Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renard ... - Renhorn, Olof Bidenius - Renhundsberget - Renhållning, ordnad uppsamling och aflägsning af alla olika slags affallsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1381
Renhorn-Renhållning
1382
holm, blef student i Uppsala 1852 och aflade
kansliexamen 1855. Han blef s. å. e. o. kanslist
i Finansdepartementet, men drogs snart öfver till
journalistiken, där hans efter franskt mönster
fint skurna penna och stora smidighet rätt snart
förvärfvade och länge bibehöllo åt honom anseendet
som en af sin tids talangfullaste tidningsmän. Efter
tillfälligt medarbetarskap i olika tidningar
ingick han 1866 i Nya dagligt allehanda. Som
dess korrespondent reste han 1869 till Paris och
förblef där till 1890. R., som i Paris öfvergick
till katolicismen, tillvann sig där med åren
en ganska bemärkt ställning och var en tid vice
ordförande i Association littéraire et artistique
Internationale. Från hans Paristid förskrifver sig
också Ernst Josephsons karakteristiska porträtt af
R. (Nationalmuseum). Hans Pariskorrespondenser till
Nya dagligt allehanda (1869-90), Posttidningen
(1878-90), Göteborgsposten (1871 -88) och
Sydsvenska dagbladet (1873-90) tillvunne sig
allmänt stor uppmärksamhet och erkännande
för sin förträffliga form och sitt intressanta
innehåll. R. var dessutom utgifvare af tidskriften
"Veckan" (1891-92) och af "Stockholms nyheter"
(1893-95). Af hans hand föreligga, förutom ett
par på sin tid rätt bemärkta politiska broschyrer
(Bref från riksdagen af en orepresenterad, 1867,
och Riksdagen 1868), Kinas folk och civilisation
(1900) och Sedt och hördt. Vr gamla minnen (1901).
T-s.
Renhorn, Olof Bidenius, politiker, f. 1706, d. i
juli 1764 i Stockholm, anställdes på 1730-talet
först som tullinspektor, sedermera som borgmästare
i Helsingfors och representerade denna stad jämte
Kungsbacka i borgarståndet vid 1738 års riksdag. Där
framträdde han som en ifrig anhängare af hattpartiet
och förvärfvade sig genast sådant förtroende, att
han fick en plats i Sekreta utskottet och af detta
insattes i Mindre sekreta deputationen, som granskade
utrikesrådsprotokollen, och i den tolfmannanämnd,
som utarbetade det beryktade s. k. sekreta bihanget,
hvilket bjöd regeringen att vid lägligt tillfälle
angripa Ryssland. Vid 1740 års riksdag, då han
äfvenledes, liksom vid alla följande riksdagar, som
han bevistade, var ledamot af Sekreta utskottet, hörde
han naturligtvis till de lifligaste förespråkarna för
det krig mot Ryssland, som 1743 fick en så snöplig
utgång. Under större delen af 1740-talet vistades R. i
Stockholm som kommissarie i Rikets ständers kontor,
men 1747 blef han genom tjänstebyte borgmästare i
Arboga. Som borgarståndsrepresentant för Arboga,
Kungsbacka och Alingsås gjorde han sig vid 1751
års riksdag bemärkt för utprägladt republikanska
tänkesätt, men sin egentliga namnkunnighet vann
han vid 1755-56 års riksdag. Han förordnades då till
åklagare vid den ständernas kommission, som tillsattes
med anledning af ett stormigt uppträde i bondeståndet
29 nov. 1755 och sedan äfven fick uppdraget att
rannsaka och döma öfver det s. k. revolutionsförsöket
1756. R. framställde de strängaste ansvarsyrkanden,
och ehuru dessa i de flesta fall mildrades, flöt dock
blod tillräckligt för att bereda kommissionen själf
och dess aktör ett hemskt minne. R. belönades för
sitt nit att skydda friheten med en gratifikation på
24,000 dal. smt, utom särskild omkostnadsersättning,
samt löfte om bankokommissaries
tjänst, lön och pension. Vid 1760-62 års riksdag,
hvarunder R. valdes till vice talman i borgarståndet,
stred han manligt för att rädda det då ramlande
hattpartiets koryféer, men framträdde också som
förkämpe för de ofrälse ståndens rätt emot adeln - ett
exempel på den inre upplösning partierna undergingo
vid frihetstidens slut. Han föreslog bl. a., att
alla ämbeten endast till hälften skulle besättas med
adelsmän, och arbetade för, att ofrälse skulle kunna
beklädas med rådspurpurn. De tre ofrälse stånden gåfvo
honom 1761 förord till ett ledigt borgmästarämbete i
Stockholm, men vid valet fick han endast 4 röster,
medan 48 till-föllo medtäflaren. Han utnämndes i
stället, 1762, enligt löfte, till bankokommissarie,
men tog genast afsked - med bibehållande af hela lönen
och pensionsrätt för änka och barn. R. "ger bilden af
en partifanatiker, som gått längre än de flesta, äfven
under partiyrans tidehvarf, i hänsynslöshet under
striden mot motståndare och i valet af medel för sina
syftens befrämjande... Genom studier synes han hafva
bildat sig ett abstrakt frihetsideal, som i hans ögon
nära motsvarades af frihetstidens svenska statsform"
(jfr E. Tegnérs uppsats i "Sv. biogr. lex. Ny följd",
bd VIII). (L. S.)
Renhundsberget, kronopark i Åsele socken
af Västerbottens län, tillhör Åsele
revir af Umeå distrikt. Kronoparken har
i enlighet med bestämmelserna i K. M:ts
befallningshafvandes i Västerbottens län
afvittringsutslag 23 dec. 1884 bildats af gammal
kronomark. Arealen var vid 1910 års slut 2,771 har.
S-r.
Renhållning, ordnad uppsamling och aflägsning
af alla olika slags affallsämnen, som uppstå,
där människor lefva och verka. Till de viktigaste
affallsämnena höra exkrementer och urin från människor
(se Latrin), kreatursspillning, golfsopor och damm
från bostäder, köksaffall och aska, skräpsopor, gårds-
och gatusopor samt smutsmassor, som afsatt sig i gatu-
och gårdsbrunnar. Till flytande affallsämnen höra
disk-, skur-, bad- och tvättvatten, afloppsvatten från
industriella inrättningar o. d.; hit räknas äfven
regnvatten och vatten af smältande snö och is. En
renhållningen närstående fråga är behandlingen af lik
(se B e g r a f n i n g s-plats och Likbränning).
Sin viktigaste hygieniska betydelse ega affallsämnen
genom sin halt af mikroorganismer. Utom en stor
mängd saprofytiska bakterier, som lifligt föröka
sig i affallsämnena och kunna framkalla höggradiga
sönderdelningsprocesser, innehålla de dessutom
ofta patogena bakterier. I affallet från hus,
där smittsamma sjukdomar förekommit eller friska
smittbärare bo, kunna smittämnena finnas under
lång tid. I afföring och urin kunna de smittsamma
diarrésjukdomarnas (tyfoidfeber, rödsot och
kolera) mikrober förekomma. I damm från intorkade
upphostningar kunna finnas tuberkel-baciller,
varbakterier och nästan alla de akuta smittsjukdomars
virus; i damm kunna finnas hudfjäll med vidhäftande
smittämne från patienter, lidande af smittsamma
utslagssjukdomar. I spillvatten från bostäderna kunna
alla ofvannämnda smittämnen förekomma. För smittsamma
sjukdomars spridning torde därför spillvattnet, om
det icke på lämpligt sätt aflägsnas från bostädernas
närhet, vara minst lika farligt som latrinen. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
