Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhizophora - Rhizophoraceæ. Se Rhizophora - Rhizophyllum - Rhizopoda - Rhizopogon - Rhizosolenia. Se Plankton - Rhizotrogus. Se Ollonborrfamiljen - Rhò - Rhodanet - Rhodanthe. Se Helipterum - Rhodanus - Rhode Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frukten är oftast bär. Från stammar och grenar hos
Rhizophora nedväxa långa, bågböjda "styltrötter", som
gro fast i den dyiga bottnen. Hos Ceriops uppväxa
fingertjocka andningsrötter från de horisontala
rötterna. Flera mangroveträd, särskildt Rhizophora (se
fig.) och Bruguiera, förete därjämte den egenheten,
att fröna gro, medan frukterna ännu sitta kvar på
trädet, och hypokotylen växer långt och fritt nedåt,
liknande en luftrot. Omsider lossnar den, kvarlämnande
i frukten hjärtbladen, faller ner och rotar sig i
slammet. Hufvudbeståndsdelen af den amerikanska och
västafrikanska mangroven utgöres af R. mangle, af den
asiatiska och östafrikanska af R. mucronata. Barken
af dessa växter är rik på garfämne och har teknisk
användning (manglebark). Mangroveskogarna äro
illa beryktade för sin osundhet, såsom svåra
malarianästen. Poga äro 20 m. höga träd i Afrika.
O. T. S. (G. L-m.)
Rhizophoraceæ, bot. Se Rhizophora.
Rhizophyllum Lindström, paleont., under yngre silur-
och devontiden lefvande korallsläkte med utdraget
kägelformig, i olika riktningar böjd kalk, försedd
med ihåliga rotbihang och med halfcirkelformigt lock
(jfr Operkel). R. gotlandicum F. Römer är funnen
i Gottlands öfversiluriska kalksten. Se Coelenterata.
A. Hng.
Rhizopoda, "rotfotingar", zool., utgöra den första
klassen bland urdjuren (Protozoa) – innesluta
således de enklast (möjligen också ursprungligast)
organiserade bland alla djur, ty någon som helst
konstant differentiering för ställflyttning eller
nutrition har hos dem ännu ej egt rum; kroppsplasman
själf utför dessa förrättningar. Deras namn
häntyder på den omständigheten, att kroppsplasman,
som saknar en yttre begränsande hinna, rör sig på
det sättet, att den liksom flyter ut i än bredare,
än finare utskott, som benämnas pseudopodier
("falska fötter"); dessa skilja sig från andra
ställflyttningsorgan ("fötter") därigenom, att de ej
äro konstanta cellorgan, utan kunna uppträda och åter
försvinna vid behof. Därigenom att utskotten fästa
sig och draga den öfriga protoplasman efter sig eller
också därigenom, att denna senare strömmar efter,
eger ställflyttningen rum; är rörelsen fullbordad,
försvinner pseudopodien, d. v. s. är ej längre ett
utskott af den öfriga protoplasman. Denna rörelseform
benämnes amöboid (se Amoeba). När rhizopoderna på sina
vandringar träffa på något ätbart, omsluta de detta
med sina pseudopodier och smälta det. Pseudopodiernas
form är för hvarje släkte eller art någorlunda
konstant. De i protoplasman befintliga fina kornen
pressas vanligen ut i pseudopodierna och företaga
i dessa, i det de cirkulera i centripetal och och
centrifugal riktning, den s. k. kornströmningen. Sedan
rhizopoderna fortplantats genom delning, bli de ofta
utrustade med gisseltrådar, som först senare lämna
plats för pseudopodier.
Man brukar skilja på 4 (eller 5)
ordningar. I. Amöbina (se Amoeba). II.
