märkbart löslig
i vatten (löslighetskoefficient ungefär O,s) och
tämligen lättlöslig i organiska lösningsmedel. Enligt
Ramsay och Gray förtätas den vid -62° till en färglös
vätska och stelnar vid -71°. Den kritiska temperaturen
ligger vid 104,5°. I fast form utstrålar den ett
glänsande ljus. Vid sammantryckning följer den Boyles
lag och absorberas af vätskor i enlighet med Henrys
lag. Ångtryckskurvan är bestämd af Rutherford samt af
Ramsay och Gray. Oaktadt gasen blott kunnat erhållas i
ytterligt små mängder, har likväl gastätheten kunnat
direkt bestämmas af Ramsay och Gray, som emellertid
härvid måst arbeta med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
