Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 257-258 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riego y Nuñez, Rafael del - Riehl, Wilhelm Heinrich - Riehl, Aloys - Riehl, Gustav - Riehm, Eduard Karl August - Rieka - Riel, Louis - Riemann, Georg Friedrich Bernhard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inryckte i Spanien till konung Ferdinands hjälp,
fick R. ett militärbefäl mot dem, led flera
nederlag och utlämnades sårad af några bönder åt
fransmännen, som i sept. 1823 i sin tur
öfverlämnade honom åt de kungliga spanska myndigheterna.
R. dömdes för högförräderi till döden
genom hängning och afrättades. – Hans broder
Miguel R. utgaf 1824 i London "Memoirs of the
life of R. and his family".
Kj.*



Riehl [ril], Wilhelm Heinrich, tysk
kulturskildrare och novellist, f. 1823 i Biebrich
(Hessen-Nassau), d. 1897 i München, vardt 1853
professor i statsvetenskap vid universitetet i München
och 1885 därjämte direktör för bajerska nationalmuseet samt riksantikvarie.
Han invaldes 1862 i vetenskapsakademien i München. R. egde en framstående
karakteriseringsförmåga, och hans stil utmärker sig för klarhet, värme och
kvickhet. I sina tidigare arbeten förhärligade han konservativt bonden och
landtjunkaren, den "gamla, goda tidens" tro och förnöjsamhet, men äfven dess
fördomsfulla egensinne och hårdhet. Sedermera
framhöll han borgarståndet som bärare af en rent mänsklig,
utjämnande bildning. Bland R:s arbeten märkas
Naturgeschichte des volkes (4 afd., 1851-69,
många uppl.; en afd. i sv. öfv., "Familjen",
1856), Kulturgeschichtliche novellen (1856; 5:e
uppl. 1902), Kulturstudien aus drei jahrhunderten
(1859; 6:e uppl. 1903), Die deutsche arbeit (1861;
3:e uppl. 1884), Neues novellenbuch (1867; 3:e
uppl. 1900), Freie vorträge (2 saml., 1872-85)
samt, på ett annat område, Musikalische
charakterköpfe (3 bd, 1853-78; flera uppl.). Hans
berättelser utkommo samlade i 7 bd 1898-1900
som Geschichten und novelle. R. ledde utgifningen
af "Bavaria" (1857-67, en stor geografisk-etnografisk
beskrifning öfver Bajern) och redigerade
1870-80 "Historisches taschenbuch". –
"Noveller" af R. utgåfvos på svenska 1876-78
(2 bd). Jfr Simonsfeld, "R. als kulturhistoriker"
(1898). – R:s son, Berthold R., f. 10 juni
1858 i München, d. där 5 april 1911, vardt 1906
ordinarie professor i konsthistoria vid akademien
för de bildande konsterna där och behandlade
framför allt den bajerska konstens historia i sina
arbeten.

Riehl [ril], Aloys, österrikisk filosof, f. 1844 i
Bozen, studerade i Wien, Innsbruck, München och
Graz, vardt 1873 e. o. och 1878 ord. professor
i filosofi vid universitetet där, flyttade i samma
egenskap till Freiburg im Br. 1882, till Kiel 1895,
till Halle 1898 och slutligen till Berlin 1905. R.
intar en af Kant påverkad positivistisk ståndpunkt,
enligt hvilken metafysiken är ovetenskaplig och de
praktiska idealen förvisas från vetenskapen till
konsten och religionen. R:s hufvudarbete är Der
philosophische kritizismus und seine bedeutung für
die positive wissenschaft (2 bd, 1876-87; I; 2:a
uppl. 1908). Bland hans öfriga skrifter må nämnas
Zur einführung in die philosophie der gegenwart
(1903; 4:e uppl. 1913) samt hans monografier
öfver Lessing (1882), G. Bruno (1889; 2:a uppl.
1900), Nietzsche (1897; 5:e uppl. 1909), Kant
(1904) och Plato (1905; 2:a uppl. 1912).
S-e.

Riehl [ril], Gustav, österrikisk läkare, f. 1855
i Wien, blef därstädes medicine doktor 1880 och
docent 1885. Han kallades 1896 till e. o.
professor i dermatologi i Leipzig och blef där 1901
ord. professor. Följande år antog han kallelse till
professuren i dermatologi och syfilidologi i Wien.
R. har utgett en mängd afhandlingar inom sin vetenskap.
R. T-dt.

Riehm [rim], Eduard Karl August, tysk teolog, f. 1830,
d. 1888, professor i Halle 1866, var en framstående
författare på den gammaltestamentliga forskningens
område. Bland hans förnämsta teologiska arbeten må
nämnas Die gesetzgebung Mosis im lande Moab (1854),
Der lehrbegriff des Hebräerbriefs (1858-59; 2:a
uppl. 1867) och Die messianische weissagung (1875;
2:a uppl. 1885). 1875-84 utgaf han Handwörterbuch des
biblischen altertums (2:a uppl. 1893-94, af Baethgen).

J. H. B.*

Rieka, det slaviska namnet på den ungerska hamnstaden
Fiume (se d. o.).

Riel [riä’ll], Louis, kanadensisk upprorsledare af
halfblodsras (med franskt, indianskt och irländskt
blod i sina ådror), f. sannolikt 23 okt. 1844
(enligt annan uppgift 1847) i S:t Boniface,
d. 16 nov. 1885 i Regina, ställde sig 1869 efter
öfverlägsen af Hudson-bay-kompaniets område till
Dominion of Canada i spetsen för den däröfver
missnöjda halfblodsbefolkningen i hans hemtrakt
och grep till vapen mot den nyutnämnde kanadensiske
guvernören. R:s insurgentskara intog nov. s. å. Fort
Garry och upprättade (dec.) en provisorisk regering
med R. som president. En mot honom utsänd expedition
under öfverste (sedermera lord) Wolseley intog 24
aug. 1870 Fort Garry. Man afstod från att häkta R.,
och hans uppfordran 1871 till sina landsmän om enigt
motstånd mot invasionsförsök af fenier från Förenta
staterna föranledde en officiell tacksägelse till
honom från myndigheterna i provinsen. R. valdes 1873
till medlem af Canadas parlament, men tog ej säte
där; valet förklarades sedermera ogiltigt, hvarpå han
1874 omvaldes och 1875 definitivt förklarades sitt
mandat förlustig. Hans fåfänga och mystiska läggning
urartade småningom till fullt utbildad sinnesrubbning,
och 1877-78 var han intagen på hospital. Sedan lefde
han 1879-84 i lugn som farmare i den amerikanska
staten Montana, men sistnämnda år följde han en
uppmaning af en deputation från halfblodsbefolkningen
om att återvända till Canada och åtaga sig sina
landsmäns sak. Han åstadkom snart en ny resning, som
emellertid våren 1885 undertrycktes. R. gaf sig fången
(15 maj s. å.), dömdes till döden som förrädare och
afrättades genom hängning. Det franska folkelementet i
Canada såg i afrättningen en yttring af rasförföljelse
från det engelska elementets sida, och i den närmaste
tidens partistrider spelade frågan om rättmätigheten
af R:s afrättning en ganska afsevärd roll.

V. S-g.

Riemann [rim-], Georg Friedrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>