Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i viktigare afgöranden deltog dock borgerskapet,
fördeladt på "det stora" och "det lilla"
gillet. Maktstriden mellan de båda landsherrarna
uppblossade på ärkebiskop Sylvesters tid (1449-79);
denne sökte stöd bl. a. hos Sverige, men låg dock
under i kampen mot orden. R. motsatte sig ifrigt
ordens försök att påtvinga det ärkebiskopar, som
voro knutna vid ordens intressen; staden fick hjälp
från Sverige (1483) och eröfrade Dünamünde. 1491
måste den dock falla till föga, hylla de båda
landsherrarna och återuppbygga Dünamünde. Från 1522
vann den lutherska reformationen med Andreas Knopkens
förkunnelse insteg i R.; staden uppsade den fanatiske
ärkebiskop Johan Blankenfeld tro och lydnad och
hyllade 1525 ensamt ordensmästaren Plettenberg, som
dock snart försonade sig med ärkebiskopen. R. vägrade
1539-46 att erkänna ärkebiskop Vilhelm af Brandenburg och
bekämpade 1555 tillsammans med orden dennes
egenmäktiga försök att påtvinga R. en furstlig
koadjutor. Den ryska invasionen i Livland
hotade R. 1559, men först 1561 sökte staden
liksom ärkestiftet Polens skydd; missnöjd med
villkoren, underkastade den sig dock först
1581, sist af Livlands ständer, det polska
väldet. R. förpliktades till krigshjälp (300 man)
och en årlig tribut; en af borgmästarna skulle vara
konungens representant ("borggrefve"); för öfrigt
erkändes dess själfstyrelse, lutherska bekännelse
och handelsprivilegier. Men 1582 genomdref konung
Stefan med maktspråk, att två kyrkor upplätos åt
katolikerna, och 1584 öppnades ett jesuitkollegium i
R. Den protestantiska menighetens hat mot papisterna
och misstro till den "polskvänliga" stadsstyrelsen
togo sig 1584-85 uttryck i svåra oroligheter, närmast
föranledda af den gregorianska kalenderns införande;
upprorets ledare Martin Giese sökte 1586 förgäfves
framkalla Sveriges intervention. Den politiska
makten kom en tid i menighetens, de båda gillenas,
händer. Men en kunglig kommission höll 1589 blodig
räfst med de skyldige, och en reaktion följde på det
demokratiska väldet; stridens efterverkningar varade
till det polska väldets slut. R. belägrades af Gustaf
Adolf 1621 och dagtingade 15 sept. (Jfr nedan, R. som
fästning.) Konungen bekräftade dess privilegier och
själfstyrelse (25 sept.); å andra sidan erkände staden
icke blott konungen som sin landsherre, utan åtog
sig också att (i motsats till Reval) sända ombud till
riksdagen och deltaga i krönings- och brudskattegärd;
Svea hofrätt blef i vissa fall högre instans. Gustaf
Adolfs omsorger om R:s utveckling spårades på många
områden. Bl. a. fick staden ett gymnasium, och den
fann sig i det hela väl under Sveriges välde. Som en
tung börda kände den dock de
pålagda licenterna (se Licent), som den upprepade
gånger (beskickningar 1630, 1636) sökte få afskaffade
eller nedsatta; därvid åberopades alltid faran för att
handeln med Litauen skulle söka sig andra vägar. Denna
sträfvan mötte Axel Oxenstiernas motstånd; däremot
befriades R. med öfriga utomsvenska besittningar
från plikten att representera sig vid riksdagarna
(1634). I det följande häfdade Sveriges krona sin
högsta domsrätt och kontrollen öfver R:s myntväsen;
föreställningar i motsatt syfte (beskickningar 1646,
1648) vunno ej framgång, men privilegierna bekräftades
af Kristina 1647. En svår yttre pröfning genomgick
R. 1656, då ryssarna belägrade staden (jfr nedan). För
öfrigt låg den i ständiga tvister med den livländska
adeln särskildt om den af R. i det längsta häfdade
jurisdiktionen öfver adelsmän inom dess hank och
stör; denna upphäfdes 1662. Särskildt på 1670-talet
märktes opposition mot rådet från gillenas sida,
och denna gynnades i viss mån af Karl XI. Enväldet,
som sönderbröt Livlands författning, skonade icke
[Illustration]
Fig. 6. Riga vid den tid, då det intogs af
Gustaf II Adolf. (Ur "Inventarium Sueciæ" af
J. L. Gottfried, 1632).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
