Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richert. 1. Johan Gabriel R. - Richert. 2. Josef Gabriel R. - Richert. 3. Mårten Birger R. - Richert. 4. Johan Gustaf R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liberalismens "lärofader". Ehuru det vid 1840 års riksdag
som hvilande antagna representationsförslaget
ej i allo motsvarade R:s åsikter, var han dock i
hög grad intresserad för dess framgång, och i ett
bref till L. J. Hierta 1842 uttalade han sig för, att
tidningarna borde "i tid och otid ideligen fördöma
ståndsrepresentationen", så att allmänheten
"slutligen icke vet", hvarifrån den fått en så bestämd
öfvertygelse om dennas förkastlighet. Detta bref,
det beryktade "Trufvebrefvet", som föll i händerna
på Crusenstolpe och af honom 1845 offentliggjordes,
ådrog R. ett bittert hat inom det konservativa
lägret, och han beskylldes af dess press för
att ha på oärligt sätt velat skapa en opinion, ja,
att ha brutit sin ämbetsed om trohet mot den
bestående författningen. När denna storm bröt ut,
var 1840 års förslag fallet vid 1844 års riksdag,
och vid de försök, som med anledning däraf gjordes
att åvägabringa en annan lösning af frågan,
lät R. genom Anckarsvärd på riddarhuset (1845)
framställa deras gemensamma förslag från 1830 i
något modifierad form, dock utan påföljd. Det
representationsförslag, som Oskar I 1848
framlade, öfverensstämde emellertid i åtskilligt med
nämnda förslag, och i Stockholms "reformsällskap"
uppträdde också R. ifrigt till dess försvar. Att
det, ej minst till följd af de radikale reformifrarnas
förvållande, föll vid 1850 års riksdag,
beklagade han ständigt, och vid den försumpning,
hvari representationsreformen därefter råkade, såg
det också ut, som om hans förhoppningar på
ståndsförfattningens upphäfvande skulle bli fåfänga. Han
fick dock bevittna De Geerska förslagets
framläggande (1863) och hälsade det med glädje, ehuru
han fann det alltför plutokratiskt och därför sämre
än 1848 års. Upplefva genomförandet af den stora
förändring, i hvars förberedande han i alla fall
haft så stor del, blef honom emellertid ej beskärdt.
– Som domare åtnjöt R. ett välförtjänt anseende
för skicklighet, rättrådighet och folklighet, och
hans ädla personliga egenskaper kunde icke ens
hans bittraste motståndare neka sin aktning. –
Jfr K. Warburg, "J. G. R." (1905) och
uppsatserna af S. J. Boëthius och V. Sjögren i "Hist.
tidskr." s. å. med anledning däraf. – R:s brorson
Johan Krister Emil R., f. 15 jan. 1823
i Vänersborg, d. 2 nov. 1895 i Stockholm,
häradshöfding 1858 i Östra härads och 1858 i Luggude
härads domsaga, var 1880–88 konsultativt statsråd.
2. Josef Gabriel R., den föregåendes son,
ingenjör, ämbetsman, f. 4 april 1828, d. 9 aug.
1895 i Gotha, blef 1852 löjtnant vid Väg- och
vattenbyggnadskåren, 1887 öfverste och chef för denna
kår samt därjämte öfverdirektör och chef för Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och tog afsked 1893.
Han var en synnerligen skicklig vattenbyggnadsingenjör.
Led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
1860 och af Landtbruksakad. 1890.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
