Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 111-112 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhodes, Cecil John

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återupptaga de afbrutna studierna. Under de följande fem
åren vistades han växelvis i Oxford och Syd-Afrika,
förvärfvade småningom som grufegare en ansenlig
förmögenhet och slog sig 1881, efter att i Oxford
ha graduerats till master of arts, för beständigt
ned i Syd-Afrika, där han s. å. som medlem af
Kapkolonien parlament inträdde i det politiska
lifvet.

Utvidgande af det brittiska väldet, åtminstone
öfver hela Syd-Afrika, var redan hans ungdoms dröm
och den tanke, som från början af hans ekonomiska
och politiska verksamhet behärskade alla hans
sträfvanden. Den fasta ekonomiska grundvalen för sina
planers fullföljande skaffade han sig genom att, som
resultat af 13 års ifriga bemödanden, 1888 genomföra
sammanslutningen af hela diamantgrufveindustrien
omkring Kimberley till det af honom ledda jättebolaget
De Beers Consolidated mines. Då boerna 1882-83 genom
upprättandet i Betsjuanaland af fristaterna Stellaland
och Goshen hotade för engelsmännen spärra handels- och
kolonisationsvägen norrut från Kapkolonien, satte
R., som klart insåg faran, in hela sin energi på
att hindra dessa boerplaners genomförande. Hans
bemödanden att förmå brittiska regeringen att
förklara Betsjuanaland för ett brittiskt protektorat
strandade till en början på Kapregeringens vägran
att låta kolonien påtaga sig kostnaderna för det
nya områdets förvaltning, men då R. kunde visa, att
presidenten Krüger i Transvaal stod bakom de nya
boerfristaternas upprättande i tanke att senare få dem
införlifvade med Transvaal, lyckades han kort därefter
förmå regeringen i London att - under intrycket af
tyskarnas annektering af de områden, som nu bilda
kolonien Tyska Sydväst-Afrika - febr. 1884 beordra
proklamering af brittiskt protektorat öfver södra
Betsjuanaland. R. ditsändes som kommissarie och sökte
åstadkomma en fredlig uppgörelse med boernybyggarna,
men Krüger proklamerade då transvaalskt protektorat
öfver Betsjuanaland, och denna öppna öfverträdelse
af den s. å. ingångna Londonkonventionen föranledde
utsändandet af general Warrens expedition (se
Betsjuanaland), som definitivt stadgade den brittiska
öfverhögheten öfver dessa trakter och skrämde Krüger
till eftergift; södra Betsjuanaland förklarades för
brittiskt område, och öfver det norra proklamerades
protektorat upp till 22:a breddgraden. Handelsvägen
uppåt Afrika från Kapkolonien var, till stor del genom
R:s energiska ingripande, räddad åt engelsmännen. -
R. utsträckte snart sina planer längre norrut,
till Matabeleland, och sände 1888 tre af sina vänner
till matabelekonungen Lobengula, med hvilken de (30
okt. s. å.) afslöto ett fördrag, som tillförsäkrade
dem ensamrätt att inom Lobengulas rike eftersöka och
bearbeta mineralfyndigheter, och
med stöd af denna koncession bildade R. jämte några
af sina förtrogna affärsvänner (A. Beit, R. Maguire
m. fl.) samt ett par engelska jordmagnater (earl
Grey och hertigen af Abercorn) British South Africa
company (se d. o.), som erhöll sitt privilegiebref
29 okt. 1889. Om den kolonisation i Lobengulas
land, som sedan påbörjades, se närmare Rhodesia,
sp. 116-117. R. var från början företagets själ
och nästan diktatoriske ledare; hans syfte var att
utvidga kolonisationen så långt norrut som möjligt,
så att omsider en sammanhängande kedja af brittiska
kolonier skulle sträcka sig genom kompaniets område,
östligaste delen af Kongofristaten, Uganda och Sudan
till Egypten ("från Kap till Kairo"). Telegraf-
och järnvägsanläggningar skulle förbereda den stora
planens genomförande, och en federativ förening af
Syd-Afrikas kolonier och fristater under brittisk
flagga underlätta dess fullföljande. - R. hade lyckats
att i anmärkningsvärdt hög grad vinna förtroende
bland boerelementet i Kapkolonien, och han blef
1890 koloniens premiärminister, därvid bibehållande
sin ledarställning såväl i De Beers-bolaget som i
British South Africa company. Som premiärminister
sträfvade han att utjämna motsatserna mellan
engelsmän och boer inom kolonien, att praktiskt
lösa dess infödingsfråga genom ett system af noga
öfvervakad lokal själfstyrelse, begränsad rösträtt och
nykterhetslagstiftning för den färgade befolkningen
(Glen Grey act af 1894) samt att energiskt motverka
transvaalboernas planer på en af boerbefolkningen
behärskad stor sydafrikansk fristatssammanslutning
med Krügers Sydafrikanska republik som kärna. Om
framgången i dessa R:s sträfvanden samt i det
stora koloniseringsföretaget norrut - kompaniets
område fick 1895 efter R. namnet Rhodesia - se
närmare Rhodesia och Syd-Afrika; den afbröts för en
tid plötsligt genom R:s förlust af sin officiella
politiska maktställning i samband med hans vän doktor
L. S. Jamesons väpnade infall på Transvaals område
dec. 1895-jan. 1896 ("the Jameson raid"). R. var
sedan flera år starkt finansiellt intresserad i
guldgrufindustrien vid Witwatersrand i Transvaal
och representerades i dess ledning på platsen af sin
broder öfverste Francis R. Som ledande man i British
South Africa company och i De Beers-bolaget hade han
intimt samarbetat med Jameson och underlättat dennes
förberedelser till ett eventuellt infall i Transvaal
i händelse af inbördeskrig mellan boerregeringen
och grufindustriens män, och dessutom hade han
hoppats som Kapkoloniens premiärminister kunna
förmå generalguvernören sir Hercules Robinson att
omedelbart efter oroligheternas utbrott bege sig
till Transvaal och genom sin medling åvägabringa en
för de brittiska intressena gynnsam lösning. Däremot
hade R. ingen andel i Jamesons invasion, sådan den
faktiskt företogs under andra omständigheter än de
vid den ursprungliga planläggningen förutsatta;
tvärtom gjorde han i sista stund förtviflade
och bevisligen fullt uppriktiga försök att hejda
Jameson, till fullo inseende hopplösheten af dennes
äfventyrliga företag. R. var emellertid genom sin
andel i förberedelserna tillräckligt komprometterad
för att nödgas omedelbart afgå som premiärminister
(6 jan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>