Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reyer, hette eg. Rey, Louis Étienne Ernest - Reyes, Matias de los - Reyes, Rafael, president. Se Colombia, sp. 560 - Reyes, Arturo - Reyes Ortiz, Felix - Reykdoelasaga - Reykholt - Reykir - Reykjanes - Reykjavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berlioz och Wagner. Som musikkritiker i "Journal des
débats" m. fl. organ var R. en värdig efterträdare
till Berlioz; en samling af hans uppsatser utgafs som
Notes de musique (1875). Hans anteckningar Quarante
ans de musique utgåfvos 1909. Jfr A. Julliens biogr,
öfver R. (s. å.). E. F-t.
Reyes [rerjes], Matias de los, spansk skald från
slutet af 1500-talet, lefde ännu 1640, då han utgaf
Para algunos, hvari han lämnat några själfbiografiska
upplysningar samt utförlig redogörelse för sin
litterära verksamhet, som omfattar novellerna El
curial del Parnaso (1624), La Ulixea, El menandro
och El embión samt 6 fyndiga och väl versifierade
komedier, El agravio agradecido, efterbildning af
Plautus’ Amfitryon, en af tidens bästa, Enredos del
diabio, Di mentira, sacarás verdad, Dar el tiempo
lo que es suyo, Donaires de Pedro Gorchuelo,
y el que dirán och Elias, su vida y rapto.
Ad. H-n.
Reyes [re’jes], Rafael, president. Se Colombia,
sp. 560.
Reyes [re’jes], Arturo, spansk författare,
f. 1865 i Malaga, väckte genast uppmärksamhet
genom stämningsfulla lyriska småbitar och gratiösa
berättelser på prosa. Hans båda första större
romaner, Cartucherita och El lagar de la Vinuela,
rönte stor framgång, liksom äfven diktsamlingen
Desde el surco, och hans sista roman, La Goletera,
har gett honom rangplats bland Spaniens prosadiktare.
Ad. H-n.
Reyes Ortiz [re;jes årti;th], Felix, boliviansk
skald och politiker, f. 1828, d. 1883. R:s diktning
präglas af en tröstlös pessimism, som framträder
starkast i hans båda dramer Chismografia och Los
Lanzas samt i legenderna El Templa och La Zafra.
Ad. H-n.
Reykdoelasaga [rejkdöla-], fornisländsk saga
om ätterna i Reykjadalen på norra Island och
deras inbördes fejder under senare hälften af
900-talet. Dess hufvudpersoner äro den högsinnade och
socialt framsynte Askell gode (dräpt på 970-talet),
hans ränkfulle systerson Vemund och Askells son
Skuta. Märklig är särskildt episoden om det svåra
nödåret (troligen 976), då Askell lyckades afstyra,
att barn utsattes och att åldringar dräptes,
och i stället åstadkom en sammanslutning af
bygdemännen för inbördes hjälp - nästan ett slags
försäkringsföretag. R. synes höra till de äldre
sagorna (från tiden omkr. 1200). Sagan bildar ej något
egentligt sammanhängande helt, utan sönderfaller i två
rätt lösligt hopfogade delar, den förra om Vemund, den
senare om Skuta. Brister den sålunda i konstnärlig
komposition, är däremot personkarakteristiken
god. R. är utgifven i "Islenzkar fornsögur", II
(1881). R. N-g.
Reykholt [re’jk-], Snorre Sturlassons gård i
Borgarfjords syssla på Island, beboddes af honom
från 1208 till hans död, 1241. Ännu finnes kvar
den s. k. "Snorralaug" (Snorres bad), en af huggen
kiselsinter uppförd bassäng, 3-4 m. i genomskärning
och 12,6 m. i omkrets med en stenbänk längs
innersidan. Vattnet ledes dit genom en ränna från den
omkr. 100 m. därifrån belägna källan Skrifla. Sedan
långa tider tillbaka är R. prästgård, och i närmare
två århundraden (1569-1754) ha förfäderna till
den kända släkten Finsen varit präster därstädes.
