Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott 113 m. bred, men 30 m. djup. Här och där
öppna sig bergen och bilda romantiska dalar,
ur hvilka större och mindre floder strömma till
hufvudfloden. Detta är det vackraste partiet af
flodens hela lopp, rikt på borgruiner, romantiska
klippor, soliga vingårdar och pittoreska raviner,
hvilka förenat sig att göra en Rhenfärd till ett
af turisternas största nöjen (jfr fig. 2 o. 3 och
fig. i art. Drachenfels och Rheinstein). Vid
Koblenz vidgar sig dalen, och floden är 435 m. bred,
men bergen sluta sig åter tillsammans vid Andernach,
och denna ravinlika del af flodloppet fortsätter
bortom Siebengebirge, där floden åter vidgar sig till
400-500 m. bredd.
De viktigaste bifloder, som R. upptar under denna
mellersta del af sitt lopp, äro från Baden: Elz,
Kinzig, Murg och Neckar; från Elsass: Ill, Moder och
Sauer; från Rhen-Pfalz: Lauter och Queich; längre
ned fr. h. Main, Lahn och Wied samt fr. v. Nahe,
Mosel, Nette och Ahr. Från Bonn räknar man R:s
nedersta lopp, 319 km. Den kommer nu in på nordtyska
slätten, är vid Köln 522 m. bred, vid Wesel, där den
böjer sig än mer åt n. v., 616 m. och vid Emmerich,
nedanför hvilket den går öfver på nederländskt område,
992 m. bred. Knappt inkommen i Nederländerna, får
floden västlig riktning och delar sig i två armar,
af hvilka den nordligare och mindre behåller namnet
R., men den sydligare, som bortför två tredjedelar
af vattenmassan, heter Waal och längre ned förenar
sig med Maas. Den högra flodarmen skickar mot
n. till Zuiderzee en mindre arm, Ijssel, som
följer den kanalbädd, som Drusus lät gräfva för
att förena R. med den nu s. k. Oude Ijssel, och går
därefter nästan parallellt med Waal åt v. till staden
Wijk. Där delar sig R. igen. Den södra, större armen
får namnet Lek och förenar sig ofvanför Rotterdam
med Maas, den norra, jämförelsevis obetydliga heter
Kromme Rijn och flyter åt n. ö. till Utrecht. Där
minskas den ytterligare genom att utsända Vecht
till Zuiderzee och blir under namnet Oude Rijn
(Gamla R.) ett nästan stagnerande vattendrag,
som fordrar konstens tillhjälp medelst kanal och
slussar för att finna väg till hafvet. På romarnas
tid tyckes R. under denna del af sitt lopp ha varit
en vattenrik flod, men på 800-talet förlorade den
sig i sanden vid Katwijk, och det var ej förr än i
början af 1800-talet, som dess väg till hafvet åter
öppnades. Ehuru namnet R. inom Nederländerna sålunda
blifvit fäst vid ett mycket obetydligt vattendrag,
tillhör hela området mellan Waal och Ijssel (Cæsars
Insula batavorum) i verkligheten den ryktbara flodens
vatten. I sin nedersta del upptar R. fr. h. Sieg,
Wipper (Wupper), Ruhr, Emscher och Lippe och
fr. v. Maas, som sammanflyter med Waal. – R:s hela
längd uppges vanligen till 1,225 km. 721 km. af dess
lopp tillhöra Tyskland. Dess flodområde (inräknadt
Maas’), är omkr. 200,000 kvkm., hvaraf omkr. hälften
tillhör Tyska riket. De segelbara vattendragen i R:s
tyska flodområde ha en sammanlagd längd af 2,667
km., hvaraf floder 1,684 km., kanaliserade floder
455 km., kanaler 419 och sjöar 109 km. På R. själf
kunna mindre oceanångare gå till Köln, fartyg om
2,000 ton gå till Mannheim (565 km. från mynningen),
den egentliga ändpunkten för den större flodfarten,
fartyg om 1,600 ton till Strassburg-Kehl
(700 km.). En ytterligare utsträckning
af den regelbundna flodfarten till och bortom Basel
skall möjliggöras genom reglering.
