889 Radiumemanation 890 äfven funnit användning vid andra hudåkommor, särskildt vid vissa eksem; dock torde här röntgenbehandlingen i regel vara öfverlägsen. Vid emanationsterapien tillföres organismen den af radium alstrade gasformiga kropp, som benämnes "emanation" (se ofvan och Radiumema-n a tion). En liknande emanation af ges äfven af "aktinium x" och "thorium x". I terapeutiskt syfte tillföres radiumemanationen kroppen genom inandningsluften, genom huden - i badform - eller genom matsmältningskanalen, i form af "radiumvatten". Dessutom kan tillförseln ske genom insprutning af emanationshaltigt vatten under huden eller inom muskulaturen. Emanatio-nen från thorium-x tillföres, utom på de nämnda sätten, äfven genom insprutning i blodbanan, genom en ven, af modersubstansen, thorium-x. Inandningen af emanationen sker antingen i "ema-nationskammare", där ett större eller mindre antal sjuka samtidigt i ett litet rum inandas emanationen, som alstias af en gemensam emanator, eller också, på ett vida.mer hygieniskt sätt, genom in-halationsmask från enstaka emanatorer. Radiumvatten för drick-kurer vinnes antingen från de naturliga, emanationshaltiga källorna, af hvilka de i Joachimsthal, Gastein och Kreuznach äro bland de allra rikaste, eller genom artificiell aktivering af vatten. Detta sker antingen genom att i en viss kvantitet vatten nedsänka en apparat, innehållande ett radiumsalt, som af ger emanation, eller genom att till vattnet sätta en liten kvantitet lösligt radiumsalt, hvarigenom s. k. hållbart radiumvatten vinnes. Sådant vatten finnes äfven i naturliga källor, som föra spår af lösliga radium-salter. Utom vid de nämnda berömda orterna finnas vid många badorter emanationshaltiga källor af olika aktivitetsgrad. Här i Sverige ha flera af våra bekanta badorter, såsom Porla, Medevi, Ronneby och Sätra m. fl., emanationshaltiga källor, ehuru betydligt svagare än t. ex. Gastein. För bad användes likaledes dels naturligt, dels artificiellt vatten. Till omslag har med fördel användts naturlig eller artificiellt "radioaktiv" gyttja. Upptäckten att flera af de berömda kontinentala baden hade ett starkt emanationshaltigt vatten gaf uppslaget till en afsiktlig emanationsterapi. Man ansåg sig på många håll nu ha funnit själfva nyckeln till all bad- och brunnsterapi. "Kall-anden", som ger vattnet dess verkan, var funnen. Det är också något fängslande i denna tanke, att den ädla emanationsgasen bär den hälsogifvande energien, Man ansåg sig äfven i emanationens obeständighet ha funnit orsaken till, att brunnskurer på kurorten ge bättre resultat än motsvarande vattenbehandling i hemorten. Sannolikt har dock emanationens betydelse för hydroterapien icke obetydligt öfverdrifvits, men lika sannolikt är, att nuvarande och framtida forskningar skola ge upphof till en rationellt uppbyggd emanationsterapi. Det förefaller, som om med den gängse tekniken, framför allt vid den moderna, starkare doseringen, betydelsefulla resultat skulle ha blifvit vunna, i synnerhet vid gikt och kroniska ledåkommor af "reumatisk" karaktär. Dessutom är emanationsterapien rekommenderad vid snart sagdt hvarje invärtes sjukdom. Vid emanationsterapi genom in- jektion af thorium-x kan en mycket betydande inverkan erhållas på blodkropparna, såväl de röda som de hvita. Äfven med vanlig emanationsterapi låter blodbilden påverka sig, men det är ännu icke möjligt att bedöma de terapeutiska utvecklingsmöjligheterna häraf. Flera hypoteser ha framkastats till förklaring af emanationens läkande verkan, men ännu torde icke någon säker förklaring därtill vara funnen. Vid laboratorieförsök har man med mycket stora doser iakttagit såväl en bakterie-dödande verkan hos emanationen som en aktivering genom den af vissa "ferment", som besörja ämnesomsättningen i kroppen. Någon svulstförstörande inverkan af emanationen är icke påvisad vid hittillsvarande teknik. Hvad därom skrifves i prospekten från fabriker af radiumelement o. d. saknar all grund. Hur emanationsterapien skall utveckla sig, är ännu omöjligt att bedöma. Behandlingsmetoden är ännu i sin första början och trefvande på de flesta håll både i fråga om teknik och behandlingsindikationer. Men en stor stab af utmärkta vetenskapsmän arbetar öfver hela jorden på dess utveckling, såsom bl. a. von Neusser, Plesch, Falta, von Noorden, Sommer och Paul Lazarus. I Skandinavien har dansken Hans Jansen egnat sig åt denna forskning. De redan vunna erfarenheterna synas visa en utvecklingskraftig kärna hos denna terapi. Allmänheten har med ofantligt intresse omfattat emanationsterapien, gripen af det mystiska och underbara i detta nya medel. Och humbugen har i en mängd former marscherat fram under skydd af dess fana. Här ligger den största faran för emanationsterapiens framtid. Litt.: Wickham och Degrais, "Radiumthérapie" (1909), P. Lazarus, "Handbuch der radiumbiologie und therapie" (1913), J. Wetterer, "Handbuch der Röntgentherapie, II, Anhang: Die radioakti-ven substanzen in der therapie" (1914), Hans Jansen, "Om de radioaktive stoffer og deres an-vendelse i den interne medicin" (i "Ugeskrift for loeger", nr 15-16, 1913); tidskrifterna "Strahlen-therapie", utg. af H. Meyer, och "Zentralblatt fiir röntgenstrahlen und radium" (utg. af A. E. Stein). G. F-ll. Radiumemanation, kem., den första sönderfalls-produkten af radium (se d. o., sp. 87G, och Radioaktiva grundämnen, sp. 855 ff.), upptäckt 1900 af Rutherford och närmare undersökt af Ramsay och Gray. Då radiumemanationen i alla afseenden förhåller sig som ett själfständigt grundämne, har Ramsay för densamma föreslagit namnet n i ton, under hvilken beteckning den sedan 1912 upptagits i den internationella atomviktstabellen, med kemiska tecknet Nt. Den utgör en tung gas, som är märkbart löslig i vatten (löslighetskoefficient ungefär O,s) och tämligen lättlöslig i organiska lösningsmedel. Enligt Ramsay och Gray förtätas den vid -62° till en färglös vätska och stelnar vid -71°. Den kritiska temperaturen ligger vid 104,5°. I fast form utstrålar den ett glänsande ljus. Vid sammantryckning följer den Boyles lag och absorberas af vätskor i enlighet med Henrys lag. Ångtryckskurvan är bestämd af Rutherford samt af Ramsay och Gray. Oaktadt gasen blott kunnat erhållas i ytterligt små mängder, har likväl gastätheten kunnat direkt bestämmas af Ramsay och Gray, som emellertid härvid måst arbeta med en