Reykir [re’jk-], åtskilliga isländska gårdar i
närheten af varma källor. Mest känd är R. i Ölfus (på
sydvästra Island), där Gizurr jarl bodde (se Gizurr
4). R. N-g.
Reykjanes [re;jkja-], "Röknäset", Islands
sydvästligaste halfö, som i s. begränsar
Faxebukten. Dess längd är 50 km., dess bredd omkr. 25
km. Hela R. är synnerligen vulkaniskt; antalet
kratrar uppgår till 700, men endast fyra vulkaner
ha varit verksamma i historisk tid; viktigast af dem
är Trölladyngja, n. om Krisuvik. Halfön är
uppfylld af kalfjäll och ofruktbara lavamarker. Endast
själfva stränderna äro bebodda. De fåtalige invånarna
lifnära sig hufvudsakligast af fiske. R:s enda
handelsplats är Keflavík på nordsidan. På
sydvästligaste udden är uppfördt ett fyrtorn.
R. N-g.
Reykjavik [re’jk-], "Rökvik", så kalladt efter
de två rykande varma källorna i närheten,
Islands hufvudstad, med 12,239 inv. (1911),
ligger på västkusten, på udden Seltjarnarnes på
Faxefjordens södra strand, 64° 8’ 40" n. br. och
21° 54’ 37" v. lgd fr. Greenwich. Staden är
säte för Islands regering och öfriga högsta
myndigheter äfvensom för landsöfverrätten och
Islands biskop. Alltinget (se d. o.) sammanträder
där. Vidare har R. ett universitet, ett stort och
välförsedt landsbibliotek, ett historiskt och ett
naturvetenskapligt museum, ett klassiskt läroverk,
den sexklassiga latinskolan med dimissionsrätt till
såväl Köpenhamns som R:s universitet, flickskola,
hushållsskola, navigationsskola, flera olika
föreningar för kulturella eller praktiska ändamål,
hvaribland främst Isländska litteratursällskapet
(se Isländska litteraturen, sp. 968), åtskilliga
boktryckerier, tre banker, två sjukhus och ett
kylhus för fisk. R:s viktigaste näringar äro fiske,
handel och handtverk. Sedan staden numera fått en
fullt modern hamn och den besvärliga transporten af
passagerare och varor i roddbåtar från de på redden
liggande fartygen till landningsbryggorna upphört,
äro handeln och sjöfarten i starkt uppsving. Båda
ligga emellertid till största delen i danska händer,
ehuru flera rent isländska affärshus finnas. Införseln
uppgick 1912 till ett värde af 6,138,490 kr. eller
39,3 proc. af hela Islands import, hvaraf från Danmark
1,709,177 kr., från Storbritannien 2,421,638 kr. och
från Sverige 128,985 kr.; utförseln till 3,891,157
kr. värde, hvaraf till Danmark 1,139,479 kr. och till
Storbritannien 873,089. Hamnen anlöptes 1912 af 122
fartyg från utlandet med ett sammanlagdt tontal af
62,742 och 111 fartyg från isländska hamnar på väg
till utlandet samt 155 fartyg från isländska namnar
destinerade till R. med summa 15,590 ton. R. ligger i
en sänka mellan två numera bebyggda obetydliga höjder,
mellan hafsstranden och en liten tjärn. Husen äro
för det mesta af trä, utvändigt klädda med rafflad
galvaniserad plåt, ofta omålad. Ett mindre antal
byggnader är muradt af dolerit, en grå violett
vulkanisk stenart, ännu färre af tegel. På senare
år har betong i större utsträckning kommit till
användning och visat sig passa väl för klimatet. I
utkanterna äro de vanliga isländska husen af ohuggen
sten, jord och grästorf många. Något betydande
arkitektoniskt verk har R. icke. De förnämsta
byggnaderna äro alltingshuset, domkyrkan, som rymmer
omkr. 1,000 personer, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