R. är i merkantilt afseende Europas viktigaste flod,
en följd däraf, att den går genom, länder med talrik
befolkning och den lifligaste industri och flyter
ut i det lifligast befarna haf på jorden midt emot
Storbritannien samt genom segelbara bifloder och
kanaler står i förbindelse med det inre af Tyskland,
Frankrike, Belgien och Nederländerna. Af dessa kanaler
märkas Ludwigskanalen (se d. o.) mellan R. och Donau
samt R.-Rhônekanalen (se d. o.) och R.-Marnekanalen
(se Marne), hvilka förena R. med det södra och det
centrala Frankrike; en ny kanal, som skall leda till
Ems, Weser, Hannover och Elbe, är sedan 1906 under
byggnad. Dessutom följa järnvägar dess båda stränder
eller utgå från dem. 13 fasta broar föra öfver floden
äfvensom flera s. k. skeppsbryggor. Sjöfarten
på floden är urgammal. Redan romarna upptogo
tull af de sjöfarande, och då under och efter
medeltiden stränderna voro delade mellan en mängd
furstar och städer, som alla upptogo tullar af
passerande fartyg, blefvo Rhentullarna så stora,
att flodfarten alltmer försvårades. Första väckelsen
till fri flodfart gaf franska direktoriet genom
sina ombud på kongressen i Rastatt (1797-99), men
först riksdeputationens hufvudbeslut 1803 afskaffade
dem. Napoleon frigaf 31 okt. 1810 flodfarten äfven i
Holland. Wienkongressakten af år 1815 frigaf sjöfarten
på floden mot en enhetlig tull, men Nederländerna
uppställde hinder däremot. Först 1831 gaf äfven denna
stat efter, och ett flodfartsreglemente kom till
stånd, som gjorde flodfarten på R. ända till hafvet
fri för alla fartyg, som tillhörde strandstaterna vid
R. samt vid bifloderna, men lade en måttlig tariff på
främmande fartyg samt tillsatte en centralkommission
och 4 inspektörer samt tulldomstolar för afgörande
af stridiga flodfartsangelägenheter. Först 1869
borttogos alla tullar, och floden öppnades utan några
inskränkningar. Vården om flodloppet och flodfarten
är uppdragen åt en centralkommission, som sammanträder
i Mannheim.
En mängd tyska städer vid R. äro viktiga flodhamnar,
som förmedla trafiken till Tysklands inre delar. De
största af dessa äro Duisburg-Ruhrort, Mannheim,
Alsum, Strassburg, Ludwigshafen, Frankfurt a. M.,
Walsum, Rheinau vid Mannheim, Rheinhausen, Düsseldorf
och Köln. I Nederländerna äro Amsterdam, Rotterdam,
Utrecht, Nijmegen, Arnhem och Dordrecht de viktigaste
Rhenhamnarna. Ett betydligt uppsving tog sjöfarten
på R. genom ångfartygen. Den första ångbåten
uppträdde där 1816; därefter inrättades regelbunden
ångbåtstrafik mellan Köln och Rotterdam samt
efter 1837 äfven ofvan Köln. F. n. gå omkr. 1,000
ångbåtar på floden, hvaraf omkr. 900 i gods-
och 100 i persontrafik. 1911 ankommo till Köln
4,512 ångbåtar, till Mainz 5,239, till Düsseldorf
5,737, till Duisburg-Ruhrort 3,283. En stor del af
varutransporten, särskildt till och från gruf- och
industridistrikten, sker med pråmar. Floden är farbar
utan afbrott från Basel till mynningen. Mellan Basel
och Strassburg är djupet stundom ej mer än 1 m.,
mellan Strassburg och Mainz växlar det mellan 1,6
och 2 m., mellan Mainz och Köln 4-5 m. Det djupaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