Heliozoa (se d. o.). III. Foraminifera (se bilderna å
illustrationssidan I). De äro försedda med ett skal
(än skifformigt, än säck- eller flaskformigt, än
snäcklikt) vanligtvis med en öppning i ena ändan,
genom hvilken pseudopodierna kunna utskjutas. Oftast
är skalets inre genom skiljeväggar deladt
i flera kamrar; dylika, i spiral upprullade,
flerkamrade skal ha en påfallande likhet
med Nautilus-skalet. Hos i sötvatten lefvande
foraminiferer bildas skalet af kitinös substans,
som kan erhålla större fasthet antingen genom att
ombildas till ett kiselskal eller genom att upptaga
främmande substanser (sandkorn, molluskskalfragment
o. d.). Vanligen utgöres dock skalet af kolsyrad kalk;
kalkskalet är antingen solidt eller genomborradt af
fina porer, genom hvilka pseudopodierna utträda. I
protoplasmakroppen finnes en stor eller flera smärre
kärnor; kontraktila vakuoler förekomma i allmänhet
blott hos sötvattensformerna. Hos dessa senare
försiggår fortplantningen vanligen på sådant sätt,
att protoplasman tränger ut ur skalöppningen och
alstrar ett nytt skal; när sedan protoplasman delar
sig, får det ena djuret det nya, det andra det gamla
skalet. Hos andra förekommer en befruktning. –
Knappast någon annan djurgrupp har lämnat så
stora bidrag till jordskorpans uppbyggning som de
med kalkskal försedda foraminifererna: kritlagren,
grönsandstenen och nummulitkalken bestå företrädesvis
af dessa djurs skal. IV. Radiolaria (se bilderna å
illustrationssidan II). De äro de högst organiserade
rhizopoderna. De utmärka sig företrädesvis genom
förekomsten af en centralkapsel, d. v. s. en af hinna
omgifven central portoplasmamassa, som torde vara
en för djurets lifsfunktioner synnerligen viktig
del, enär ur den hela den öfriga celldelen (den
extrakapsulära protoplasman) kan regenereras. Den
ifrågavarande centralkapselns hinna är genomborrad
af porer, genom hvilka centralkapselns protoplasma
står i förbindelse med den utanför kapseln
belägna. I centralkapseln bildas många ämnen
(oljekulor, konkretioner o. d.), som förbrukas under
fortplantningstiden. Med få undantag ega radiolarierna
ett kiselskelett af stor skönhet: genombrutna klot
(ofta det ena innanför det andra) eller skifvor eller
hjälmliknande höljen; eller också ringar, rör, taggar,
som stöta samman i centralkapselns midt. Redan i
prekambriska lager finnas radiolarier. Hithörande
djur lefva uteslutande i hafvet; somliga tillhöra
dess yta, andra de djupaste djupen (5,000 m.).
L-e.
Rhizopogon, Falsktryffel, bot., ett till
Hymenogastraceæ (se Gasteromycetes) hörande
svampsläkte, hvars tryffelliknande fruktkroppar ha
ett tunt, mjukt peridium och växa i jordbrynet på
eller bredvid skogsvägar. Falsktryfflarna äro knappast
användbara till föda.
G. L-m.
Rhizosolenia, bot. Se Plankton och fig. 5 å dithörande plansch.
Rhizotrogus, zool. Se Ollonborrfamiljen.
Rhò, köping i italienska prov. Milano (Lombardiet),
n. v. om Milano, medelst elektrisk spårväg förenad
med denna stad (14 km.) och Gallarate (25 km.). 8,953
inv. i hela kommunen (1911). Vallfartskyrka.
Rhodanet [rådanä’], deltaarm af floden Rhône (se d. o.).
Rhodanthe, bot. Se Helipterum.
Rhodanus, latinska namnet på floden Rhône.
Rhode Island [råud-ai’lönd], officiell förkortn. R. I.,
den minsta, men tätast befolkade bland Nord-Amerikas
förenta stater, ligger mellan 41° 18’ och 42° 3’ n.
br. samt 71° 8’ och 71° 53’ v. lgd samt begränsas
i ö. och n. af Massachusetts, i v. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
